Med jämna mellanrum blossar diskussioner om vaccineringar upp. Vaccin väcker starka känslor. De narkolepsifall som upptäcktes efter massvaccineringarna mot svininfluensan för några år sedan finns kvar i det kollektiva minnet; kan vi lita på de vaccin vi erbjuds?
En del av vaccineringsmotståndet handlar om en misstro mot läkemedelsbolag. Vi vill varken utsätta oss själva eller våra barn för de risker som ett vaccin innebär då det är svårt att veta hur en individ reagerar på vaccinet. Istället tänker vi oss ibland att kroppen själv skall parera de virus som angriper kroppen.
Då jag idag läser om att man i Jakobstadstrakten motsätter sig HPV-vaccin så är skälen till det här uppenbarligen inte bara medicinska utan morali(stis)ka. Man tänker sig att en vaccinering gör steget till sex före äktenskapet kortare.
Vaccinering och omsorg om andra
Det är svårt att tänka sig situationer där myndigheterna skulle kunna tvinga en människa att vaccinera sig mot den egna viljan. Samtidigt verkar frågan om huruvida man skall låta vaccinera sig (eller sitt barn) eller inte vara en fråga som bara berör en själv. Det individuella valet påverkar också andra människor.
En anledning till att vi överhuvudtaget uppfattar oss stå inför ett genuint val; att vaccinera eller inte vaccinera, hänger samman med det faktum att vi kollektivt vaccineras mot en mängd sjukdomar som förr skördade mängder av människoliv. Mängdens beteende påverkar individens livsvillkor.
Genom att låta vaccinera sig skyddar man andra människor.
Att stora delar av en befolkning låter sig vaccineras uttrycker alltså en omsorg över de andra människorna i samhället omkring en. Då de flesta vaccinerar sig hindras vissa virus från att rota sig och det här skyddar också dem som väljer att inte vaccinera sig. Därför talar man ibland om att de som motsätter sig vaccin åker snålskjuts på de andra.
Inte bara individuellt val
Det förefaller som om vaccinering skulle vara ett val med bara en individuell betydelse. Det är det förstås eftersom man själv tvingas uthärda (eventuella negativa) konsekvenser av sitt beslut, men samtidigt ändå inte. Att vaccinera sig är en solidaritetshandling, det är att göra sitt för att hindra att vissa sjukdomar rotar och sprider sig. Utan massvaccineringar skulle vår sjukdomshistorik se väldigt annorlunda ut.
Valet att ha en tillräcklig trygghet för att inte vaccinera sig hänger samman med, och möjliggörs av, att de stora massorna gör tvärtom. Att välja att inte vaccinera sig är att potentiellt utsätta någon annan människa för en svår sjukdom.
Frågan om dåliga vaccin som till exempel tas fram under pressade omständigheter, med för lite tid och kunskap är sen en annan fråga.
Styrka och svaghet
Samtidigt kan man tänka sig att det är bra om människan blir immun mot vissa sjukdomar och att vi inte överanvänder läkemedel, vilket till exempel kan innebära att ett virus muterar och att vi som kollektiv får nya problem på nacken med mediciner som inte biter på sjukdomarna. Tanken att satsa på immunitet är kanske lockande om man själv anser sig ha styrkan att klara av vissa sjukdomar.
Men – hur är det med de människor som inte klarar av virusen? Om man tänker sig att vi i större grad inte skyddar varandra genom att på individplan låter vaccinera oss, vad för slags inställning ger vi uttryck för då?
Att vi måste leva med tanken på att de som inte har hälsa nog att stå emot dör? Den omsorg för varandra som finns inbakad i vaccinering borde i större grad få utrymme i debatter om vaccineringar. Nu verkar vi tro att valet bara handlar om oss själva.
Vi är vana att respektera andra människors trosföreställningar och livssyn. I en fråga där andra människors hälsa riskerar att försämras tycker jag själv att det är ett argument som väger tyngre än om man är skeptisk till medikalisering eller är rädd för att unga människor skall ha sex i en för tidig ålder eller så vidare.
Det som vaccineringsdebatterna behöver är en insikt om att olika argument bör mätas mot det faktum att vi människor själva kan välja att värna om varandras hälsa. Att vaccinera sig är solidariskt, att inte göra det kan vara att främst se till sig själv. Trots att man gör det i termer av olika former av övertygelser.