Vad är en bra dikt? 70-årsjubilerande poeten Jaques Werup ägnar sig åt den här frågan i sin nya bok Du har funnits här - poesi på liv och död.
Hans svar är att "poesins grundmaterial är organiskt, det växer i kroppen och kommer ut ur den som blodet när man skär sig.” I boken presenterar Werup några av sina favoritdikter, bland annat av finländarna Pentti Saarikoski, Claes Andersson och Tua Forsström.
Att stjäla som en skata
Jaques Werup, som med den nya boken firar sin 70-årsdag, har enträget både skrivit och läst poesi. Dessutom har han jobbat som musiker, klarinettist,och på sitt kännspaka sätt framfört sina texter på scen. Han har bland annat uppträtt tillsammans med Claes Andersson, som var en av hans ungdoms litterära idoler.
Jaques ville skriva som Claes, och säger att han rös av välgörande smärta när han på 1970-talet läste de anderssonska dikterna.
De kunde handla om sprickorna i vårt ansikte, om sommaren som dödens tid, om döden som är glömska man plötsligt minns.
Jaques Werup beundrade också Pentti Saarikoski, som hade flyttat till Sverige och läste dikter inför publik samtidigt som han drack campari ur sin mössa.
”Jag har stulit som en skata för att själv kunna dikta”, skriver Jaques Werup.
Viljan att förstå det främmande
De djärva drömmarna i poesin fängslade Jaques Werup, som kom från en köpmannasläkt och ville leva utan fastställda normer.
De självförbrännande poeterna var spännande,de påminde om livet bortom ljum försiktighet. Tidigt döda författare såsom Henry Parland, Sylvia Plath och Michael Strunge fascinerade.
Förutom att skriva ville Jaques Werup resa, och det gjorde han: han kom att bo både på Österlen och i Paris, han har levt både bland konservativa skåningar och invandrare i Belleville.
Känslorna av hemhörighet och hemlöshet har varit centrala och i dag kan Jaques Werup slå fast vad som mest angeläget för en författare:
”Det viktigaste är kanske viljan att förstå det främmande, vars och ens känsla av främlingskap. Varje människa är många, en hel värld, anade redan antikens greker”, skriver Jaques Werup i den nya boken.
Jag har stulit som en skata för att själv kunna dikta
Poeter är sölkorvar
Det som diktaren Ibn Zum-ruk formulerade redan på 1300-talet gäller för poeter än i dag: ”Skriv några få ord som det tar ett liv att läsa”.
Den här sentensen kunde vara saxad ur ett förslag till en ultramodern poetik, skriver Jaques Werup i sin nya bok.
Poeten är innerst inne en cunctator - som romarna sa - en sölkorv. Den långsamma sammanflätningen av disparata element tar tid.
De alltför lättuggade, som Werup kallar ”höghastighetsdikter med utspekulerad igenkänningsfaktor”, är sällan intressanta.
Tua Forsströms dikter hör till det Werup uppskattar högt. Och för sin bok har han valt hennes dikt om cirkuspubliken i Ekenäs, som drömmer sig bort från lera och snöblandat regn. Den här dikten är en av många skimrande pärlor i Jaques Werups bok om poesi på liv och död.