Efter ett helt arbetsliv i militärens tjänst kan general Gustav Hägglund kallas en veritabel expert på disciplin. Han bedömer att vår finländska armé har en väldigt bra syn på hur hård disciplinen skall vara.
– Jag anser att nivån är väldigt bra. I Finland vill vi inte kväsa personligheten hos rekryterna, utan uppmuntra deras initiativkraft. I Ryssland har man en helt annan tradition när det gäller pennalism, där dör det årligen runt tvåtusen värnpliktiga under mystiska omständigheter. Det kan vara frågan om självmord eller märkvärdiga olyckor, som följd av att pojkarna drillas för hårt.
Hägglund medger ändå att det också i Finland förekommer osakligheter, men då är det mera frågan om onödiga sängbäddningar.
– I alla internat finns det lite pennalism. I allmänhet är det årskullen före som ger sig på de nya. Det är ett slags tradition som går vidare.
Men mycket går åt det bättre hållet, och har gjort så även sedan Gustav Hägglund gick i pension för ungefär tio år sedan. Hägglund berättar att man numera sysslar med så kallad "soft landing", där de som rycker in behandlas med mjukare metoder i början så att de skall vänja sig.
– Tidigare måste man genast ut och marschera, nuförtiden försöker man bygga upp det systematiskt, för att fysiken inte skall brista. Man har också sluppit de kollektiva bestraffningarna, säger han.
Förstår inte modern uppfostran
I sitt eget liv är Gustav Hägglund noga med självdisciplinen. Han säger att han i sitt yrkesliv ständigt måste tänka på att han representerar försvarsmakten här hemma i Finland och om han är utomlands.
– Då kan man inte vara full på gatan eller slå någon på käften, poängterar han.
En annan sak han är väldigt noga med är att passa tider. Det sitter så i ryggraden. Man kan inte komma till en militärparad mitt i Björneborgarnas marsch.
Enligt Gustav Hägglund är det bra med disciplin på olika plan i vårt samhälle. Han säger sig till exempel inte alls förstå det han kallar den moderna uppfostran.
– Jag tycker det är helt oansvarigt att låta barnen växa precis hur de vill. Barnen behöver regler. Inte kroppsaga, men klara förhållningsregler inom vilka de skall leva. Så är det också i fortsättningen i samhället. Det är en väldigt stor osäkerhet om de inte vet vilka gränserna är, säger Hägglund.
Nuförtiden har inte Gustav Hägglund några små barn längre men hundar har han, och han drar en parallell:
– Hunden vill göra husse till viljes. Men då måste hunden veta vad det är husse vill. Till exempel att man inte får bitas. Livet blir mycket säkrare om man vet vilka begränsningarna är.
Text: Matilda Gyllenberg
Efter Nio om disciplin, måndagen den 9 februari kl. 21:00 i Yle Fem och på Arenan.