Grammygalan är ett av årets största musikspektakel. Det är då den nordamerikanska musikvärlden belönar det gångna årets bästa artister, skivor, låtar och så vidare. Men är detta verkligen det prestigefyllda pris som arrangörerna själva vill göra gällande? Allt fler kritiska röster höjs nu även från kända musiker.
När det första Gramophone Award (Grammy) någonsin delades ut år 1959 var det som ett komplement till Oscars- och Emmy-utmärkelserna.
Det blev den nygrundade organisationen The National Academy of Recording Arts & Sciences (NARAS) som fick uppdraget att belöna de bästa av alla dem som jobbade inom musiken – artister, musiker, låtskrivare, arrangörer, ljudtekniker, producenter och så vidare. Det är just denna NARAS (även känd som The Recording Academy) som årligen delar ut Grammystatyetterna.
Det är främst skivbolagen som sänder in sina förslag till pristagare och det är på basen av dem som NARAS sedan bestämmer vilka som nomineras i de olika kategorierna. Därefter röstar medlemmarna av The Recording Academy på sina respektive favoriter och efter att rösterna räknats kan vinnarna utses. Inget underligt där.
Eller ligger här ändå – om inte direkt en hund, så åtminstone en liten gyllene trattgrammofon begravd? Det verkar allt fler musiker själva anse.
De bästa ska belönas
Tanken med Grammypriserna är naturligtvis att belöna de bästa i branschen för att ha lyckats speciellt bra under det gångna året. Och den enorma mängden kategorier (83 st.) som belönas visar att The Recording Academy nog försöker vara så heltäckande som möjligt. Även om de för att litet få ner antalet kategorier slagit ihop vissa av dem och slopat några.
Men samtidigt som antalet kategorier är så omfattande, så minskar antalet tänkbara pristagare. Det är inte alltid de bästa artisterna och skivorna som får priser, utan det är väldigt långt istället de som sålt mest.
Vill främja försäljningen
Problemet här är att det är skivbolagen själva som bestämmer vilka vinnarkandidater som ställs upp och de tänker givetvis då mer i kommersiella än i rent konstnärliga banor. De ser Grammyna som ett utmärkt tillfälle att lyfta fram en viss artist eller en viss skiva för att på så sätt ytterligare främja försäljningen.
Folk förknippar ofta Grammyna med kvalitet, men det stämmer inte längre, säger allt fler kritiska röster. De menar att Grammyna nuförtiden bara är musikindustrins sätt att hylla sig själv.
Dylika Grammykritiska åsikter har bl.a. artisterna Sinead O'Connor, Glen Hansard, Justin Vernon (från Bon Iver) och Maynard James Keenan (från Tool) kommit med.
Det är förstås lätt att lyfta fram det gamla ordstävet om räven och de sura rönnbären, men faktum är att samtliga dessa artister har fått minst en Grammystatyett var och således inte behöver tjura för att de blivit utan.
Ifrågasätter motiven
Men även massmedia har alltmer börjat ifrågasätta motiven bakom hur nomineringarna sker och hur vinnarna utses i i synnerhet de största och mest kända priskategorierna (årets manliga/kvinnliga artist, årets bästa skiva/låt o.dyl.).
Bl.a. i Los Angeles Times, Huffington Post och The New York Times anklagas The Recording Academy för att ha förlorat kontakten med vad som är på gång inom musikvärlden och vilka artister som verkligen borde uppmärksammas och belönas. Vilket alltså inte alltid är de som sålt mest. Huffington Post menar att The Recording Academy idag är mer intresserade av att sätta upp en spektakulär tv-show än av vem som går hem med statyetterna.
Olika intressen
Men är det då inte naturligt att ett skivbolag tar chansen att göra litet extra reklam för en viss artist när chansen gives? Ja, naturligtvis är det det.
Problemet här tycks egentligen ligga i det när skivbolagets kommersiella intressen kolliderar med artistens konstnärliga dito. Om en artist från första början är inställd på att musiken görs för att sälja mycket, så uppstår inga kontroverser. Men om artistens huvudsakliga utgångspunkt inte är att sälja, utan att göra så bra musik som möjligt utan att offra sig själv och sin konst på kommersialismens beryktade altare, så kan det lätt uppstå schismer och motsägelsefullheter.
Två galor?
Borde vi då ha två skilda Grammygalor? En som hyllar det kommersiella och en som hyllar det konstnärliga? Tja, varför inte. Det är ju alltid skoj med en fest. Men kanske ändå inte.
Det vettigaste i detta fall vore nog att se över de kriterier på vilka nomineringarna sker så att även de mer konstnärligt lagda musikerna och artisterna känner sig inkluderade. Vi har nu den 57:e Grammygalan i ordningen. Ett förslag är att uppdatera Grammyna lagom till den 60:e galan om tre år. Förslag kan sändas till The National Academy of Recording Arts & Sciences, 3030 Olympic Blvd., Santa Monica, California 90404, USA.
Årets största Grammyvinnare
En Grammy är trots allt ett erkännande av ett visst slag. Här kommer mina förhållandevis kvalificerade gissningar till årets Grammykungligheter:
Beyoncé / Drunk in Love
Sia / Chandelier
Pharrell Williams / Happy
Sam Smith / Stay With Me