Enorma bilder på unga flickor och deras pappor, kvinnor som skadats av självmordsbombare, homosexuella som blivit utstötta av sina familjer och matkassar. Många, många, matkassar.
Det är vad som möter mig när jag andfått seglar in i Fotografiska museet vid Kabelfabriken i Helsingfors. Utställningen Kolmanteen polveen, fritt översatt Till tredje generationen, har öppnat under veckoslutet.
Samhällsögonblick
Utställningen är en del av Festivalen för politisk fotografi. Det handlar inte om en festival som sträcker sig över ett veckoslut eller ens en vecka, festivalen håller på i tre års tid. Under dessa tre år ordnas utställningar, workshops och olika event där den politiska bilden spelar roll.
Vad är då politiskt fotografi? Genom politik vill man förändra och genom politiska bilder vill man visa på saker som kräver vår uppmärksamhet. Saker som behöver åtgärdas, problem i vårt samhälle. Linjen mellan fotojournalistik och politisk fotografi kan vara väldigt tunn, till och med obefintlig.
Det grymma nedärvda
Till tredje generationen är festivalens huvudutställning som visas på Finlands fotografiska museum fram till den 12 april. Till tredje generationen är också temat på hela det första festivalåret.
Att åsikter, agendor och strukturer går i arv från generation till generation är inget mysterium. Att vi däremot inte verkar bli klokare speciellt snabbt för varje generation är både tråkigt och ibland livsavgörande. I utställningen Till tredje generationen deltar sju fotografer med sin syn på kulturella, sociala och samhälleliga strukturer som nedärvs, generation för generation.
“Pappa, hjälp mig vara ren”
Den serie fotografier som berörde mig mest under utställningen var David Magnussons Purity-verk. Magnusson har fotograferat unga flickor och deras pappor efter att de deltagit i så kallade Purity balls, kyskhetsgalor, i USA.
Under dessa galor lovar flickorna hålla sina hjärtan och själar rena för Gud medan papporna i sin tur lovar hjälpa sina döttrar behålla löftet.
Magnussons fotografier av papporna och deras döttrar ser närmast ut som bröllopsfotografier i sina ljusa, avmätta färger. Och ibland utbyts de facto ringar under kyskhetsgalor för att påminna om vad man lovat.
Det intressanta med serien Purity är alla känslor den väcker, speciellt hos någon som levt mycket nära, till och med inne i, hårda kristna samfund. Kalla kårar av något slags igenkännande och en förståelse för den heliga viljan går upp längs min ryggrad. Det är så lätt att bli dragen in i ideologier, både på gott och ont.
Det enda som skiljer mig från flickorna på bilderna är vår uppväxtomgivning.
Hur bär du din mat?
Varje vecka står 20 000-25 000 finländare och köar med sina påsar i högsta hugg. Finländare som inte har råd att köpa mat, som lever under fattigdomsgränsen. Av dessa dryga 20 000 personer är det över 90 procent som helt enkelt inte skulle klara sig utan brödköerna.
I Sara Hornigs projekt Jokapäiväinen leipämme ser vi tydligt hur brödköerna nuförtiden representeras av personer med alltmer olika bakgrund. En del plockar ner sin mat i en gammal sliten plastpåse, någon i en Fairtrade-tygkass och en sista i en ryggsäck med små gulliga kattungar på.
Taget ur sin kontext visar Hornings serie också på hur vi använder våra resurser på miljöförstörande material när det helt tydligt finns andra alternativ.
Kvinnors ställning
Flera av fotograferna i utställningen Till tredje generationen tar ställning till hur kvinnor behandlas i olika samhällen. Meeri Koutaniemis utställning Vaihtoehto undersöker könsstympningen av massajkvinnor i Kenya och Tanzania.
Kvinnlig omskärelse förbjöds i Kenya 2011, men den förekommer fortfarande. Själva utförande parten i en kvinnlig omskärelse, eller könsstympning, är en kvinna. Ofta går yrket i arv och kriminalisering av könsstympningen var inte oproblematisk för dessa, tidigare välbärgade, kvinnor som nu inte har ett yrke mera. Här har staten låtit kvinnorna falla igenom ett system som borde ha varit genomtänkt. På alla olika plan.
Att se saker från alla aspekter, trots sin egen fasta uppfattning, är både katartiskt och omtumlande. Farzana Fahidys serie Afghan women kommer de afghanska kvinnorna in på livet. Jag får svallvågor av rodnad när jag märker fördomar jag inte visste att jag haft.
Fahidy, som är den första afghanska kvinnan som jobbat för en internationell bildbyrå, har kommit nära kvinnorna i sina bilder på grund av sitt eget kön. Hon släpps in, men det är ändå inte riskfritt. Inget är det i Afghanistan, känns det som.
Eller ens i Finland.
Medverkande i Till tredje generationen är Alex Masi, Farzana Wahidy, David Magnusson, Meeri Koutaniemi, Sara Hornig, Tatiana Vinogradova och Tuomas Linna. Utställningen kan ses på Finlands fotografiska museum fram till 12.4. Mer om Festivalen för politisk konst kan du läsa här.
