Den finlandssvenska författaren, teaterrecensenten och teatervetaren Stella Parland avled stilla i natt på Mejlans sjukhus i Helsingfors. Hon blev fyrtio år. - finlandssvensk författare och teaterkritikerStella Parland (1974 - 2015)
- hemma från Esbo
Viktiga verk:
- Dikter om öden och döden (1999)
- Katastrofer och strofer om slummer och stoj (2003, nominerad till Finlandia Junior)
- Delirium - Romanen om en hund (2004)
- Gnatto Pakpak (2010)
- Natto Pakpak (utkommer i maj 2015)
Så här skrev Stiftelsen Längmanska kulturfonden i sin prismotivering för henne år 2012:
- Hon är en dadaistisk rättika i den finlandssvenska litteraturen, med både sting och sprezzatura. Hon är en mästerlig verbal akrobat och balanskonstnär som dompterar orden att hoppa och skutta och raderna att dansa fram, på spänd lina och med oceangravar.
Själv beskrev hon sig så här (på förlaget Schildts & Söderströms webbplats):
- Jag bor i Helsingfors, i en lägenhet med många hörn och kanter. Jag har studerat litteratur, teatervetenskap och historia. Dessutom har jag studerat teater i Bologna i Italien i två underbara år. Jag reser ofta tillbaka, och tillbringar ibland flera månader av året i Italien. Min stora passion är teater, som jag ser, läser om, tänker på och drömmer om - och jobbar med. Ibland -fast mera sällan- står jag också själv på scen. Jag är intresserad av språk, absurda företeelser, excentriska människor och märkliga dramer och ramsor.
Lingvistisk skönsnorkling
Hon var enligt egen utsago en lingvistisk skönsnorklare som har tusen världar istället för en vana.
Författaren Malin Kivelä som jobbade i flera år tätt ihop med henne i de gemensamma tidningsprojekten Kontur och plir minns henne: 
- Stella var en briljant, bildad och intelektuell person. En verklig humanist och rättfärdighetskämpe, alltid ärligt upprörd. En rebell och äventyrare. Hon hittade en oväntad vinkel på allt vi höll på med. Hon hade en otrolig stilkänsla. Hon var klok, vis eller, för att säga det enklare, jättejättesmart. Hon tänkte alltid brett och okonventionellt. Stella var en på alla sätt älskvärd och livsbejakande person in i det sista. Hon trotsade sin svåra sjukdom och vägrade att låta sig underkastas den.
Det finlandssvenska kulturfältet har förlorat en stor, viktig och på sätt och vis oersättlig institution.
År 2013 skrev hon tillsammans med komponisten Kimmo Hakola körverket De kaspiska tigrarnas gud som uppfördes av Ceciliakören i Riddarhuset i Helsingfors. Du kan läsa mera om verket här.