Om någon hade sagt åt mig för några år sen att jag skulle göra trädgårdsprogram skulle jag ha sett ut som ett levande frågetecken. Inte för att jag inte gillar trädgård. Jag älskar trädgård!
Att vara där, känna solen, gräset under fötterna, estetiken, dofterna. Men jag är rätt kass på att vattna, rensa och vänta in något som skall gro. Men nu har något hänt. Ifjol, under en period från maj till september, var jag med om en resa som man inte kan förstå om man inte får följa den. Och det kommer ni att få göra. Alla som vill.
Vi har gjort ett nytt trädgårdsprogram. Vi har grävt, vi har skuffat hundratals skottkärror med mylla, mockat gödsel, grävt, sått och skördat. Vi har stått i isande nordanvind och försökt se ut som om det vore en varm sommarbris. Vi har skrattat, svettats, bannats och blivit själsligen överraskade över att det blev ett sånt fascinerande resultat.
För det blev faktiskt en trädgård! Kanske låter det naivt att låta förvånad, jag visste ju att det skulle bli något, men den där moderliga känslan av ömhet över växternas grodd och växtkraft blev aningen överraskande för mig.Jag har lärt mig massor. Glömt en hel del också. Men känslan finns kvar. Trots kall och blåsig försommar, het och torr högsommar och angrepp av små hungriga skråttar, så blev det skörd! Och ja, det är en magisk känsla.
Och det är inte endast antalet växter som betyder nåt. Platsen som en trädgård representerar är som en retreat för många. Man hinner tänka, kroppen arbetar och naturen är tätt inpå, vare sig det är med fågelsång eller grannens högljudda motorsåg. Och det behöver inte vara ett stort område. Det går fint med bara en gräsplätt, en balkong eller en blomlåda.
En planta, en bok och en termos med kaffe. Det räcker. Hur kommer ditt sommarupplägg att se ut?
Trädgården på Strömsö. Start den 8 februari 2015 på Yle Fem eller på Arenan
Stämningsbilder av en trädgård och dess invånare
