Vad för slags människa växer fram ur ett system där vi förväntas vara enbart ekonomiska aktörer?
Där alla andra aspekter av vad det är att vara människa, där alla andra värden, som för bara något decennium sedan ansågs som fullständigt självklara, framstår som irrationella, löjliga, förhatliga. Som något reaktionärt som "hindrar den nödvändiga utvecklingen". Vad har vi för alternativ? Vad blir vi?
Om det handlar Ulrika Nielsens essä för radio "Undergången".
Den som säger, det är så jäkla många saker man vill hinna med samtidigt: att vara en perfekt pappa. VD. Mästerkock. Heminredare. Springa maraton. Den som säger, jag kan faktiskt inte komma på en enda sak i mitt liv som jag inte vill förbättra.
Alla förlorar
– Som jag ser det är vi alla förlorare i det här systemet, säger Ulrika Nielsen.
Också den där ena procenten som sägs äga hälften av jordens tillgångar. Vi måste på allvar börja ställa oss frågor om vad som är värdefullt, vad som är ett bra samhälle, ett meningsfullt liv, bortom det materiella. Hur skapas mening, hur förstörs mening, sådana frågor har alltid intresserat mig.
– Vi befinner oss i en särskild historisk situation, katastrofal på många sätt, och de svårigheter vi står inför kommer säkert att bli långvariga eftersom det inte finns några enkla lösningar: den brutala ekonomismen, växande klyftor mellan rika och fattiga, klimathot, eskalerande konflikter, krig och militariserad terror, stora migrationsströmmar, nationalism, rasism, fascism och så vidare.
– Ett annat bekymmer är att det offentliga samtalet befinner sig i kris, det är som om det inte passar in i vår tid, att tänka, förkovra sig, reflektera, ifrågasätta. Men jag tänker mig att något bättre, något annat, redan har börjat växa. Inuti det här. Det är som ett frö, som ett språk ...
Övergivna platser
– Många samtida konstnärer och fotografer har intresserat sig för platser som gått under och övergivits. Bilderna är ofta motsägelsefulla. Gräs, blommor och träd som spränger genom förfallna igenbommade hus. Den här texten är skriven lite i den traditionen.
Människor återvänder, som skadade djur till vattenhålet. Hjortarna. Människorna cyklar rakt in i det, de kommer susande längs den nästan helt öde huvudvägen,
högt gräs växer, hundflokor, skogsklöver. Förbi förfallna igenbommade hus, "där fanns en matbutik". Jag längtar till den där byn. En fönsterlucka som slår och slår
Vem är Ulrika Nielsen
Ulrika Nielsen är född 1974 och uppvuxen i Nykarleby i Österbotten. Hon studerade litteraturvetenskap vid Åbo Akademi och är för närvarande bosatt i Sundbyberg utanför Stockholm. Hon är verksam som författare och kritiker.
Vad är Undergången?
För några år sedan fick Ulrika Nielsen erbjudandet att skriva text till ett scenkonstprojekt, Undergången. Det blev en pjäs som framfördes på Turteatern i Kärrtorp utanför Stockholm av Emilia Engblad, som också initierat projektet.
– Efter det frågade Ralf Andtbacka, som är poet och förläggare på Ellips förlag, om han kunde få läsa texten. Det fick han, varpå han sade sig vara intresserad av att ge ut den, förutsatt att jag hade lust att gå vidare och utveckla det till en bok. Boken utkommer i april och heter också den Undergången. Det är en genreblandande text, som förhåller sig till ett tillstånd i tiden. Radioessän är i praktiken ett avsnitt ur den boken.
Undergången till radio
Det var på försommaren 2014 som Ulrika Nielsen kontaktade Charlotte Sundström, då projektledare för Dokumenterat. Nielsen hade läst om experimentet med essäformen i radio och skickade in en version. Essän kändes fruktansvärt angelägen i en tid där en del sorteras ut som obehövliga medan andra tvingas bli någon sorts robotmänniskor för att hålla sig "innaför". Men trots dystopin är texten allt annat än hopplös. Tvärtom, den ger kraft och mod. Att gå rakt in i det.
Dokumenterat: Undergången - en radio essä av Ulrika Nielsen. Regi: Charlotte Sundström. Ljudarbete: Anne Heikkilä. På Radio Vega söndagen den 1.2.2015 och 4.2 2015. 30 dagar på Arenan.