Rumänsk redskapsgymnastik hänförde konstnären Salla Tykkä 2004. I sitt verk Giant undersöker hon frågor om frihet och om våra visuella minnen. Vilken är relationen mellan ett politiskt system och de människor det fostrar fram?
Vad uttrycker de människor som ett samhälle producerar om dess ideologi? För de socialistiska länderna var idrott ett sätt att visa upp systemets styrka. De rumänska redskapsgymnasternas framgång var den socialistiska republikens framgång.
Genom vackra, långsamma bilder skildrar konstnären Salla Tykkä flickor som tränar redskapsgymnastik i dagens Rumänien. Träningsanläggningens rötter finns i det förflutna, men relationen mellan stat och gymnastik är inte längre densamma.
I filmen Giant ser och hör vi anonyma flickor som redan i fyra års ålder väljs ut till elitträning. De lever isolerat och tränar orädda och disciplinerat.
– De är där av stark vilja. Man kan naturligtvis fråga sig hur den viljan föds men gymnastiken är huvudsaken i de här flickornas liv, säger Salla Tykkä.
Giant, som visats runt om i världen, fick sin början då Tykkä såg och imponerades av den rumänska gymnasten Cătălina Ponor under OS i Aten.
Hon funderade kring hur det kom sig att Rumänien fortsättningsvis producerar gymnastikstjärnor, trots att det socialistiska systemet redan fallit? Giant fångar de visuella kvarlämningarna av Nicolae Ceausescus Rumänien.
Diktaturen och människan
Under Ceausescus kommuniststyre skapades förutsättningar för systematisk träning av redskapsgymnaster. Gymnastikens blev ett uttryck för systemets styrka. Efter diktaturens fall i Rumänien har gymnastikträningen levt kvar, men framgången är inte längre lika självklar.
– Med Giant intresserade jag mig för idén om att förädla rasen samt människans behov av makt och att kontrollera naturen, funderar Tykkä.
Verket ställer frågor om när den ambitionen riskerar att glida över i något mörkt och etiskt problematiskt.
– Då jag arbetade med verket trädde ändå tankar om minnet fram och hur traditioner lever i vår kultur som just bilder.
Kontroll av människan
I Ceausescus Rumänien var abort förbjuden och födelsekontrollen begränsades. Tykkä ville undersöka om de barn som nu tränade gymnastik gjorde det med en förädlingstanke i bakgrunden. Hade de valts ut tack vare sitt genetiska material?
Flickorna i träningsprogrammet kom ofta från idrottande familjer, men ingen hade föräldrar som själva varit gymnaster. Någon kvarlevande människoförädlingsidé fann Tykkä inte i dagens rumänska gymnastik.
-Jag hoppas att mitt verk inte förmedlar moralism. Jag ville undersöka dialogen mellan etik och estetik, tanken om att ett starkt samhälle lyckas producera något starkt och vilket priset för det är. Men jag ville också undersöka hur starka bilder formar våra upplevelser om gott och ont.
Giant hänger dessutom samman med andra filmer som Tykkä gjort. I Airs above the ground har hon filmat Lipizzaner, en hästras som förädlats systematiskt, i disciplinerad träning.
Friheten och livskvaliteten
Redskapsgymnaster väcker ofta starka känslor. Flickorna uppfattas vara för unga, kontrollerade och för tunna.
Gymnasterna i Giant kontrollerar sina rörelser och känner sina kroppar, allting vackert estetiskt men också med ett visst avstånd. Det finns en frihet i rörelserna, som få människor erfar i sina liv, tänker jag då jag ser verket.
– Jag vill inte beskriva de här flickorna som offer, säger Salla Tykkä, som har fångat en vardag som är väldigt olika den som de flesta av oss känner och utmanar betraktaren att reflektera kring sin uppfattning om vad frihet är.
– De här flickorna lever i en slags tidskapsel och då man säger att något fattas dem, så jo, de har inte You Tube, smarttelefoner eller Zaras kläder. Men är det så vi definierar vår frihet? Vi har ofta en rätt ensidig uppfattning om att alla människor borde leva som vi själva gör.
Giant av Salla Tykkä visas i Åbo konstmuseums mörkrum till och med den 8 mars.