Idén att ordna en musikfestival i nordliga Tromsö mitt i vintern har visat sig vara lika galen som genial. I snart 30 år har de kritiska rösterna blivit färre och lovorden desto flera.
Den arktiska Nordlysfestivalen lyckas också i år dra fulla hus, trots - eller kanske till och med tack vare - vintermörkret och de isande fjällvindarna. Nordlys betyder norrsken och tidpunkten är också vald för att fira att solljuset har återvänt till de nordliga breddgraderna. Dagen är inte många timmar lång, men hoppet har tänts om ett slut på det mörka.
Øyvind Bakkeby Moe är ny festivalchef i år och han hade två målsättningar.
- Den klassiska musiken har alltid varit Nordlysfestivalens kärna men vi ville bredda den till att omfatta också annan musik. Och så har vi koncentrerat alla konserter till Tromsö centrum. Det för publiken och musikerna närmare varandra och det är enkelt att ta sig från en konsert till en annan.
Lisa Simone, Sibelius och Bolsjojoperan
Halvdan Sivertsen och Jörn Hoel hör till de folkkära norska artister som besöker Nordlys och bland de internationella stjärnorna fanns Lisa Simone som med sitt storband blev så förtjust i Tromsö att hon bestämde sig för att ge ut en liveskiva av konserten.
Jean Sibelius är ett stor namn också här i Norge och i tisdags stod han i fokus med två konserter. Den norska violinisten Atle Sponberg gav en inspirerande och skojig konsert tillsammans med Musikkonservatoriets kammarorkester och samma kväll spelade finländaren Jussi Makkonen Sibelius' musik arrangerad för cello. Makkonen är ute på världsturné med Sibelius i bagaget. Båda konserterna lockade massor med folk.
- Det finns nåt i Sibelius musik som appellerar till oss norrmän, säger tromsöbon Kjetil, som jag träffar i vimlet utanför domkyrkan efter Makkonens konsert. Sibelius känns så äkta och så nära. Hans musik berör en.
Både nordisk förankring och internationella namn på Nordlysfestivalen
Hemligheten bakom Nordlysfestivalens framgångar är dels förankringen i det lokala, det norska och det nordiska. Här finns en stolthet och en känsla av gemenskap. Folk går man ur huse då det ordnas konserter. Det andra är satsningen på stora internationella namn. I år är det operasolisterna från Bolsjojteatern i Moskva som tillsammans med Nordnorska symfoniorkestern ger Mozarts opera Figaros bröllop. De två föreställningarna den 30 januari och den 1 februari är sedan länge utsålda.
Tidigare har Marinskijoperan från St.Petersburg varit här, nu Bolsjoj. Hur är det möjligt? Som så ofta handlar det om personliga kontakter och om den enkla sanningen att få folk, också internationella toppartister, att trivas och känna sig som hemma. Här råder en otvungen stämning som under Nordlysfestivalens snart 30-åriga historia har hunnit spridas världen över.
Solljuset återvände till Tromsö för en vecka sedan. Själv återvänder jag gärna.