Klockan var 9.45 på Annandag jul år 2014. Det var på klockslaget exakt tio år sedan Matti Kallio var med om tsunamin i Thailand. En händelse som kommit att plåga honom det senaste decenniet. Han var en av de lyckligt lottade som överlevde den fruktansvärda tragedin, men han kom aldrig över tsunamin, utan har levt med ångesten sedan dess.
Och sedan mådde han faktiskt bättre än han gjort de tio senaste åren. Han simmade bort tio år av ångest.
– Jag vaknade klockan sju imorse och kunde inte sova, det hade säkert något med datumet att göra, men jag ville vara uppe. Jag tog en morgonlänk och när den länken var slut så var klockan just kvart före tio och då tänkte jag att det nog är en lämplig stund att ta sig en simtur.
Och det gjorde han. Och sedan mådde han faktiskt bättre än han gjort de tio senaste åren. Han simmade bort tio år av ångest.
Överlevde tsunamin
Det var på Annandag jul år 2004 som Matti Kallio med nöd och näppe undkom att bli ett av alla de tusentals offer som tsunamin i Sydostasien skördade. Men även om Matti överlevde tsunamin kom han inte över den tragiska upplevelsen. Så Matti bestämmer sig för att tio år senare åka tillbaka till Thailand och till samma strand på den lilla ön Ko Lanta för att bearbeta sin ångest. Den här gången har han med sig sin familj.
Matti återvände till samma strand 10 år senare
Men vad hände då den ödesdigra dagen för tio år sedan?
Dagen innan, alltså på juldagen, hade det varit julfest på stranden Kantiang Bay på den lilla ön Ko Lanta berättar Matti. För tio år sedan var ön fortfarande ganska okänd för de flesta turister så det var ett speciellt klientel bestående av främst europeiska backpackers som redan i några veckor hade lapat sol, snorklat och ätit god mat på paradisön.
Det var grillfest och en massa människor hade samlats på baren Why Not som ligger alldeles vid stranden och endast ett stenkast från den bungalow som Matti och hans flickvän bodde i.
– Det var en bra fest med mycket skandinaver, engelsmän och tyskar, säger Matti. Vi drack massor med alkohol, bland annat en drink som kallas för Muay Thai som serverades i stora kokosnötter. De var jättestarka så man kude inte dricka många sådana för då blev man helt vimsig. Jag minns att det var bra stämning i baren och att alla hade roligt. Vi blev ganska berusade men ingen ville gå och lägga sig.
Till slut blev klockan så mycket, närmare fem på morgonen att Matti och hans vänner bestämmer sig för att försöka sova några timmar.
Tsunamin når Thailands västkust på morgonen
Klockan var lite före tio på morgonen Annandag jul år 2004 då tsunamin nådde Thailands västkust. Matti vaknade av att hans brittiska kompis står och bankar på deras dörr.
”Matti and Ida wake up, wake up, wake up, there´s a big fucking wave coming, it’s a big fucking wave and you´re all going to die”.
– Dave Carr skrek: ”Matti and Ida wake up, wake up, wake up, there´s a big fucking wave coming, it’s a big fucking wave and you´re all going to die”. Och sedan stack han iväg, berättar Matti.
Matti blev paralyserad, han bara stod och tittade på ett brunt vatten som med våldsam fart kom från den enorma vågen som slagit ner på stranden cirka femtio meter ifrån deras bungalow. Den första vågen började småningom dra sig tillbaka.
– Jag var jätterädd. Det kom massor med saker flytande i vattenmassorna. Och jag såg människor lite uppåt mot berget, de som redan hade hunnit i säkerhet. De skrek åt oss i panik men jag hörde ingenting. Jag minns bara att vi var där mitt i vattenmassorna och vi visste inte vad vi skulle ta oss till.
”Jag tänkte bara på mig själv”
Då den andra vågen sakta började dra sig tillbaka och vattennivån igen sjönk insåg Matti att de måste göra någonting. Tillsammans med sin flickvän Ida och några svenskar från grannbungalowen begav de sig genom vattenmassorna mot hotellet som ligger i någorlunda säkerhet eftersom det är gjort av cement och är beläget lite högre upp på stranden. Matti höll Ida i handen och de kämpade framåt i de starka vattenmassorna då han såg att en tredje våg började formas.
Jag höll mitt i allt inte mera Ida i handen. Jag tänkte bara på mig själv och försökte ta mig framåt.
– Jag blev totalt skräckslagen när jag såg hur vågen började växa och komma närmare. Jag höll mitt i allt inte mera Ida i handen. Jag tänkte bara på mig själv och försökte ta mig framåt. Jag minns det där hemska bullret som kom med tsunamin när den tog sig framåt. En ny vägg började stiga i havet och jag tittade bakåt men såg inte Ida mer. Hon var försvunnen.
Ida hade fallit ner i en avloppsbrunn men själv tagit upp sig ur den. Under några sekunder, som Matti säger att kändes som evighetslånga timmar, visste han helt enkelt inte vad han skulle göra. Skulle han rädda sig själv och ta sig till säkerheten som hägrade några meter ifrån honom? Eller skulle han återvända efter Ida och kanske dö på kuppen?
Månadens dokumentär presenterar: Jag simmade bort 10 år av ångest.
Dokumentären är gjord av Kia Svaetichin och för ljudarbetet står Jyrki Häyrinen.
Lyssna på månadens dokumentär i Radio Vega söndagen den 25.1 klockan 9.03 och på onsdagen den 28.1 klockan 11.03.
Läs också
De återvände till samma strand tio år senare
Hur livet går vidare