På söndag uppträder den italienska tenoren Andrea Bocelli i Helsingfors. En sittplats på parkett kostar 260 euro, men så är också Bocelli omåttligt populär i Finland. Ensembler som Il Divo och the Priests och inhemska förmågor som Tomi Metsäketo har också sina trogna fans i landet. Men vad beror det på att poptenorer är så... ja, pop?
Jan Granberg, legendarisk musikredaktör och operarecenscent, har en teori:
- När människorösten klättrar upp i de högre stratosfärerna uppstår en klang som vinner genklang i lyssnaren. Melodin kommer till sin rätt med höga röster. En tenorstämma skiljer sig fullkompligt från människans vanliga tal.
Camilla Kivivuori, musikredaktör och programledare för Tongåvan, hör till Andea Bocellis fans. Hon menar att Bocellis popularitet hänger ihop med flera faktorer.
- För det första är ju hans röst är så vacker. Han är blind vilket gör att folk tycker lite synd om honom. Dessutom ser han ju bra ut och har valt de låtar han spelat in med omsorg. Också det långvariga samarbetet med den kanadensiske arrangören och kompositören David Foster hörs i Bocellis musik. Oprah Winfrey har sagt att om Gud skulle ha en röst skulle han låta som Bocelli.
Det här betyder ändå inte att Camilla skulle rådigga alla poptenorer...
- Nej, det händer ofta att klassiska sångare som försöker sig på populärmusik inte får musiken att svänga, det låter stelt och kantigt. Il Divo blir till exempel för konstgjorda för mig. Det är just det här som Bocelli klarar av, fast hans låtar inte är väldigt svängiga i sig har han en groove i sin musik.
Pavarotti var också Bocelli-fan
Nu är det ju inte bara poptenorer som blir populära för en bred publik. Också sångare som redan är stjärnor inom klassisk musik kan slå igenom, såsom till exempel Luciano Pavarotti, José Carreras och Plàcido Domingo som gjorde succé med sina gemensamma konserter.
- Jag träffade faktiskt Pavarotti då han besökte Finland en av de sista gångerna och då växlade vi några ord om Andrea Bocelli, berättar Jan Granberg. Pavarotti blev riktigt ivrig och prisade Bocellis vackra röst. Men en operatenor är Bocceli inte, tyckte Pavarotti, ställer man honom på en operascen hörs han helt enkelt inte. Men jag personligen tycker att man måste låta honom leva och göra musik på sina egna villkor.
Jussi Björling i gymnastiksalen
Numera dyker poptenorer upp lite varstans. Telefonförsäljaren Paul Potts blev världskändis då han deltog i talangtävlingen Britain´s got talent och fick den cyniska juryn att tappa hakan när han klämde i med Puccinis Nessun Dorma. I Eurovisionen dyker det upp poptenorer så gott som årligen.
- Det är ju ändå inget nytt fenomen, påminner Jan Granberg, går man till förra seklets början kan man ta Benjamino Gigli som exempel. Han kunde ge en konsert i någon liten stad i Italien och sedan stå och sjunga ett trettiotal arior på stadens torg alldeles gratis. Det kanske var ett slags förstadium till arenakonserterna. Jussi Björling insåg också att man fick betydligt mera betalt om man åkte ut och uppträdde i en gymnastiksal i någon mindere amerikansk håla än man fick då man uppträdde på Metropolitan. Man behövde dessutom då dela pengarna bara med sin pianist.
Skärpning, tenorer!
Varför ger sig då en del klassiska tenorer in i populärmusiken?
- De vill säkert ha omväxling, tror Camilla Kivivuori. Jag tycker det är bra att klassiska sångare försöker sig på lättare musik också.
Jan Granberg vill ändå ge tenorerna en liten reprimand.
- Jag tycker att de kunde ta det lite på allvar också. Varför sjunger de här tenorerna ofta på så erbarmligt dålig engelska? De studerar franska, tyska och italienska och filar på ett perfekt uttal, men då det gäller engelska har varenda liten popartist bättre uttal än Domingo och Pavarotti. Det här fattar jag inte.
En liten poptenorskavalkad
Andrea Bocellis största hit är och förblir Con te partiro från 1995.
Håll i någonting stadigt vid 02'57, för då tar Il Divo i frårn tårna...
Sympatiska doldisen Paul Potts får domarna att tappa hakan i Britain's got talent.
Amaury Vassili representerade Frankrike i Eurovisionen 2011. Han var en av förhandsfavoriterna men nerverna höll inte för den stora scenen, Amaury bytte febrilt tonläge flera gånger och fick nöja sig med en femtonde plats. Men den förhandsinspelade versionen är det inget fel på.