För mig är det här så självklart, film är ju härligast och bäst och ljuvligast och intressantast. Men hur skall man försöka förklara det härliga med film för andra? Och hur förklarar man att film är inte bara ljuvligt och underhållande och magiskt, utan även djupt allvarligt och väldigt viktigt?
För att få svar på det vände jag mig till Mark Cousins, som är filmkritiker och dokumentärfilmsregissör och här i Finland kanske mest känd för sin TV-serie The Story of Film, an Odyssey, en serie i 15 delar om filmens historia.
Film inte bara fångar eller kommenterar livet, film är en del av själva livet här på jorden, precis som kärlek och bilar och väder och skyskrapor, svarade Mark. Och han anser att film är nåt som vi borde ta på största allvar eftersom film är bra på att bära vittne och porträttera det som hänt.
Film kan visa den inre sanningen men det är också lättsam fredagsunderhållning. Film är inte enbart det söta sockriga lagret ovanpå en kaka - film är själva kakan.
Film är inte enbart det söta sockriga lagret ovanpå en kaka - film är själva kakan.
Men vad är det som gör filmen så speciell och kraftfull som konstform? Mark börjar från början, han går tillbaka till tiden för filmens födelse i slutet av 1800-talet. För när filmen kom var den nåt totalt nytt och annorlunda, säger han. Det var en konstform där vi första gången hade en möjlighet att se oss själva.
Filmen gav oss en möjlighet att se det mänskliga ansiktet uppförstorat på en duk, i närbild. Du behövde inte längre resa till Rom för att se skulpturerna där eller till Egypten för att se sfinxen. Filmen tog andan ur oss, säger Mark, då han försöker förklara på vilket sätt filmen är sublim, alltså nåt som är större än livet, allomfattande, inspirerande, lite som Alperna eller en enorm öken.
Poängen här är fascinationen, att film har nåt som fångar oss, som drar oss in i en berättelse, nåt som påverkar oss, förändrar oss, får oss att reagera, tänka, känna.
Vi måste kämpa för filmen och filmkulturen för som Mark säger är det viktigt att hela tiden påminna byråkrater och politiker som ansvarar för kulturen, att film är viktigt. De har ju ofta fått en mer litterär utbildning, förklarar Mark och ser kanske inte det fina med film.
Så finns det också de som anser att filmen är en döende konstart, att filmens glansdagar är över. Att filmen är en uppfinning utan framtid. Det lär en av bröderna Lumière ha sagt, efter den första mycket framgångsrika filmvisningen i Paris 1895.
Och de som idag talar om filmen som en döende konstart pekar på hur de kommersiella filmerna tar över och skuffar all annan film ut i periferin, till att mindre och färre biografer. Att mänskor idag allt mer ser på film hemma, film som de laddar ner utan att betala. Andra igen menar att det är digitaliseringen som kommer att döda det magiska med filmen, att bilden inte längre är densamma då den är digital. Även många filmkritiker talar om att filmens glansdagar är över men det menar Mark är totalt fel.
Filmen är fortfarande väldigt ung, filmen håller ännu på och lär sig, det är en av de stora sakerna jag lärt mig de senaste åren, säger Mark. Och han har en bra jämförelse. Att tala om film är lite som om man talade om romanens historia under Cervantes tid och ha Don Quijote som måttstock, eller som att tala om västerländskt måleri utifrån 13- och 1400-talet, då Giotto eller Leonardo da Vinci levde och ha endast deras verk som utgångspunkt.
Dans och musik har funnits i tusentals år, liksom teater och litteratur och de har förstås förändrats och utvecklats under århundradenas gång. Så varför skulle då inte film också göra det?
Filmen utvecklas och förändras hela tiden. Vi har bara sett en bråkdel av vad den kan vara eller bli.
Lyssna på Dokumenterat Varför film är så härligt? Söndag 18.1 kl. 9.03, repris onsdag 22.1 kl. 11.03