Det första man ser i ett öde hus i söder är den tomma Lonkeroburken och cigarrettasken från ifjol. Medan man kliver över glassplittret och det sönderslagna handfatet på golvet kan man beundra unga nutidskonstnärers tags och fempennisgraffiti på väggarna.
Vi får kanske veta att Risto är homo eller att någon älskar Suski. I Österbotten står det ofta på en tavla på väggen att Gud älskar dig. Oftast brinner ödehus i södra Finland ner snarare förr än senare.
Huset som flyttade på sig
Ödehuset i Vassor byggdes troligtvis 1850 men flyttades 1910 till sin nuvarande plats. Sedan 70-talet har det stått övergivet. Foton: Lisen Julin.
Ett hål i golvet
Carl-Gustav Heir står på backen och hälsar oss välkomna. Han låser upp dörren till ett gammalt fint trähus. Ovanför dörren står årtalet "1850" och vi får veta att huset ursprungligen stod 300 meter längre bort men flyttades hit 1910. Vi går in.
Öde hus
Det här är en serie om öde hus och ställen där vi besöker allehanda platser som Gud och samhället glömde bort.
Här kan du kolla in alla husen.
Urban, eller i det här fallet kanske snarare rural, exploration är kanske inte lika farligt som att hoppa fallskärm naken och liknande extremsporter men det är desto häftigare. Och litet faror vid sidan av spänningen bjuder det här huset också på. Golvet i köket är nämligen så murket att det finns ett stort hål rakt ner till källaren. Faller man ner där så faller man, om inte mot en säker död, så mot en bruten vrist om man har otur. Ett fall på en meter kan vara ödesdigert. Om man är ganska liten. Därför har man lagt spångar av plankor att gå på.
Mat i skafferiet
Förutom golvet ser köket ser ut som om det skulle ha lämnats förrförra sommaren. Men det är detaljerna som avslöjar att vi faktiskt står i ett 164 år gammalt hus. Kopparpannorna skulle man säkert få en slant för på auktionen. Vi kikar in i köksskåpet. Saltpaket, sockerpåsar, ris. Påsarna och askarna är så gamla att de saknar bäst-före-datum. Saltpaketet har en hinna av torkad salt på utsidan. På något vis har det sipprat igenom. Ibland kan det se ut så här i skafferiet på vår sommarstuga, men då är matvarorna kvarglömda 2013 och inte... ja när? För länge sedan i varje fall. Kanske 70-talet?
Kolla in en video från huset här:
Senast någon bodde i det här huset var på sjuttiotalet. Men här finns kvar böcker, tidningar och föremål som är betydligt äldre. I följande rum finns en hög med böcker. Det är mest religiös litteratur. Ttyckt på 1800-talet. Helt galet.
Om gamla tidningar och böcker
Jag tyckte alltid om att gräva i vedlådan på landet och gräva fram de understa ”Katso”-tidningarna (på den tiden var Katso ännu en bra tv- och filmtidskrift, numera påminner den mer om 7 Päivää). Vi prenumererade på detta förträffliga tv-blad sedan 70-talet och det var roligt att se vad det kom på Tv 1 och Tv 2 år 1975 eller 1981.
Böckerna jag nu bläddrar i är 100 år äldre än så. En bok har en uråldrig font som närmast liknar Motörheads eller Bathorys logon. Religiös text förståss. ”Förbönens hemlighet”, har ni läst den boken? Tänkte väl det.
Vi knäpper bilder och går sedan upp på vinden. Litet bråte, fina kistor, gardiner som hänger i trasor och en vacker utsikt genom fönstret till nutiden. Det känns som att titta ut från en tidsmaskin.