Journalister i Finland försvarar den kontroversiella satirtidningen Charlie Hebdos rätt till yttrandefrihet, samtidigt som tidningen får kritik för att drypa av islamofobi.
Några dagar efter terrordådet mot Charlie Hebdos redaktion är de finländska medierna fulla av blandade åsikter om den franska satirtidningen och orsakerna bakom dådet.
Medierna tar starkt avstånd från attacken och fördömer den. Hufvudstadsbladets journalist Peter al Fakir riktar ändå frän kritik mot tidningen. Han vill inte kalla sig för Charlie, med hänvisning till meningen ”Je suis Charlie”, Jag är Charlie, som demonstranter runtom i världen använt för att visa Charlie Hebdo sitt stöd.
Al Fakir skriver att tidningen dryper av islamofobi, antisemitism och sexism. Tidningen riktade udden mot en redan demoniserad minoritet – muslimer, menar han.
Enligt honom var attacken mot tidningen en krigsstrategi från muslimska fascister för att slå split mellan väst och muslimer i Europa.
Rätt att vara vulgär
Vasabladets Sofie Stara och Nina Dahlbäck reflekterar båda över attacken mot Charlie Hebdo. Stara har tidigare grubblat över om det ligger något konstruktivt i att publicera hånfulla teckningar, i stil med de som Charlie Hebdo publicerade. Hennes slutsats är att hur vulgärt och provocerande ett innehåll än är, och vem man än väljer att driva med, ska ingen någonsin behöva frukta för sitt liv.
Dahlbäck går in på motivet bakom attentatet. Hon hänvisar till en tecknare som spekulerat i att orsakerna bakom attacken egentligen inte har med satir att göra. Istället är syftet att spä på motsättningar och skapa ett ”vi” och ”dem”.
Aamulehti går på ledarplats delvis in på samma tema. Tidningen skriver att attentatet inte ska få leda till hämndaktioner och att alla nu bör undvika att skapa ytterligare motsättningar mellan olika religioner.
Vad är Charlie
I Helsingin Sanomat beskriver utrikesredaktör Jukka Huusko Charlie Hebdo som en tidning som driver begreppet yttrandefrihet till sin spets. Tidningen tvekar inte med att publicera smaklösheter som ibland befinner sig i utkanten av det som är lagligt.
Huusko frågar sig vad frasen ”Je suis Charlie” egentligen innebär. Enligt honom betyder den inte att medier ska publicera skämtteckningar på profeten Muhammed. Den innebär att vi inte ska ge efter för extremistiska påtryckningar, utan se till att alla former av yttrandefrihet kan bestå.