Många som läser Svenska Yles webb vet säkert att jag härstammar från Tyskland och att jag därför ser med mina tyska ögon på händelserna i Paris och på reaktionerna här i Finland. Vi har i Tyskland en liknande satirisk tradition som i Frankrike. Och liknande tidningar som franska Charlie Hebdo. Jag, till exempel, läser sedan min ungdom den satiriska tidningen Titanic. Men ibland även Eulenspiegel, pardon eller konkret. Och det finns flera. Så det är med den här satiren och traditionen i bagaget jag skriver den här artikeln.
Chefredaktören för den finlandssvenska vänstertidningen Ny Tid publicerade i onsdags en ledare som bär titeln Vi står med Charlie Hebdo. Artikeln är försedd med den idag välkända planschen Je suis Charlie, dvs. Jag är Charlie. Efter att ha läst ledaren kan jag bara konstatera att ingenting kunde vara mera fel. Så därför skriver jag så här: Non, vous n'êtes pas Charlie dvs. Nej, ni är inte Charlie. 
Ny Tid är ute på sju famnars vatten
Ny Tids chefredaktör Janne Wass skriver namnet till trots med en trubbig penna när han formulerar sig så här:
- Det som skett är en hänsynslös attack mot yttrandefriheten (...) men också en påminnelse om att yttrandefriheten är en rättighet som bör användas med eftertanke.
Ursäkta mig, Janne Wass, men tycker du verkligen det du skrev? Tycker du verkligen att det är läge att komma med en brasklapp när 12 människor sköts ihjäl mest bara därför att de hävde sin rätt att skriva och teckna det de ville i yttrandefrihetens namn?
Jag tycker att ditt försök att finlandisera bort dödsskjutningen med en klassisk finsk å ena sidan-å andra sidan-ledare är ett hån mot de som offrade sig på satirens altare. Och det räckte tydligen inte att skriva MEN en gång. Nej, två gånger till kastar du in brasklappen.
Borde också vi se oss i spegeln?
Det här betyder inte att vi är så bra mycket bättre på Svenska Yle. Vår egen chef Marit af Björkesten till exempel tycker att man inte skall publicera Charlie Hebdos bilder:
- Om man publicerar de här bilderna helt utan sammanhang finns risken att man gör sig till en del av polariseringen.
Ursäkta mig, Marit, vad väntar du på? När finns det en bättre kontext för att publicera bilderna om inte nu, då 12 människor sköts ihjäl därför att de tecknade just dessa bilder?
Satir utan udd är ett trubbigt vapen
1919 skrev en av mina husgudar, den tyska satirikern Kurt Tucholsky en tidningsartikel under rubriken Was darf die Satire? (Hur långt får man driva satiren?). Efter att han vägde många argument för och emot slutade han artikeln med följande ord:
- Was darf die Satire?
- Alles.
Allt! Utan wenn und aber. Punkt slut.