Början av 1970-talet var den progressiva rockens stora era och 1971 tycks ha varit en särskilt bra årgång för ”proge”. Genesis gav ut Nursery Cryme och Jethro Tull var ute med Aqualung, medan Yes hann med (nästan) två klassikeralbum i och med The Yes Album och Fragile (ja, den senare gavs strängt taget ut den 4 januari 1972 enligt All Music Guide). Pink Floyd i sin tur började hitta vägen mot Dark Side of The Moon med sin Meddle. För att bara nämna vad några av genrens storheter hade för sig vid dessa tider. Men vid sidan om dessa har vi förstås en mängd mindre omtalade utövare av progressiv rock från runt om i världen och då får nog Väntorel från Estland räknas till de mest udda fåglarna.
Väntorel – estnisk proge
Okej, kanske det här sjumannabandet vars medlemmar huvudsakligen kom från Tallin och Pärnu och grundades sommaren 1970, inte var ett renodlat progressivt eller enbart ett progressivt band. Man kan höra influenser också från 1960-talets psykedeliska rock i deras unika rockfusion med sång på estniska. Men redan att grunda ett rockband med tydliga västerländska influenser och framföra rockmusik i tidstypisk hippieinfluerad utstyrsel och långt hår i det dåtida kommunistiska Sovjetunionen – som Estland hörde till – var minsann mer progressivt och underground än vad mången gängse västerländsk rockrebell kan föreställa sig. 
Så gjorde de sovjetiska myndigheterna i Tallin det inte heller lätt för Väntorel - från början hette bandet Keldriine Heli, vilket kan översättas ungefär som ”källarlikt ljud”, det vill säga ljud från underjorden – och bandet förföljdes och förbjöds att uppträda varje gång man fick nys om en spelning. Vilket snabbt ledde till att bandet splittrades år 1971. Men innan det hade man i alla fall hunnit spela in material till en skiva som i somras 2014 gavs ut i en nyutgåva av estniska Frotté Records.
För att sedan få Väntorels låt, Sa tulid tuppa - med text av den estniska sekelskiftspoeten (1800-1900) Juhan Liiv – att passa in i nyårsdagskonsertens vintertema, fick jag använda lite kreativt tänkande utanför ramarna. Men ett fint stycke progressiv rock är den hur som helst, och har knappast hörts på Radio Vega förr.
Vinterrock i vintertider
I Sveriges musikkretsar talade man vid dessa tider om progg, men då ligger nog Janne Schaffers gitarrfusion med den vintriga titeln, Halkans affär ändå närmare progen den också. Och titeln får en ytterligare precisering här. Den inhemska kvartetten Velvet Desperados, som får avsluta denna nyårskonsert, representerar sedan slutligen den moderna retro-progen och här finns dessutom en finlandssvensk koppling i frontfiguren, gitarristen och sångaren Fredrik Löf. Gruppens andra album Grasping for Breath har precis kommit ut, en ursnygg dubbelvinyl som både låter rätt och ser bra ut.
För kvällens andra huvudtema, den vintriga americanan, står först och främst The Decemberists, Fleet Foxes och First Aid Kit. Medan Bob Dylan – en av förgrundsfigurerna för americana (?) – gör en udda tolkning av en verklig vinterstandard. Till standardrepertoaren så här på nyårsdagen, börjar också U2s bidrag höra, och Kent utlovar en lång, kall vinter med ett stiligt stycke vinterrock.
Dr Ralfs nyårsdagsmottagning i Radio Vega kl. 18.03. Redaktör: Ralf Sandell