
Googles glasögon har hittills inte blivit den stora hit som utvecklaren Google hade hoppats på. Kanske de möjliga användarna ser att glasögonen trots allt gör för stora intrång i folks privatsfär. Samtidigt kan glasögonen ändå komma att bli ett viktigt hjälpmedel för vissa grupper av mänskor, till exempel för autister.
SHORE heter programmet och den här måndagsmorgonen är programvaran definitivt inte min vän. Programmet försöker uppskatta min ålder och resultatet är inte värst smickrande.
– Det kan hänga på ljuset och på lamporna i rummet, försöker programutvecklaren Jens-Uwe Garbas trösta mig med.
I vilket fall som helst, så befinner jag mig på forskningsinstitutet Fraunhofer i staden Erlangen. Det är här som man har utvecklat SHORE och Garbas berättar vad man kan göra med programvaran.
– Programmet kan känna igen och analysera ansikten för i praktiken vilket medium som helst. Det kan vara allt från en dator, till en mobiltelefon till Googles glasögon. Med informationen vi får fram kan vi i realtid bestämma en persons kön, ungefärliga ålder, samt närmare uppgifter om personens känslor och humör.
– När du skrattar borde det hända något med lycklighetsbalken här på skärmen. Programmet är utrustat med balkar som visar om personen i bild är arg eller glad, ledsen eller överraskad, säger Garbas.
Redan i användning
Utvecklandet av SHORE-programmet började redan år 2004 och sedan några år tillbaka är programmet också i praktisk användning. Det används i det här skedet främst inom reklam och av marknadsforskare.
– Har man till exempel en butik eller butikskedja vill man gärna veta vem som besöker ens butik och när. Är det kvinnor eller män, unga eller gamla. Programmet klarar i det här skedet bäst av rätt så grova kategoriseringar, men för de flesta användare räcker det här mer än väl, säger Garbas.
– Man kan också utrusta enskilda reklamskyltar med programvaran och utgående från den grupp mänskor som rör sig i närheten av skylten, anpassa det budskap man vill föra fram. En reklamtavla kan vidare notera vilka mänskor det är som verkligen tittar på reklamen. Inom marknadsforskningen kan man ännu ta med känslobiten och kolla med vilka känslor en person av ett viss kön och en viss ålder ser på en reklam.
Mellan mänska och maskin
För att programmet ska kunna identifiera personers känslor har vi ett register på över 30 000 foton. Programmet jämför ansikten med de kategoriserade fotona i databasen och på så sätt gör programmet sin bedömning.
Fraunhofers programvara kan också sättas in i kontakt mellan mänska och maskin, där maskinen kan reagera på personen som använder den.
En glasstilverkare använde för en tid sen programvaran i marknadsföringen av sin glass. Den som log tillräckligt brett framför firmans glassautomat fick sin glass gratis.
Till nytta för autister
Men programvaran kan också komma till större nytta än när man delar ut gratis glass. Som bäst försöker man få någon att börja marknadsföra och sälja programmet som en applikation för Googles glasögon
– Då kan programmet fungera som ett hjälpmedel för till exempel autistiska personer. Med glasögonen på kan de bättre se hur folk omkring dem reagerar och med vilka känslor. Det kan göra de sociala kontakterna och kommunikationen lättare, säger Garbas.
Han ser också att programvaran kan ha en användning inom bilindustrin. Programmet kan nämligen också se om en persons ögon är öppna eller slutna. Det här betyder att programmet också kunde användas som ett hjälpmedel för att ta reda på om en förare håller på att somna bakom ratten.
Inga problem med privatsfären
Googles glasögon har kritiserats mycket för att de kränker den personliga integriteten. Blir inte situationen då ännu värre av att de också utrustas med ett program som avslöjar folks känslor.
– Programmet kan inte identifiera vem det handlar om. Det är anonym data, så det är aldrig möjligt att säga att det är just den och den som känner sig så och så. Informationen sparas inte och den överförs inte heller till något system utanför glasögonen. Det skyddar förstås privatsfären och sen är det ju upp till användaren att se till i vilket sammanhang glasögonen används.
För programutvecklarna går i alla fall arbetet med SHORE vidare.
– Vi jobbar med att göra programmet ännu noggrannare, så att det kan identifiera också riktigt små, till och med subtila rörelser i folks ansikte. Vi talar om mikroexpressioner och mikromimik och vill på så sätt få fram också mer blandade känslor
Något för pokerspelare alltså...
– Kanske det. Men jag har svårt att tro att man får ha glasögonen på ett casino, skrattar Jens-Uwe Garbas.