Författaren Hjalmar Söderbergs äktenskap med Märta Abenius slutade i en tragedi. Det framkommer i en ny bok, som visar hur en rad personer var inbegripna i att få undan Märta från de tre barnen och hemmet.
Johan Cullberg, professor i psykiatri och Björn Sahlin, tidigare tidskriftsredaktör och bokförläggare, blottlägger i sin bok Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof, hur Märta som mor och person gradvis bryts ner genom att hon felaktigt förklaras vara psykiskt sjuk och därmed hålls inne på diverse sjukhus ”utav väldigt obehaglig karaktär som fanns då.” Vid ett flertal tillfällen hämtas Märta också av polis när hon försöker få träffa sina barn.
Andra tider - samma mönster
I dag har vi för det första en helt annan syn på psykisk sjukdom, säger Cullberg. I dag kan man fungera i samhället även om man skulle lida av svår psykisk ohälsa. I början av 1900-talet var man däremot märkt och hade satt sin sista potatis om man förklarades vara sinnesjuk, vilket då alltså skedde Märta Abenius, trots att hon inte var psykiskt sjuk.
Själva grundmönstret i slutskedet av Märta och Hjalmar Söderhjelms äktenskap uppfattar Cullberg däremot att är vanligt också i dag.
- Detta att den ena parten till exempel börjar känna en fobi och vill dra sig undan medan den andra i sin övergivenhet bara blir än mer desperat och påträngande. Det är en klassisk situation när äktenskapet håller på att gå sönder och den ena försvinner, att den andra kommer efter och försöker bjuda ut sig på ett nytt sätt, konstaterar Cullberg.
Enligt Cullberg har det tyvärr sällan någon värmande effekt på motparten, utan väcker istället känslor av obehag och avsky och behov av att komma därifrån. Typiskt än i dag är också att omgivningen starkt tar parti för någondera parten.
- Närstående har ju ofta väldigt starka intressen att stödja den ena eller andra parten och beskäftigt tror man sig veta hur det är, någonting som sällan stämmer i den komplexa situation det innebär när ett äktenskap går sönder, säger Cullberg.
Psykiatrin fången i sin egen tid?
Cullberg håller med om att den dåtida psykiatrin gör ett intryck av att ha varit alltför fången i tidens föreställningar. Kvinnor som uttryckte längtan efter kärlek tolkades ofta som övererotiska. Psykiska symptom till följd av till exempel sociala problem feltolkades. Sinnessjukdom uppfattades väldigt svartvitt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det var antingen eller som gällde och religionen var mångas enda tillflyktsort.
I dag har vi, enligt Cullberg, en helt annan känsla av att inte vara hotade på allvar. Vi har försäkringar och sjukvård och nätverk på ett annat sätt än då.
Men Johan Cullberg har funderat en hel del på hur mycket vi också i dag kan lida av tidsbundna uppfattningar inom psykiatrin. Uppfattningar som efter, låt oss säga, femtio år kommer att uppfattas som väldigt föråldrade.
- Det kommer alltid att ses som ett stigma att vara psykiskt sjuk, men nu i mycket mindre utsträckning eftersom vi har större möjligheter att både behandla och förstå sådana här saker. Kunskapen om hjärnan fördjupas, vilket öppnar möjligheter för en ny saklighet. Om vårt själsliv inte orkar med i dag kan det egentligen ses som mera normalt i en värld där belastningarna ökar.
Tidigare led man i högre grad till exempel av materiell nöd och av en social belastning. Nu har vi inte tid, vi konkurrerar om arbeten och ger oss inte tillräcklig vila. Vi överanstränger vår mentala apparat och ser dessvärre det nästan som en normal företeelse i dag.
Läsupplevelser ur Söderbergs produktion
- I ljuset av den nya bild som nu har trätt fram, uppfattar Johan Cullberg ändå inte alls att Hjalmar Söderbergs skönlitterära författarskap kräver en omvärdering. Det som däremot gör det är den romantiserade synen på Hjalmar Söderberg själv, säger han. Den synen har Söderberg aldrig bett om att få. Det är litteraturvetarna och läsarna som har skapat den bilden, en bild som vi nu måste överge, konstaterar Cullberg.
Johan Cullbergs starkaste Söderberg-läsning är Den allvarsamma leken, med sitt lysande språk, sin kolsyreaktiga lätthet och sin underton av att det går åt helvete. Cullberg uppfattar Söderberg som både romantiker och cyniker.
Pernilla August ska göra en ny filmatisering av Den allvarsamma leken
I efterordet till Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof, tackar han Hjalmar Söderberg för hans första roman, Förvillelser. Trots att den tydligt är en debutants verk, var det den bok som förde skoleleven Cullberg in i läsning av vuxenlitteratur. Plötsligt var där en hel värld som öppnade sig för honom. Han sögs in i den lättromantiska synen på manlighetens ensamhet, som han kände igen väldigt starkt från sin egen uppväxt.
Efter Hjalmar och Märta Söderbergs skilsmässa kommer Hjalmar sedan inte igen som skönlitterär författare. Istället skriver han religionsfilosofiska rätt tunga essäer och böcker om politik. Han slår bland annat hårt mot nazismen.
Hur det går för Märta Söderberg framkommer i Dokumenterat i Radio Vega söndagen den 2 november 2014, kl. 09.03. Repris onsdag kl. 11.03.