Andra världskriget, april 1945. Tyskland går mot ett säkert nederlag, men är inte någon lättare motståndare för det. Tyskarna har fortfarande krigets bästa vapen, och en armé som är beredd att slåss till sista man, och vad än gruvligare är, till sista barn. I David Ayers krigsdrama Fury ställs vi i de invaderande amerikanernas härjade och härjande led.
Brad Pitt, alias sergeant Wardaddy, har befälet över den amerikanska arméns mest förhärdade pansarvagn, Fury. Pansarvagnen har mejat ner tyskar i Nordafrika och Frankrike, och rullar nu allt djupare in i Tyskland.
Men i början av filmen får Wardaddys stab förstärkning, eller snarare försvagning, av den lille skrivargossen Norman (Logan Lerman). Norman ska sköta maskingeväret – efter "Amerikas bästa skytt" som nyss blivit slarvsylta. Norman är helt utan stridsutbildning och -erfarenhet. Till råga på allt har han fortfarande ett rent gossesamvete i behåll. Men det tar inte många filmminuter innan Norman döps i eld, rök, blod och skit.
Märkligheter
Fury är märklig på flera sätt. Filmen börjar som en någotsånär realistisk, klaustrofobisk krigsskildring, men slutar som en actionhjältarnas kamp mot ansiktslös tysk kanonmat.
Det är helt klart Normans utveckling som för filmen framåt. Under loppet av några timmar förvandlas han från snyftande smågosse till mordmaskin.
”Do your job!” ropar Wardaddy åt Norman. Att utföra jobbet är här att meja ner tyskar. När Norman till slut faktiskt börjar skrika ”fuck you, nazi!” och spruta kulor på fienden – då blir han äntligen en del av männens varma sammanhållning. Den här utvecklingen känns förbryllande positivt presenterad. Norman blir en man bland männen. Och det är männens sammanhållning, må vara en tyskslaktande sammanhållning, som bjuder på filmens ljuspunkter.
Kärlekens gränslösa makt?
Fury bjuder också på en problematisk gestaltning av kärlekens makt. Wardaddy tar lille Norman med sig till två unga, civila kvinnor i en nyinvaderad tysk småstad. Wardaddy ger kvinnorna ägg och cigaretter: en uppmaning till ett enkelt utbyte av tjänster. De tyska kvinnorna är livrädda. Men så spelar Norman lite piano, och vips blir den unga flickan förälskad i den amerikanska soldaten. Den påtvingade prostitutionen utvecklas till ett kärleksmöte.
Mycket är märkligt och tvivelaktigt i Fury. Men rytmen, punkterad av ett otal kanonader, drar utan vidare tittaren med sig. Ett besynnerligt stycke dramatisk actionunderhållning.