På 1980-talet var "The Equalizer" synonymt med en brittisk gentleman som i tv-serieformat redde upp fall som polisen gick bet på. Trettio år senare är han tillbaka. I Denzel Washingtons gestalt. Med knivskarp blick och hårda nävar.
Det börjar lovande. Med en kameraåkning som långsamt presenterar en lägenhet för oss. En oerhört prydlig lägenhet där var sak har sin plats. Väckarklockan har ringt tidigt och Robert McCall står redan i badrummet och rakar sig. Noggrant. Prydligt.
Sedan åker han tåg till sin arbetsplats i varuhuset som säljer trädgårdsprylar, byggnadsmateriel och olika redskap. En plats där allt följer givna mönster och rutiner. Efter avslutad arbetsdag åker Robert hem. Han äter middag, diskar för hand. Metodiskt. Som en maskin.
Sover gör han inte. Istället går han till sitt stamställe där han sitter och läser klassiker. Mellan varven byter han några ord med den prostituerade ryskan som kommer in varje kväll. Hon är ung, men sliten.
Så går dagarna. Tills något händer den unga flickan och något vaknar inom honom. Något som han inte släppt fram på länge. En ilska. En vilja att handla. Att skipa rättvisa.
I det här skedet övergår det som var lovande i att bli förutsägbart. Sedan blir det obehagligt. Sedan blir det riktigt obehagligt. Och slutligen kantrar helheten över i det skrattretande.
Taxidriver möter MacGyver
Det stora frågetecknet i denna filmhärva är vad Denzel Washington egentligen tänkte när han skrev på kontraktet? Hade han läst manuset? Hade han räknat hur många skurkar han skulle ta livet av? Visualiserat de många spektakulära avrättningarna?
För de är många. Och spektakulära. Korkskruv upp genom hakan och in i munnen. Elektrisk borr genom skallen. Spikpistol. Strypning genom taggtråd. Det finns många oväntade vapen på en byggavdelning. Eller en trädgårdsavdelning.
Däremot finns det inga oväntade skurkar. Vi ser dem komma som om de dansade fram i neon. Oftast talar de ryska. Då tillhör de maffian och är riktigt onda. Ibland har de en vokabulären som mest består av olika böjningsformer av begreppet fuck. Då är de korrumperade poliser och ganska onda.
Men man behöver inte vara orolig. Robert fixar allt. Han har MacGyvers förmåga att bygga bomber av tuggummipapper, Robert de Niros målmedvetenhet i "Taxi Driver" (minus galenskapen) och han kan läsa av brottsplatser lika snabbt som den där nya superhjälten i den där nya tv-serien.
Det enda intressanta i den här utdragna (drygt två timmar långa) historien är att se nya stjärnskottet Chloë Grace Moretz och undra hur hon har hunnit springa mellan alla dessa filmer som haft premiär hos oss inom loppet av två månader; först "If I Stay", sedan "Clouds of Sils Maria" och nu "The Equalizer". Jag hoppas verkligen att det är akut tidsbrist som inverkat på hennes omdöme i sistnämnda fall.
Så vad tycker jag egentligen - behöver du se den här filmen? Nej, du har redan gjort det. Tusen gånger. Fast i mindre blodiga varianter. Värm hellre upp tv-serien och tänk på att det var bättre förr. Även när det var dåligt. Typ.
När du väl har tittat på trailern till filmen från år 2014 kan du hoppa tillbaka till 1980-talet och titta på introt till tv-serien som resulterade i fyra säsonger mellan 1985 och 1989.