Situationen för det finlandssvenska teckenspråket ser dyster ut för tillfället. Språket är hotat och har allt färre användare.
Har du tänkt på att vi har två officiella teckenspråk i Finland? Det finska och det finlandssvenska, som inte är samma teckenspråk som används i Sverige. De finlandssvenska döva är en minoritet i minoriteten och ur språkligt perspektiv går det inte särskilt bra för dem just nu. Situationen för det finlandssvenska teckenspråket ser dyster ut för tillfället. Språket är hotat och har allt färre användare. Det finlandssvenska teckenspråket tecknas idag av cirka 300 personer varav 150 är döva.
Det tecknas kring 1000 olika teckenspråk i världen. Precis som de talade språken är de tecknade kulturbundna. De har uppkommit i en viss kontext och språkgemenskap som reflekterar den verklighet de berörda upplever. Det här kodas i språket och därför är språken olika. Det säger Karin Hoyer som är specialsakkunnig i teckenspråksfrågor vid Finlands dövas förbund rf.
Små användningsmöjligheter för det svenska
Efter att den svenska dövskolan i Borgå stängde år 1993 har det bara gått neråt för ett av de minsta minoritetsspråken i Finland.
- I och med det försvann stället där det finlandssvenska teckenspråket kunde förflyttats vidare till följande generation. För många finlandssvenska familjer med döva barn var det här en katastrof, säger Hoyer.
Många valde att flytta till Sverige och adaptera det Sverige-svenska teckenspråket, som är nära besläktat det finlandssvenska.
De finlandssvenska teckenspråkiga har rätt små användningsmöjligheter för sitt modersmål och det påverkar också språket.
- När en finlandssvensk teckenspråkig träffar finska gelikar slår de ofta om till finskt teckenspråk eller en form som är närmare det finska. Det gör att finska teckenspråkiga sällan har sett finlandssvenskt teckenspråk i sin mest renodlade form, säger Hoyer.
Det svåraste för en finlandssvensk döv är att få service på sitt eget modersmål det vill säga tolkning på finlandssvenskt teckenspråk. Det här på grund av att det finns så få tolkar och att det inte utbildas några för tillfället.
Det finns hopp
Det handlar mycket om den attityd vi hörande kan förmedla.Trots hotbilderna finns det ljusglimtar. En hel del positiva saker har också skett de senaste åren. Det finlandssvenska teckenspråket har nyligen upptagits i en databas över världens hotade teckenspråk, ett projekt som handhas av UNESCO. Teckenspråksnämnden som lyder under Språkinstitutet har numera också medlemmar med finlandssvenskt teckenspråk som modersmål. Arbetet med att försöka starta en utbildning för finlandssvenska dövtolkar pågår och lagen över de dövas rättigheter håller på att ses över.
I många lagar nämns teckenspråket, men det står bara ”teckenspråk” i största allmänhet, inte vilka teckenspråk det handlar om. Så länge det inte sägs explicit är det en stor utmaning, säger Hoyer.
- När språket erkänns vid namn i lagstiftningen så kommer det att ha följder på alla områden som berör de döva. Allt från utbildning, tillgång till information, tolkservice och rättighet till stöd av den egna kulturen. Det gäller alla livsområden.
Mycket är alltså på gång men mycket arbete återstår för att säkerställa det finlandssvenska teckenspråkets existens i framtiden. Men ansvaret kan inte enbart läggas på lagstiftare och de döva. Så här under de Dövas internationella vecka kan man fråga sig vad vi hörande kan göra för att dra vårt strå till stacken?
- Det handlar mycket om den attityd vi hörande kan förmedla . Bara det att man lyfter fram de döva och de finlandssvenska teckenspråkiga i det här fallet hjälper. Vi kan tala i minoritetens sak för att minoriteten är så liten att den inte får sin röst hörd. Vi hörande kan påverka, säger Hoyer.
Fram till söndag (28.9) pågår de Dövas internationella vecka.