De har kommit med båt över Skiftet, ätit sen middag under äppelträden hos oss i Geta och kräver sedan att få diska.
Våra barn söker sig till lekar och film medan vi sätter på kaffet. Tina travar tallrikarna i snygga och systemtiska rader medan vi pratar utveckling. Vår utveckling och vad vi vill med våra liv.
”Vilken insikt har varit den största för dig under din familjeterapiutbildning?” frågar hon när handduken kan läggas åt sidan.
”Att barndomen är så avgörande för fortsättningen ...” svarar jag innan jag har tänkt.
Den tanken är så tung. Man kunde ju vara en hurtig människa och se alla möjligheter men jag är aldrig hurtig när det gäller mig själv. Jag ser bara mina tillkortakommanden stå på rad och funderar på hur de ska klara sig, trots mig. Under utbildningen har jag listat mina största fadäser och tagit upp dem med mina ungar när det har bjudits på tillfällen till ”deep talk”.
Jag har inte bara velat be om förlåtelse, jag har också önskat att förklaringarna skall ge dem förståelse för föräldrars mänsklighet och kanske också koder för eget liv. Jag har visat dem mitt söndriga foder men jag har inte bett dem att ta fram tråd och nål. Däremot blir revorna och hålen magiskt nog lite mindre efter att vi rört dem med orden. ”Jag förstår dig bättre och tycker mer om dig” sa hon som annars har så lätt att kritisera senast jag vågade vara sårbar. Natten var het och mörk och jag älskade henne mer än någonsin.
Jag vet inte vem som älskade mer den natten då Pelle Heikkilä och hans pappa kramade varandra i häktet och försoningens ord viskades mot ett skitigt hår. Jag vet inte heller om man kan förlåta allt som en förälder kan göra mot sitt barn eller om man borde göra det, men Pelle säger att oavsett så var de orden de han väntat på i hela sitt liv. Ord han hade blivit utan som barn för att hans pappa aldrig hade lärt sig dem då farfar inte heller visste hur mycket kärleksförklaringar som ett barn behöver för att bli stark och glad.
Barndomen är alltså väldigt avgörande för fortsättningen och inte bara för mina barns vuxenliv utan också för deras barns barndom och uppväxt. Det är det här jag tänker på när man i kyrkan snackar om arvssynd, att många generationer får sår om de vuxna inte växer och viskar kärlek och bön om förlåtelse mot skitiga barnhår med jämna mellanrum.
Livet blir sällan som vi tänkt oss
Många av oss blir knäckta av volvo-villa-vovve-racet, men för en som aldrig trodde att det förutsägbara familjelivet skulle bli hans verklighet blev vardagen med en 1-åring en njutning.
Skådespelaren Pelle Heikkilä talar ut om vuxensvek, kriminalitet, våld och vägen tillbaka mot tillit och trofasthet i Cirkus familj onsdagen 10.9. Det blir ett program om hur man kan lita på en som gjort illa och hur man kan bli en annan sorts pappa än den man hade själv.
Relationstips på burk
I varje avsnitt av programmet Cirkus familj finns ett återkommande element med olika parterapeutiska frågor. Se hur våra gäster svarar och reflekterar på utmaningarna eller frågorna. Men framförallt: Hur tänker du? Kan du och ni ha nytta av ett parterapitips varje vecka? Pelle och Sophie Heikkilä får i uppdfrag att skapa en staty.
Text: Maria Sundblom-Lindberg
familjeterapeut, präst och programledare för Cirkus familj
Cirkus familj på onsdag 10.9 kl. 22 i Yle Fem och på Arenan.
Läs mer om programserien:
Familjelivets cirkus i läcker förpackning
Hudlöst och ärligt om familjeliv
Barnets utveckling från 0 till tonåring