Längtar du efter mångsidiga kvinnoporträtt på film? Gör du Bechdeltestet varje gång du sitter i biomörkret? Älskar du filmer om film? Då är detta något för dig!
Maria är en medelålders skådespelerska som erbjuds en roll i den pjäs som en gång innebar hennes stora genombrott. En pjäs om en inte alltigenom konstruktiv relation mellan en ung kvinnlig assistent och dennes kvinnliga arbetsgivare.
Poängen är att Maria denna gång förväntas spela den äldre kvinnan, medan den yngre görs av ett Hollywoodlöfte med attitydproblem. Nu gäller det alltså att bli vän med den gamla texten och den nya rollen. Och i samband med den processen intensifieras samarbetet mellan Maria och hennes personliga assistent Valentine.
Låter det konstruerat och knepigt? Det är det också. Men på ett underbart lockande och befriande sätt. Detta är nämligen en fin film om filmskapande, om skådespelarprocesser, om åldrande och om beroenderelationer. Den innehåller med andra ord mängder av intressanta trådar att nysta i.
Strålande stjärnor
Mariarollen är som gjord för Juliette Binoche vars långa karriär naturligtvis genomgått vändningar vars eko man kan höra bakom filmens repliker. Binoche har med säkra steg gått från den oskuldsfulla, hudlösa närvaron i det internationella genombrottet ”Varats olidliga lätthet” (1988) till att agera medelålders kvinnor med skinn på näsan i filmer som ”A Thousand Times Good Night”.
I ”Clouds of Sils Maria” är hon skådespelerskan med stort S. Den som våndas inför varje roll. Som vänder ut och in på sig själv. Som kämpar. Som uppnått en position där hon förväntar sig att bli tagen på allvar. Och servad av dem som finns i hennes närhet.
Och i närheten finns Valentine – gestaltad av en fullkomligt strålande Kristen Stewart. Här visar hon att den unika utstrålning som glimtade till i den första Twilight-filmen inte var kattguld utan äkta vara. En enad kritikerkår lär se till att hon inte har några problem med att bli tagen på allvar i fortsättningen.
Och så har vi den unga Chloe Grace Moretz som just nu också är bioaktuell med ungdomsfilmen ”If I Stay”. Sällan har man möjlighet att samtidigt se samma skådespelare i två så fullkomligt olika roller. I superkonventionella ”If I Stay” ser Moretz närmast ut som om hon rymt ur en dussinproducerad tv-serie riktad till ungdomar - i "Clouds of Sils Maria" är hon det självmedvetet utflippade skådespelarlöftet som lånat drag av både Lindsey Lohan & Britney Spears.
Megatjusigt metaplan
Vid sidan av att beundra de skådespelarprestationer som regissören Olivier Assayas lockar fram kan man njuta av själva spelet med filmen i filmen. Här spelar man friskt med åskådarens associationer till t ex Stewarts privata image. Man väver in en drift med Hollywoods fascination för superhjälte-koncept samtidigt som man påpekar att det alltid går att finna djupare mening även i den genren.
Och sist men inte minst leker man med texten. Och det gör man betydligt bättre än i franska ”Cykla med Molière” som hade premiär för några veckor sedan. I den står två gamla vänner i beråd att sätta upp en pjäs av Molière tills repetitionstiden visar att den privata moralen står i alltför bjärt kontrast till innehållet i pjäsen.
I "Clouds of Sils Maria" (den kryptiska titeln får sin förklaring i filmen) vävs verklighet och fiktion så skickligt ihop att det tar en stund att komma underfund med vilka repliker som hör hemma i berättelsens "nu"-plan och vilka som är hämtade ur den text som repeteras. Så väl sammanfaller dessa nämligen. Vilket får en att associera till Polanskis nyligen aktuella "Venus in Fur".
Mer än så bör man kanske inte säga om en film som helst skall avnjutas utan alltför många smakbitar av det som sägs. Eller av de känslor som levereras. Av alla dessa skådespelare som spelar roller som sammanfaller med deras verkliga image. Typ.