Clik here to view.
Freddie Mercury, Village People, Robert Mapplethorpe, Jean-Paul Gautier, Andy Warhol … under årens lopp har många konstnärer och modeskapare inspirerats av Tom of Finlands homoerotiska teckningar.
I höst är Tom of Finland aktuell i Finland med två utställningar och en serie frimärken som lanseras i början av september.
Därutöver är två filmer under arbete som båda tar fasta på Touko Laaksonens liv och verk.
Touko Laaksonen, alias Tom of Finland (8.5.1920–7.11.1991), hör till våra internationellt mest kända konstnärer, men det var först på 1990-talet som Tom of Finlands teckningar nådde en större publik också på hemmaplan.
År 1990 förlänades Touko Laaksonen Finlands serieförenings pris Puupäähattu, den främsta utmärkelsen inom finländsk seriekultur, och samma år medverkade Laaksonen med några serierutor på serieföreningens utställning på Amos Andersons konstmuseum.
Året efter Laaksonens död höll Galerie Pelin i Helsingfors en försäljningsutställning med hans verk, och det var på denna utställning som Berndt Arell (chef för Nationalmuseum i Stockholm) för första gången kunde se Laksonens teckningar i original, tidigare hade han sett en del av Tom of Finlands teckningar och seriestrippar i olika pornografiska magasin.
Hur Touko Laaksonen blev Tom of Finland
Enligt Berndt Arell var det högst antagligen ett inre behov eller ett inre tvång hos den unga Touko som fick honom att börja teckna bilder med homoerotiska motiv – i teckningarna kunde Touko bearbeta sin identitet, sina behov och sina upplevelser.
Pseudonymen ”Tom of Finland” fick Laaksonen när han på 1950-talet började publicera sig i amerikanska tidskrifter riktade till gay män, såsom ”Physique Pictorial”. Laaksonen ville inte signera sina alster med eget namn, utan förläggaren föreslog att han skulle använda sig av pseudonymen ”Tom of Finland”.
I Finland var det vid den här tiden olagligt att publicera homoerotiska bilder, och när Laaksonen kom i kontakt med ett underjordiskt nätverk som förmedlade den här typen av bilder såg han en möjlighet att nå ut till en publik som uppskattade dem.
Eftersom det också var olagligt att publicera homoerotiska bilder i USA fick man sköta distributionen mycket diskret i anonyma kuvert som skickades poste restante.
Den stora okända
Tom of Finland slog snabbt igenom i USA, och så småningom fick han också beundrare i Europa.
På en utställning i Hamburg år 1973 blev alla tavlor utom en stulna, vilket vittnar om att suget efter denna typ av bilder var stort, men att det kändes obekvämt och genant att köpa dem offentligt, konstaterar Berndt Arell.
- I Finland trodde ingen att ”Tom of Finland” var en finländsk konstnär, och Touko Laaksonen fick leva ett förhållandevid anonymt liv – det var bara en inre krets som kände till vem han var, berättar Arell, som i samband med en utställning på Helsingfors stadsmuseum år 2006 fick träffa Touko Laaksonens yngre syster.
I många år bodde systern tillsammans med Touko och hans partner Veli i ett hushåll för tre, och det verkar inte som om Touko och Veli gjorde en hemlighet av att de var ett par samtidigt som Touko höll en låg profil.
Berndt Arell framhåller att en av Touko Laaksonens största avtryck inom konsten är att han lyft en subkultur och gett den en självkänsla som den kanske inte annars hade fått.
Laaksonens speciella fotorealistiska stil med kraftiga överdrifter, humor och självironi har haft en stor inverkan på den visuella konstscenen tack vare de ocensurerade berättelserna som skildrade homosex utan dimridåer.
Sina första homoerotiska teckningar gjorde Touko Laaksonen redan på 1930-talet, men när han blev inkallad till kriget ansåg Laaksonen det bäst att förstöra alla alster så att ingen av misstag skulle hitta dem.
De äldsta bevarade teckningarna kom till efter krigsslutet när Touko tecknade såväl nazityska som sovjetiska militärer som han haft ett intimt umgänge med.
Touko Laaksonen var utbildad pianist från Sibelius-Akademin och under många år jobbade han som restaurangmusiker vid sidan av sitt jobb som reklamtecknare på en reklambyrå. Vid sidan av dessa två arbeten tecknade han sina populära homoerotiska teckningar och seriestrippar.
I början av 1970-talet kunde Laaksonen lämna såväl jobbet på reklambyrån som på restaurangerna och fullt ut koncentrera sig på sitt konstnärskap.
- Han var en rakryggad konstnär som hade mod att göra det han trodde på av hela sitt hjärta, trots att det fanns en hel del hinder i vägen, konstaterar Berndt Arell.
På Muu-Galleria i Helsingfors visar man utställningen ”Snuskiga rutor” under perioden 29.8-28.9 med Touko Laaksonens alias Tom of Finlands serier. På utställningen visas också verk av andra internationellt kända homoerotiska seriekonstnärer som Benoit Prevo, Bill Ward, Etienne, The Hun, Michael Kirwan, Joe Phillips, Studio Splatter, Thor Of Sweden och Jouni Lepistö.
Utställningen produceras i samarbete med Tom of Finland Foundation, Centret för konstfrämjande, Suomen Sarjakuvaseura rf och Sarjakuvamuseo rf. Utställningen ingår i programmet för Seta rf:s 40-årsjubileum.
I samband med utställningen ger förlaget LIKE ut ett album med Tom of Finlands serieproduktion från 1940-talet framåt.
Den 6 september öppnar Postmuseet på Vapriikki i Tammerfors en utställning med Touko Laaksonens brevkorrespondens (utställningar visas t.o.m. 29.3.2015), och den 8 september släpper Posten ett ark med Tom of Finland frimärken.
Den 23 oktober berättar Berndt Arell om Touko Laaksonens liv och konst på Arbis i Helsingfors.
Du hittar också material om Tom of Finland i Yles Levande arkiv.
På Youtube finns också en hel del material om och med Touko Laaksonen: