Louise Hoffsten är svenska sångerskan som stått på scen i flera årtionden och på så sätt försäkrat sin plats i folkhemmen både hemma och utomlands. Hon deltog i svenska Melodifestivalen 2013 där hon placerade sig på femte plats med låten Only the dead fish follow the stream och för tillfället är hon aktuell med skivan Bringing out the Elvis där hon tolkar låtar gjorda av den legendariske artisten från Memphis.
Louise gästade Helsingfors i veckan och berättade om livet, sjukdomen och hur man skapar sig en hållbar karriär i den hårda underhållningsbranschen.
- Det går ju alltid upp och ner, både i karriären och i livet överlag – det får man ju räkna med. Man måste lära sig att klara av motgångar och inte få panik då det inte går så bra. Min pappa brukade säga att jag inte ska låsa mig fast vid en typ av musik utan sträva till mångsidighet och det har gjort att jag har kunnat jobba inom många olika områden, med varierande stilar.
Åldrandets skönhet
Louise närmar sig femtioårsstrecket och med den milstolpen kommer också funderingar på åldrande och livets tidsbegränsning.
När man är trettio år och får en så tung diagnos kändes livet totalt meningslöst.På den tiden fanns det inte lika mycket kunskap om sjukdomen och ingen medicinering så hela min framtid var ett enda stort frågetecken.
- Det har blivit fler sådana tankar så på senare tid. Speciellt då man ser hur barnen blir större och klokare blir årens gång väldigt påtagligt men det är inget som skapar ångest hos mig, jag kan snarare tänka att det är ganska skönt på många sätt. Man blir tryggare i sig själv och är inte lika känslig för omgivningens åsikter och kan gå lugnare längs livets väg med sin ryggsäck fylld av erfarenheter.
Louise har talat mycket om sin MS, hon har skrivit en bok, spelat in två dokumentärfilmer
och föreläst – en insats som varit värdefull både för henne själv och andra ödessystrar och bröder.
- När man är trettio år och får en så tung diagnos kändes livet totalt meningslöst. Till en början var jag helt förtvivlad för jag visste inte hur det skulle gå och jag kände ingen som hade samma diagnos som jag. På den tiden fanns det inte lika mycket kunskap om sjukdomen och ingen medicinering så hela min framtid var ett enda stort frågetecken. Jag beslöt mig ändå för att vara öppen och berätta om min sjukdom och det har gett mig mycket fint mottagande. Jag är glad över att ha kunnat vara till hjälp för andra i samma situation och få unga människor att förstå att livet går vidare och att man kan ha ett bra liv även med MS.
Inställningen är allt
För att orka med prövningarna och knepigheterna på livets stig har Louise flera olika mantran som hjälper henne hålla rätt kurs.
Jag hoppas främst på att få vara så frisk som möjligt och leva tills min son tar studenten och jag ser att han är så pass okej att han klarar sig i livet. Det är det som känns viktigast.
- Jag har ett mantra som jag har burit med mig från en skivinspelning i Memphis. Jag hade sjungit in ett sångspår till en låt men var inte så nöjd med resultatet och ville ta om. Då sa producenten “Louise, do you want it to be perfect? Perfect is SO boring.” d.v.s. perfektion är ju tråkigt och i slutändan helt onödigt att eftersträva. Bättre att lära sig se skönheten i skavankerna istället.
Med en lång och givande karriär bakom sig och många oskrivna blad framför sig, vad drömmer Louise om?
- Vet inte om jag direkt har några planer för framtiden, det slutade jag med för länge sen. Jag har märkt att livet ändå aldrig blir som man hade tänkt sig. Jag hoppas främst på att få vara så frisk som möjligt och leva tills min son tar studenten och jag ser att han är så pass okej att han klarar sig i livet. Det är det som känns viktigast. Det drömmer jag om.