Idag inleds Espoo Ciné med en film om en flicka och hennes hund. Och under inkommande vecka följer många filmer om barn & tonåringar som omges av besvärliga vuxna. Kan man rentav säga att det är de unga skådespelarna som lyser upp årets festival?
Klockan sju ikväll får Esbopubliken se 13-åriga Lili skiljas från sin älskade hund Hagen. Lili skall tillfälligt bo hos sin pappa medan mamma är på resa och pappa vill inte veta av någon byracka i sitt hem. Något han bevisar genom att släppa ut hunden vid en livligt trafikerad motorväg i Budapest.
Men om det är något publiken vet efter åratal av filmträning så är det att man inte skiljer åt barn och deras husdjur sådär bara. Lassie hittade minsann också hem – trots allt. Poängen med ”White God” är att det här inte är någon feelgoodprodukt med Hollywoodstämpel utan ett samhällskritiskt drama med symboliska förtecken och thrillerram. Det blir liksom mera ”Amores Perros” (2000) än dvd-favoriter som ”Pentujengi” (Disney Buddies).
Lysande barnstjärnor
Det finns många goda sidor med denna ungerska Cannes-vinnare. Den är spännande, den är snyggt filmad, den har ett budskap. Men framförallt har den Zsófia Psotta – en tonårsskådespelare med attityd i blicken. En flicka som förmår bära upp hela scener utan att vackla under deras tyngd. Hon är arg och ledsen och målmedveten med en intensitet som gör att man gärna ser henne igen. Med eller utan hund.
Zsófia Psotta är inte ensam om att övertyga under denna upplaga av Espoo Ciné – hon har sällskap av ett flertal nordiska stjärnskott. Danmark, Sverige, Norge och Finland ståtar denna gång alla med filmer där barn eller tonåringar innehar centrala roller. Och de är inte bara bra i sig själva, de får också det omgivande vuxna gardet att prestera.
Från Danmark kommer Pernille Fisher Christensens ”En du elsker” - ett drama om en rockstjärna som ställs inför sitt förflutna i form av en dotter och sin framtid i form av en dotterson. En film som gjord för Mikael Persbrandt. Och visst lyser Persbrandt, men lyser gör även 13-årige Sofun Rønnov. Han gestaltar 11-årige Noa med sådan nerv att man nästan baxnar.
Han behöver inte säga så mycket – det räcker att han tittar under lugg. För i hans fall kan man med rätta säga att en blick säger mer än tusen ord. Eller tio repliker. Vi vet när han är ledsen, arg, bitter, ångestladdad, glad, orolig. För att han tittar precis exakt rätt.
Det finns ögonblick då Christensen placerar honom i positioner och klär honom i kläder som får en att associera till Bertil Guve i Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander” (1982), men det stör inte. Det enda som stör är att man har svårt att räkna ut hur det är möjligt att Danmark förmår leverera en till synes oändlig räcka strålande barnskådespelare. Var kommer de alla ifrån?
Kjell Åke Anderssons ”Mig äger ingen” är ännu en i raden av svenska uppväxtskildringar. När det gäller klassaspekten klart släkt med ”Svinalängorna” (2010) och när det gäller alkoholmissbruket en kusin till ”Min store tjocke far”(1992). Den handlar om en pappa som älskar sitt barn, men inte tillräckligt mycket för att kunna överge flaskan. Barnet är i det här fallet lilla Lisa som i inledningen är ett femårigt dagisbarn med trassligt hår och bekymrad blick.
Lisa spelas av Ping Mon Wallén – ett barn med en sällsam närvaro. Hon gör sin roll med säkra tag, sköter sina scener lika duktigt som Lisa försöker sköta sitt hem. När hon försynt flyttar på sig i soffan när hon kissat ner sig eller när hon kryper upp på pappas arm eller lägger armarna om honom där hon sitter bakom honom på cykeln så ser hon inte ut som om hon spelar en roll – hon är närvarande just i den stunden.
Ping Mon Wallén gjorde en stark insats även i Ulrika Bengts "Lärjungen" (2013) och redan innan dess hade hon medverkat i nio avsnitt av serien "Morden i Sandhamn", så man kan bara fråga sig vad det skall bli av henne om hon fortsätter i samma takt.
När det gäller Norge ställs vi inför landets oscarskandidat "Jeg er din" i regi av Iram Haq. En historia om 27-årige Mina (fint tolkad av Amrita Acharia) som lever tillsammans med sin 7-årige son Felix. Frånskild och ensamstående står hon dessvärre inte högt i kurs hos sin pakistanska familj som anser att hennes enda räddning är att hitta en ny man. Detta trots att det är uppenbart att ingen kan vara så perfekt som ex-maken, drömsvärsonen med stort D, som redan lever i en ny relation.
Mina är ensam och kärlekstörstande och när hon träffar den svenske manusförfattaren Jesper (Ola Rapace) vet lyckan inga gränser. Jesper är charmig, ömsint, kärleksfull och spontan. Problemet är bara att han inte klarar av att hantera situationen med Felix. Han är visserligen en underhållande lekfarbror, men han vägrar vara vuxen nog att bereda emotionellt utrymme för den lilla pojken. Pojken som tyr sig till honom, som vill ha mer.
I rollen som Felix ser vi unge Prince Singh som uppvisar ett barns hela register av trots och besvikelse.
Finland bjuder denna gång på en tonårspärla i repris. Zagros Manuchars "Salpa" var en av fjolårets överraskningar. En liten film om en pojke som stammar så svårt att alla sociala sammanhang är en plåga visade sig vara en stor film med flera dimensioner. Vid sidan av att vara en visuellt konsekvent genomförd historia bjöd filmen på en strålande skådespelarinsats av en ung Elis Lindfors.
En tonåring som inte bara lärde sig stamma inför arbetet med rollen utan som även behärskar de små gesternas konst. Och regissören Manuchar värjer sig inte för att låta kameran vila på sin huvudperson under långa stunder, vilket resulterar i många bevis på att en närbild av ett ansikte kan vara nog så talande.
Vid sidan av ovannämnda exempel visas också andra filmer med barn i centrala roller. Från Finland kommer såväl spelfilmen "Aikuisten poika" (biopremiär 29.8) och dokumentären "Brooklynin pojat" (biopremiär 5.9). Därill kan man se t ex den spansk/tjeckiska dokumentären "Children of Flamenco", det norska dramat "Blind" och det tyska dramat "Jack".
Och vid sidan av alla dessa vuxna skildringar av barn & tonåringar har man som vanligt chansen att bekanta sig med en hel räcka uttalade barnfilmer. Även dessa fyllda av fina barnskådespelare. Läs mer om hela utbudet på Espoo Cinés hemsida.