Det är den mörkaste tiden på året. December. Kallt. Inne i arbetsrummen det dagliga lysrörsljuset.
Nacken stel och ryggen styv av allt sittande. På vägen hem skär trafikens ljud in i öronen. Jag behöver en fristad, om så bara för en stund. Något organiskt, något som växer. Inte en svulst utan något som kommer att blomma en gång.
Vattenliljerummet
Det är lusten till vatten som rinner, ljudet av vatten i vatten. Och att se färger: den ljusblå egyptiska näckrosen. Intill: den röda passionsblomman. Den äger en seghet som få: alla blad är förtorkade, men på de bara grenarna finns tre blommor, tre röda stänk, kvar. Och bomullsbuskens små vita mjuka moln, naturens sockervadd mot vintermelankoli. En stund av sommar, illusorisk hett.
Onkel Tom, krig
Men finns det någonstans någon fristad? Onkel Tom och andra slavar plockar oupphörligt bomull på oändliga fält. De misshandlas till döds. Slaveriet upphörde men upphör ändå inte. Det bara byter gestalt. Missmod och tillbakablickar: i februari 1944 bombades Botaniska trädgården i Helsingfors. Bara två växter överlevde: en näckros och en cypress. Stark köld och glassplitter. Förödelse.
Sporren fylld av nektar
Motbilden till alla krigs bomber, förstörda byggnader, städer, dödade människor, hittar jag plötsligt i Botaniska en skymmande vinterkväll: den vita madagaskarstjärnan, en orkidé, som bara kan pollineras av en enda fjärilsart. En raritet, en blomma med en djup sporre fylld av nektar längst ner. Madagaskarstjärnan pollineras om natten, ingen har ännu sett hur det går till.
Bomber faller inte alla nätter.
Lyssna! Berättelser: Glassplitter och madagaskarstjärnor är en kortdokumentär för radio av Gungerd Wikholm. Sänds i Yle Radio Vega den 13.8.2014 kl. 11.48 och 19.22, samt i Radiohuset. 30 dagar på Arenan.
Läs också: Ögonblicken som förändrade livet