![](http://static.yle.fi/ims/imssv/2013/24/13284351b5b593ab006/13284351b5b593ab006_5.jpg)
Som bäst pågår den 55:e Venedigbiennalen i Venedig, en utställning som presenterar aktuell samtida konst – vartannat år, som i år, är det konsten som står i fokus i Venedig och vartannat år är det arkitekturen som tar plats i Venedig.
Ifjol var temat för denna världens största arkitekturutställning "common ground"– och i den Nordiska paviljongen bjöd man då på en 50-årshyllning till själva byggnaden, dvs. den norska arkitekten Sverre Fehns ikoniska paviljong från år 1962 som är ett stort rektangulärt rum på 400 kvadratmeter byggd helt och hållet i vit betong med två väggar av glas och ett tak där ljuset silar in genom betongribborna – i rummet finns inte en endaste elektrisk lampa. Mitt i rummet står tre träd som Fehn lät stå kvar och träden växer upp genom taket.
Inför arkitekturbiennalen 2012 beställde man verk av 32 finländska, svenska och norska arkitekter födda efter paviljongens tillkomstår 1962 – verken skulle utgöra essensen av arkitektbyråns arkitekturfilosofi i ett volymmässigt noggrant definierat tredimensionellt föremål (600 mm x 600 mm x 600 mm och med en maximal vikt på 15 kg). De skulpturala verken skulle också uttryckligen stå i samklang med Sverre Fehns modernistiska paviljongbyggnad.
De skulpturala verken från utställningen ”Light Houses” visas som bäst på Arktiekturmuseet i Helsingfors, och Marit Lindqvist har besökt utställningen tillsammans med Peter MacKeith, som var kurator för den ursprungliga utställningen i Venedig ifjol, och den svenska arkitekten Katarina Lundeberg, som deltar i utställningen med en oregelbunden polyeder som är en bit alm:
Det sägs ofta att den nordiska arkitekturen kännetecknas och präglas av närheten till naturen - såväl med tanke på den hänsyn arkitekterna tar till det omgivande landskapet, som till val av material.
Peter MacKeith är professor i arkitektur vid Universitetet i Washington och han var kurator för utställningen på Arkitekturbiennalen i Venedig ifjol vill för sin del sammanfatta dessa 32 verk av arktiekter från Norge, Sverige och Finland med det finska ordet "elämys", upplevelse - för MacKeith handlar arktiektur, och i synnerhet den nordiska arkitekturen, om att uppleva byggnader och konstruktioner med alla sinnen.
Det som enligt Peter MacKeith kännetecknar verk av nordiska arkitekter är en delad värdegrund och en gemensam syn på vad arkitektur är och vilken roll arkitekturen spelar i ett samhälle. Vad beträffar värderingar utgår nordiska arkitekter ofta från barnet - i de nordiska länderna tar man stor hänsyn till barnens behov och låter barnen ta plats i det gemensamma rummet på ett annat sätt än i den övriga världen och detta syns också i arkitekturen.
Det samhälle och den miljö man växer upp i påverkar en på många sätt och enligt Peter MacKeith kan man alldeles tydligt se hur livet på dessa nordliga breddgrader påverkar arkitekturen: man behöver bara tänka på det naturliga ljuset, dess starka närvaro under sommarmånaderna och dess frånvaro under vintern, förutom ljuset är nordiska arkitekter tvungna att ta hänsyn till årstidsväxlingarna och till klimatet i val av material. Man får också lov att ta i beaktande den höga kostnadsnivån - vilket innebär att man helt enkelt inte har råd att bygga dåligt.
Peter MacKeith understryker att hållbarhet och miljöansvar inte enbart handlar om att utverka teknologi för att spara energi - hållbar utveckling handlar också om att arbeta ekonomiskt för att uppnå störta möjliga nytta. På utställningen "Light Houses" kan besökarna mycket tydligt se hur arktiekterna förenar ekonomi, ekologi, ansvar och lyhördhet i sina intima verk.
Utställningen ”Light Houses” kan man ta del av på Arkitekturmuseet i Helsingfors t.o.m. 22 september.