Franska bandet Phoenix har ett väldigt traditionellt sätt att hålla kontakten med vänner och kärlekar när de är ute på turné. De skickar vykort. Många vykort.
Vi träffar Phoenix i samband med deras spelning på Ruisrock i Åbo. Framför sig har de en hel hög med vykort som de ska skicka till sina vänner och till sin familj. Tillsammans kommer vi fram till att ett vykort per person säkert räcker, och den här gången kan vännerna alltså vänta sig varsitt kort med texten ”Welcome to Finland”. Snart kommer vykorten ändå att sluta komma från världens alla hörn och kanter.
- Vi är klara med turnén i augusti. Det känns både bra och ledsamt, säger sångaren Thomas Mars och basisten Deck d'Arcy.
När turnén är slut börjar de på nytt med arbetet att få fram nya låtar, och senare ett nytt album. Det här är något de inte alls ser fram emot. Att arbeta i studion är faktiskt något de helst slipper.
- Vi tycker om när en sång är klar, men att arbeta med den inne i studion är hemskt. Det kan ta flera år att göra en sång. Vi känner alltid att den här gången ska det gå snabbt och lätt, men det händer inte. Vi är bara naiva, säger Thomas.
- Och vi kan inte göra något annat heller. Vi har inte många alternativ till att göra skivor. Jag kan inte bli en bilförsäljare till exempel. Det här är det enda vi kan, säger Deck.
Phoenix och publikkontakten
Phoenix är kända för att göra bra livespelningar och ha fin kontakt med publiken. Thomas tvekar inte att kasta sig ut i publiken och crowdsurfa, och han gör det ofta, men inte på festivaler tyvärr.
- På festivaler kan det vara jättefrusterande eftersom du är så långt ifrån publiken, och lamporna kan vara jättestarka. Det är svårt att se ut från scenen, så det är ett själviskt sätt att möta publiken. Du ser inte dem du spelar för. Orsaken till att vi fortfarande spelar live är för att varje gång är annorlunda. Det känns inte som groundhog day eller något sånt, säger Thomas.
På Ruisrock nöjde han sig med att med sin superlånga röda mikrofonsladd gå och hälsa på publiken vid stängslet. Kanske inte något att hurra för, men lite pubilkkontakt fick han ändå. Han fortsätter med att beskriva hur det känns när han gör en riktigt bra spelning.
- Det är stunden på scenen när du förlorar uppfattningen om tid och rum, när du inte ens är dig själv. Du möter en annan person, någon du bara känner avlägset. Det händer bara på scenen.
Phoenix och karaoken
Som alla finländare så älskar också Phoenix karaoke. Vi poängterar att han kommit till rätt land.
- Vi har det gemensamt med finländarna. Vi älskar karaoke. Det var något vi gjorde i Japan, och nu gör vi det alltid när vi kan.
Men det kanske inte alltid går så bra. Kanske de, så att säga, sjunger hellre än bra?
- Vi blev utbuade en gång efter att vi sjöng karaoke i Texas. Säkert för att vi var fransmän.