I den tredje bodan från havet vid Skeppsbron i Lovisa hänger Kerstin Hafréns fotokonst nu i juli. Yle Östnylands sommarserie om hobbyer fortsatte på måndag morgon med amatörfotografi och beundrade Hafréns verk med fotografen själv.
- Det här är verk som jag har tagit under de senaste fyra åren. Jag har ställt ut dem jag tyckte var bäst, konstaterar Hafrén.
På väggen hänger personporträtt, naturfotografier och en del abstrakta motiv. Hafrén gillar naturfotografi bäst men anser själv att hon inte är tillräckligt tekniskt kunnig som naturfotograf riktigt än.
- Jag tycker mest om att fotografera naturen så man har miljön med. Därför finns här inte bara bilder av enskilda individer av en art.
Grodprinsar och intensiva blickar
Den röda tråden i Hafréns utställning är ljus.
- I de flesta verk spelar jag med ljuset. Ljuset är hårt i de flesta porträtten, men i ett verk på en dam är ljuset mjukt.
En del av fotografierna har roliga namn: bilden på en groda i Langinkoski kallas ”Var är kyssen?”. Personerna i porträtten har en intensiv blick som får betraktaren att känna att han eller hon inte är ensam i bodan.
- För mig är äldre människors rynkor bevis på att man har levnadsvisdom. Så länge blicken är levande är äldre personer väldigt vackra. Till slut slocknar blicken och då börjar livet rinna ut. Men de här är väldigt levande.
Kamratskap det viktigaste
Kerstin Hafrén är till vardags datalärare, vilket är en fördel då man behandlar bilder. Datorn är hennes vän, men visst blir det en hel del jobb också för en van användare.
Lovisa kameraklubb har närmare 80 medlemmar, varav ett tjugotal är aktiva. En av de aktiva är just Kerstin Hafrén, som har fotograferat sedan 2010.
- Jag började märka att jag behövde mer kunskap, förklarar hon orsaken till att hon gick med i klubben. Då fotade jag med kompaktkamera och tänkte att klubben kan hjälpa att hitta en bra systemkamera.
Klubben träffas en gång i månaden för en fototävling både för medlemmar och utomstående. Ibland bjuder man in en utomstående domare för att bedöma verken. Varje torsdag ordnas dessutom en mindre klubbträff med diskussion och kortkurser. Ofta har någon av medlemmarna fördjupat sig i en viss teknik eller ett ämne och berättar för andra om sin specialitet. Ibland träffar man också klubbar från andra håll i regionen.
Vad är då det bästa med att vara med i en kameraklubb?
- Då man fotograferar är man ofta ganska ensam med sin hobby. Då behöver man någon att diskutera med. Det bästa är nog kamratskapet, säger Hafrén. Och så finns det ju också ett visst tävlingsmoment för dem som vill tävla, och jag hör ju nog till dem.
Den viktigaste egenskapen för någon som överväger att börja syssla med fotografi är nog ett brinnande intresse för bilder.
- Kameran är bara ett hjälpmedel för att fånga en fin bild, det är det avgörande. Det finns sådana som gillar tekniken och alltid vill ha det nyaste nya, men jag tycker det är en bisak. Det är bilden som avgör.