Clik here to view.
Åtta sommaronsdagar under perioden 25 juni-13 augusti samlas ett brokigt gäng i bersån för att diskutera böcker om allt från Första världskriget och fotboll till böcker om läsning och sjukdomar.
Radio Vega onsdagar kl. 14.03 med repris kl. 23.03, och på Yles Arena efter första sändningen.
Här hittar du information om samtliga sändningar och en lista över de böcker vi diskuterar:
25 juni: Tema ungdomsböcker
Medverkande: Anna Dönsberg, Charlotte Sundström, Mi Wegelius och Jenny Wikström.
Neil Gaiman: Oceanen vid vägens slut (Bonnier Carlsen, 2014 övers. Kristoffer Leandoer)
Oceanen vid vägens slut handlar om en medelålders man som kommer tillbaka till sina barndomstrakter för att delta i en begravning. Han minns saker som hänt honom när han var 7 år och de grannar, tre kvinnor som bodde i gården i slutet av vägen. Och hur den yngsta av dem, en flicka, hävdade att dammen bakom huset var en ocean. De två äldre hävdar att det inte är sant. Men det är omöjligt att säga hur gamla de egentligen är. Det som han minns kan ha hänt eller så kommer han bara ihåg det på det här sättet.
Neil Gaiman: Chu's Day, Illustrerad av Adam Rex (Harper Collins, 2013)
Det här är Neil Gaimans första bok för riktigt små barn. Han har skrivit texten till bilderböcker tidigare, men de har varit mer avancerade. Det vi får veta om det lilla pandabarnet Chu är att när han nyser händer det dåliga saker. I boken besöker han olika ställen med sina föräldrar, som oroar sig över att Chu ska nysa på grund av till exempel dammiga böcker på biblioteket. Och till slut nyser han faktiskt. Rejält.
The Sandman är en tecknad serie skapad av Neil Gaiman. Serien publicerades i 75 nummer från och med 1988 fram till 1996 på det amerikanska serieförlaget DC Comics etikett Vertigo Comics. Sedan dess har serien utgivits i sammanställd form i tio album. Den anses vara en av de mest sofistikerade och ambitiösa moderna tecknade serier och har kommit att inta en särställning som ett popkulturellt fenomen. Handlingen kretsar kring Dream (dröm), den odödliga personifieringen av drömmar, även känd som Morpheus, Sandman och under en rad andra namn. Han är en av The Endless, de ändlösa som alltid har funnits och som alltid kommer att finnas. Serien inleds med att Dream tillfångatas och utvecklas sedan till en lång rad sammanvävda historier som införlivar inslag av såväl klassiska som moderna mytologier. Huvudpersonen Dream kommer alltmer att utvecklas till den typiske tragiske hjälten.
Neil Gaiman: Odd och frostjättarna (Bonnier Carlsen, 2010 övers. Kristoffer Leandoer)
När tolvåringen Odd, svårt haltande efter en olyckshändelse, drar ut i skogen på rymmen från sin styvfar blir han vän med tre djur: den enögda (just det) örnen, den smidiga räven och den stora fastklämda björnen, som han hjälper loss. De visar sig vara asagudarna Oden, Loke och Tor, som på grund av Lokes klantighet förvandlats till djur av en frostjätte. Nu är Tors hammare stulen, Asgård besegrat och en evig vinter hotar. Allt det vackra fryser bort. Hela världen kommer att dö. Allt hänger på Odd som genom list får frostjätten att ändra sina planer ...
Mia Franck: Martrådar och Maraminne (Schildts & Söderströms, 2013 och 2014)
I Martrådar förvandlas fotbollsflickan Matilda i Björknäs till mara och inser vilket uråldrigt sammanhang hon hör till. Staden Björknäs hotas av varelser från ett medeltida Birkenäs. Alla måste samarbeta för att motarbeta de krafter som hotar.
I Maraminne har Mati glömt vem hon är och vad som hände. Hon lockas till Birkenäs men förvandlas till en varelse som inte har kontakt med sitt inre. Vem motståndaren egentligen är klarnar och kampen kommer att fortsätta i en tredje del.
Flicktion. Perspektiv på flickan i fiktionen (Roos Tegner, 2014) red. Eva Söderberg, Mia Österlund och Bodil Formark.
Boken är ett resultat av ett tvärvetenskapligt samarbete mellan flickforskningsnätverken Tyttötutkimusverkosto i Finland och FlickForsk! Nordic Network for Girlhood Studies i Sverige. Antologin behandlar hur flickan gestaltas, tar plats inom litteraturen och konsten på skilda platser, i olika tider och inom ett flertal olika konstnärliga genrer. Den handlar om fiktioner som skapar friktion. Om ett flickskap som skaver. I antologin presenteras sjutton artiklar skrivna av forskare verksamma inom en rad humanistiska ämnen som etnologi, historia, genus vetenskap, konstvetenskap och litteraturvetenskap. Genomgående problematiseras vad som menas med begreppet flicka samt hur ett normativt flickgörande förhåller sig till olika historiska och kulturella kontexter.
Inger Edelfelt: Namnbrunnen (Norstedts, 2008)
Boken består av elva sagor, infogade i en ramberättelse där sagoberättare från alla länder samlas på Akasha-torget i Pa Ghad. I dessa sagor figurerar prinsar och prinsessor, kungar och drottningar, men också Anubis dyker upp, en vampyr och en rad andra av sagans väsen. I flere av sagorna vänder Edelfelt upp och ned på könsförväntningar.
Camilla Lundgren och Ramiz Ramadani: Ramiz resa (Bokförlaget Tranan, 2013)
Ramiz resa handlar om en romsk pojke som är född i Tyskland. En berättelse baserad på verkliga händelser som skildrar Ramiz (pseudonym för Mersion Pejdas) uppväxt och verklighet. Det beskriver en flyktings resa ur barnets perspektiv, då Ramiz familj förvisas till Kosovo mitt under inbördeskriget. Han tvingas fly med sin mamma och sina syskon till Sverige medan pappan blir kvar. En gripande berättelse som får en att tänka till.
"Sarajevo 1000 dagar: jag Alma" (Vombat förlag, 2014)
Sarajevo 1000 dagar: jag Alma är andra delen i trilogin Hållplats Sverige, skriven av Anna Nilsson Spets som jobbat med flyktingar och skrivit ner deras berättelser. I del 2 möter vi Alma som precis börjat läkarutbildningen i Sarajevo då staden belägras. Hon möter kriget och dess oberäkneliga vändningar och kan ingenstans fly. Också det här är en berörande skildring av en ung mänska som kämpar för livet.
Mårten Melin "Liksom helt magiskt" (Rabén & Sjögren, 2014)
Boken består av 12 berättelser med tolv trettonåringar i centrum. Verkligheten befolkas av mytiska väsen och övernaturliga varelser. Ordglädje, rapp dialog och en stor skopa humor präglar Melins noveller. Lätt sommarläsning på stranden!
Jakob Wegelius: Legenden om Sally Jones (Bonnier Carlsen, 2008)
En tecknad serie som 2008 belönades med Augstpriset i kategorin barn- och ungdomslitteratur. Handlar om gorillan Sally Jones som kidnappas från sin djungel och på olika sätt tvingas tjäna sina ägare. Läsaren får uppleva storstäder som New York och Istanbul och de sju haven i ångfartygs lastrum. Sally Jones är nämligen både eldare och maskinist. Mellan varven sitter hon inspärrad på diverse olika zoo och cirkusar tills hon finner en vän i en finsk kapten.
Jakob Wegelius: Mördarens apa (Bonnier Carlsen, 2014) Fortsättningen på historien om Sally Jones.
En mycket tilltalande gammaldags sagoton genomsyrar författaren och illustratören Jakob Wegelius böcker. Efter debuten 1994 med Spionerna i Oreborg kom Legenden om Sally Jones ut som hans fjärde bok 2008. För den belönades han med Augustpriset i kategorin barn- och ungdomslitteratur. Mördarens apa är en fristående fortsättning på Legenden om Sally Jones.
Handlingen i Mördarens apa utgår från Lissabon. Här finns ett färgrikt persongalleri med Chiefen, alias Henry Koskela och hans maskinist Sally Jones som huvudkaraktärer. De längtar efter att än en gång få styra ut till havs ombord på skutan Hudson Queen, så snart man fått henne i skick efter en kollision med en valfisk.
Maskinisten Sally Jones är lite extra speciell som maskinist … Hon är nämligen en apa, en gorilla, och en verkligt mångkunnig sådan… Förutom att hon är tekniskt mycket framstående, kan hon bland annat också läsa och skriva. Det har en trollkarl en gång lärt henne då han inte själv orkade hantera all sin beundrarpost. I Mördarens apa är det Sally Jones som själv för pennan.
Äventyret i Mördarens apa har sin förankring i Portugals verkliga historia i början av 1900-talet. Kung Manuel II har blivit avsatt till förmån för republik i Portugal. Det Monarkistiska brödraskapet vill återinföra kungadömet och locka kungen tillbaka till Lissabon. Om man googlar på Manuel den andre kan man se en ung man med vek mun och mustasch.
Här i Mördarens apa blir Chiefen och Sally Jones brickor i ett politiskt spel när Monarkisterna vill använda Hudson Queen för förbjuden och farlig frakt. Chiefen, som vägrar ta emot frakten, får se sitt skepp gå i kvav och själv hamnar han i fängelse dömd för mord.
Det som bland annat gör Mördarens apa till en så fin – ja faktiskt allålders - bok är den känsliga persongestaltningen. Sally Jones och Chiefen Koskelas vänskap är till över hundra procent lojal. Hon är beredd till allt för att få Chiefen befriad från fängelset. I sin strävan hamnar Sally Jones från stimmiga sjömanskrogar i Lissabon via stormiga sjöresor över oceanerna till Maharadjan i Indien och hans sagolika palats. Där är Sally Jones ett tag kammaradjutant och lyckas faktiskt med att ge maharadjan kanske någon liiiiten tankeställare om självtillräcklighet, egoism kontra förmågan att se utöver den egna nyttan.
Överlag spelas här ondska, bedrägerier och penningbegär ut mot omtanke, kärlek och självuppoffring. Främst bland vännerna står fadosångerskan Ana Molina, godheten personifierad och sedermera Sally Jones beskydderska.
Det är som högre rangens poesi när Ana Molina åker med Sally Jones till fängelset där Chiefen sitter inspärrad och på en kulle utanför står och sjunger vackert vemodsfyllda fadosånger för honom och de andra fångarna.
Jakob Wegelius omsorgsfulla illustrationer är konst i sig med miljöer återgivna med mängder av fina detaljer. Omfånget på Mördarens apa, sexhundra sidor, är inte heller det för mastigt. De rätt korta kapitlen lämpar sig utmärkt för högläsning.
Mördarens apa är en äventyrsbok när den är som bäst. Dessutom har könsroller av alla de slag packat ihop och gett sig iväg både i Legenden om Sally Jones och i Mördarens apa. (Mi Wegelius)
2 juli: Tema Brasilien
Medverkande: Petter Lindberg, Marit Lindqvist och Kia Svaetichin.
Braslien berättar: Ljud av steg. Trettiosju noveller och mikronoveller (Tranan 2011, red. och övers. Örjan Sjögren)
Den argentinska författaren Julio Cortázar har definierat skillnaden mellan novellen och romanen som att novellen vinner på knockout medan romanen vinner på poäng – i antologin med noveller från i första hand 1980-2000-talet lyfter redaktören och översättaren Örjan Sjögren fram en multitud av olika röster som speglar olika aspekter av det urbana Brasilien.
I samlingen ryms såväl extrem realism som formmässigt experimenterande och erotiska allegorier – och påfallande många texter handlar om död: våldsam och sadistisk död, död till följd av sjukdom, oförklarlig död eller döden som välsignelse.
En intressant och givande introduktion till samtida brasiliansk litteratur. (Marit Lindqvist)
Arne Lundgren: Från urskog till megastad (Fabians Förlag, 1994)
Den svenska författaren, fotbollsfantasten och Brasilienkännaren Fredrik Ekelund anser att Arne Lundgrens bok Från urskog till megastad är en milstolpe i introduktionen av brasiliansk litteratur på svenska (http://www.dn.se/dnbok/brasilien-i-fokus-nar-bokmassan-fyller-trettio/). Arne Lundgrens presentation och översättningar av närmare 40 brasilianska författare utkom 1994, och tjugo år senare är den fortfarande ett standardverk på svenska för alla som är intresserade av litteratur från Brasilien. (Marit Lindqvist)
Lyrikvännen 1/12 Tema: Brasilien
Drygt 20 poeter (både levande och döda) presenteras i tidskriften Lyrikvännens specialnummer om brasiliansk poesi. För urvalet står Magnus William-Olsson och Marcia Sá Cavalcante Schuback, och i den inledande redaktionella brevväxlingen mellan redaktörerna försöker de två ringa in vad som kännetecknar poesi från Brasilien: frågan är om man överhuvudtaget kan definiera poesi enligt nationsgränser, än mindre genom språket, dvs. portugisiskan, som ju talas i ett flertal länder förutom Brasilien.
Redaktörerna konstaterar också att den brasilianska historien i hög grad är historien om det kolonialiserade språket. Enligt den brasilianska poeten João Guimarães Rosa är Brasilien och brasilianskhet kanske inget annat än det som inte låter sig sägas, det outsägliga som bryts inom ett annat språk för att visa på spänningen, det öppna såret som är diktens sår. (Marit Lindqvist)
Benjamin Moser: Why this World? A Biography of Clarice Lispector (Penguin Books, 2009)
När Clarice Lispector debuterade med romanen Nära det vilda hjärtat (1943) – se introduktion av verket härunder – var det som om en orkan hade dragit igenom den brasilianska litteraturen, hennes debut karakteriserades som sensationell och man prisade hennes vilda och rika språk.
Under sin livstid (1920-1977) publicerade Lispector 8 romaner, 7 novellsamlingar, ett antal barnböcker och en mängd kolumner och krönikor i olika tidningar och tidskrifter. Efter hennes död har det utkommit ytterligare en handfull böcker. Redan under sin livstid var Lispector en mytomspunnen legend, och hennes ställning inom den brasilianska litteraturen är orubblig.
Den amerikanska författaren Benjamin Moser har skrivit en biografi där han följer den förföljda judiska familjen Lispectors väg från ett fattigt Ukraina till livet i exil i Brasilien, där familjen slog sig ner när Clarice var endast drygt ett år gammal. I Ukraina hade modern blivit våldtagen av ryska soldater och drabbats av syfilis, en sjukdom som kom att prägla henne för livet – liksom resten av familjen, inte minst Clarice som avlades efter våldtäkten i hopp om att en graviditet skulle göra modern frisk igen (detta enligt gammal folktro).
Moser visar förtjänstfullt och övertygande på hur olika upplevelser framför allt i barndomen kom att sätta spår i Lispectors författarskap: vissa teman återkommer i hennes texter, som utanförskap, en ovilja att binda sig, ifrågasättandet av identiteter, en spänning mellan att vara och att bli – dvs. en rädsla för att stagnera och bli inlåst och en vilja att slå sig fri, förhållandet mellan förnuft och känsla, en strävan att upplösa språket och att tackla det onämnbara som ofta benämns med ordet ”det”, som kan vara Gud eller något ogripbart och odefinierbart. Moser visar också att det judiska arvet är starkt hos Lispector vars texter ofta bär spår av judisk mystik och filosofi – Lispector var t.ex. ett stort fan av den judisk-nederländska filosofen Baruch Spinoza.
En mångskiftande och synnerligen läsvärd biografi över en förtrollande och gäckande författare. (Marit Lindqvist)
Clarice Lispector: Nära det vilda hjärtat (Tranan 2012, övers. Örjan Sjögren)
”Det är märkligt att jag inte kan säga vem jag är. Jag menar, jag vet mycket väl vem jag är, men jag kan inte säga det. Framför alltär jag rädd för att säga det, för i samma ögonblick som jag försöker forma orden uttrycker jag inte bara något annat än det jag känner, utan det jag känner förvandlas långsamt till det jag säger. Eller i varje fall är det som får mig att handla inte det jag känner utan det jag säger. Jag känner vem jag är och känslan har lagrats i övre delen av hjärnan, på läpparna - särkilt på tungan – armarnas yttersta skikt, och den rinner även inne i mig, djupt inne i min kropp, men var, var egentligen, det kan jag inte säga.”
I Clarice Lispectors debutroman från år 1943 möter vi Joana som sedan barnsben tampas med frågor om identitet och frihet vs fångenskap.
I mötet med Otávio ställs Joanas liv på sin spets – i ett äktenskap tvingas den fria och vilda själen Joana in i en roll som kliar och skaver. I Otávios liv finns också Lídia, kvinnan som var Otávios fästmö innan han träffade Joana – kvinnan som efter att Joana och Otávio gift sig förblir Otávios älskarinna, kvinnan som i allt är Joanas motsats: lugn och stabil, jordnära och återhållsam. Lídia är ordning där Joana är kaos och yra. Om man vill kan man givetvis också se de två kvinnorna som delar av samma persona.
I Nära det vilda hjärtat kan man skönja många element som återkommer i Lispectors senare produktion: allt från djur (hönor, kackerlackor, hästar och vildkattor mm) till centrala element som vatten, mörker och stjärnor – element som kan laddas med många olika symboliska tolkningar och utsagor. (Marit Lindqvist)
Henrik Brandão Jönsson: Gräset är alltid grönare i Brasilien - en resa genom världens bästa fotbollsland (Offside, 2014)
I boken Gräset är alltid grönare i Brasilien - en resa genom världens bästa fotbollsland berättar Henrik Brandão Jönsson den brasilianska fotbollens historia samtidigt som han hela tiden relaterar till olika skeden i samhällsutvecklingen i Brasilien sedan år 1894 när britten Charles Miller anlände till Santos med ”två fotbollar, en regelbok från det engelska fotbollsförbundet, två matchtröjor, ett par fotbollsskor och en pump i bagaget”. Eller var det trots allt i Amazonas som man började spela fotboll i slutet av 1800-talet när gummiarbetarna såg hur brittiska sjömän kickade boll i väntan på att man lastade ångfartygen och började tillverka egna klot av det naturgummi som samlades i tappningsskålarna vid gummiträden?
Sedan drygt tio år tillbaka bor Henrik Brandão Jönsson i Rio de Janeiro där han jobbar som korrespondent för ett antal svenska tidningar, bl.a. Sydsvenskan, Göteborgs-Posten och fotbollsmagasinet Offside. (Marit Lindqvist)
Paulo Lins: City of God (1997) Boken City of God (orginaltitel: Cidade de Deus) är den enda bok som brasilianaren Paulo Lins fått publicerad. Han är själv uppvuxen i Favelan Cidade de Deus i Rio de Janeiro. Det tog Lins över tio år att skriva boken som handlar om två ungdomar som växer upp i de våldsamma och tuffa slumkvarteren och sedan tar helt olika vägar i livet. Den ena, Buscapé blir fotograf, den andra, Zé Pequeno blir knarklangare och gängledare.
Av kritikerna är Paulo Lins hyllad som en av de bästa samtida författarna i Brasilien i dag. (Kia Svaetichin)
Luiz Ruffato: Rutosti hevosia (2001, övers till finska av Jyrko Lappi-Seppälä Into kustannus, 2014)
Luiz Ruffatos bok Rutosti hevosia (originaltitel: Eles eram muitos cavalos) handling utspelar sig under en dag i mångmiljonstaden São Paulo. Inget kapitel är längre än en sida och det finns många små historier som sammanbinder historian till en helhet. En helhet som är ett försök att hitta en själ i São Paulo. Ruffato visar att staden och folket som bor där, hans protagonister är fattiga som kämpar för att överleva, är ett enda kaos. Boken är ingen egentlig roman utan snarare en installation och tribut till staden Ruffato bor i. (Kia Svaetichin)
Patrícia Melo: In praise of lies (finns också i övers. till svenska med titeln Lögnens lov på Albert Bonniers förlag, 2001)
In praise of lies (orginaltitel: Elogio da mentira) är enväldigt smart och underhållande bok med komiska inslag. Melos stil har blivit kallas för brasiliansk noir.
Boken handlar om författaren José som när han gör research inför sin kommande bok, träffar Melissa som är expert på dödligt giftiga ormar. De inleder ett förhållande och snart nog inser man att Melissa inte är den hon utger sig för att vara. Lättläst och spännande. Passar bra som läsning på stranden under sommaren! (Kia Svaetichin)
Chico Buarque: Budapest (övers. Hans Berggren Tranan, 2007)
Chico Buarque är mest känd som sångare och låtskrivare, men han har också ett litet författarskap att falla tillbaka på. Hans kortroman Budapest handlar om José Costa som bestämmer sig för att ruska om sitt tråkiga liv som spökskrivare. Han åker på Anonyma författares världskonferens i Istanbul för att umgås med andra okända författare. På vägen hem till Brasilien gör han en avstickare till Ungern, förälskar sig i språket och i en okänd kvinna. Buarques roman är en liten, elegant och underhållande betraktelse över skrivandets konst och den bedrägliga identiteten som vidkommer en spökskrivare. (Petter Lindberg)
Paolo Coelho: Manuskriptet från Accra (övers. Örjan Sjögren Bazar förlag, 2013)
I Manuskriptet från Accra skildrar Paolo Coelho några människoöden i ett omringat Jerusalem år 1099, men egentligen är romanen en maskerad självhjälpsguide, där man som läsare får svar på allehanda livsfrågor. Bokens huvudperson, den vise Kopten, upplyser de oroliga medborgarna om att lycka kräver uppoffringar och att inga vapen är mäktigare än ord. Mycket är självklart och somt banalt, men Coelhos styrka ligger inte berättarkonsten eller stilen, utan i vagheten som han omger sina livsråd med. Att läsa hans böcker är som att läsa horoskop. Vi vet att horoskopen är strunt och så allmänt formulerade att vi alla ska känna igen oss i beskrivningen. Ändå när vi en liten förhoppning att spådomen ska gå i uppfyllelse. Så är det också med Coelho. Hans livsråd kan avfärdas som new age-flum, men tänk om han ändå har rätt? (Petter Lindberg)
9 juli: Tema Nigeria
Medverkande: Anne Hietanen, Kia Svaetichin och Ida Fellman.
Medelåldern i Nigeria lär beräknas till ungefär fyrtiofem. Den breda massan känner åtminstone till Biafrakriget, korruptionsskandaler med oljebolaget Shell i spetsen och nu senast Boko Haram. Det vi också borde känna till är att Nigeria är de otaliga berättelsernas land. Varje stam har odlat sin berättelsekonst till perfektion och i Chinua Achebes klassiker Allt går sönder från 1958 återberättas gamla igbolegender. Boken är förlagd till det sena 1800-talet och visar hur kolonialiseringen tränger in i igbostammarnas liv.
Wole Soyinka var den första afrikan som tilldelades nobelpriset i litteratur, detta skedde år 1986 och västvärlden fick då upp ögonen för Mannen dog: anteckningar från fängelset som kort och gott handlar om författarens tid i fängelse. Soyinka fängslades för uttalanden som av Nigeria tolkades som ett ensidigt stöd för Biafra.
Teju Coles Öppen stad är en flanörroman åtminstone i den bemärkelsen att berättelsen styrs av hur huvudpersonen Julius rör sig i New York, men istället för ytliga observationen försöker Julius förstå både det han ser och det han själv är, till hälften tysk och till hälften nigerian.
Komma och gå av Taiye Selasi har kallats för en global släktroman. Huvudpersonerna kommer från Ghana, men ghanesen Kwekus fru kommer från Nigeria och Biafrakriget.
Little Bee är även den skriven av en britt, Chris Cleave. Boken är en bestseller världen över och handlar i grova drag om en nigeriansk flicka som tillbringar två år på en flyktinganläggning utanför London. (Anne Hietanen)
Chimamanda Ngozi Adichie: Americanah (övers. av Ragnar Strömberg Albert Bonniers förlag, 2013)
Americanah är en förträfflig roman som beskriver den spänning som uppstår då det nya Nigeria, med den nya nigerianska medelklassen möter den gamla koloniala västvärlden. Adichie skriver om hudfärg, kulturell tillhörighet och globalisering. Och hur det påverkar dagens Nigeria.
Americanah är en berättelse som spänner över tre världsdelar (Afrika, Nordamerika och Europa) och femton år. Samma författare skrev också Halv gul sol och Lila hibiskus. (Kia Svaetichin)
Christy Watson: Små solfåglar långt borta (övers. av Ylva Stålmarck Damm förlag, 2012)
Boken handlar om en 12-årig flicka, Blessing som tvingas lämna sitt trygga och lyxiga liv i Lagos i Nigeria för att hennes pappa lämnar familjen för en annan kvinna. Tillsammans med sin mamma och storebror tvingas Blessing flytta till det fattiga Nigerdeltat. Det är tydligt att författaren har en politisk agenda, boken behandlar bl.a. könsstympning och oljebolagens konsekvenser. Författaren Christy Watson är britt, men hennes sambo är född i Nigeria och hon har varit där ett flertal gånger. (Kia Svaetichin)
16 juli: Läsare
Medverkande Anna Dönsberg, Mi Wegelius, Gungerd Wikholm, Anne Hietanen och Ida Fellman.
Kerstin Thorwall Bookclub eller Det mest förbjudna 2.0 (Wahlström & Widstrand, 2014)
12 kvinnor i medelåldern som alla deltar i samma bokklubb skriver om hur det är att åldras, att kämpa mot gubbstrukturer, vad de fasar för och vad de gläder sig över. Flere av dem är verksamma inom media eller kultur. Alla ha skrivit en egen text som de andra sedan kommenterar anonymt. Det här ger texterna djup. Bokens svaghet är en viss självupptagenhet och likriktning. Alla kvinnorna är i stort sett i samma ålder och med liknande bakgrund. Större variation hade gett intressantare texter. (Anna Dönsberg)
Michael Cunnigham: The Hours (Timmarna, Bonnier pocket övers. Rebecca Ahlsberg 2001)
Berättelsen handlar om tre kvinnor. Den första är Clarissa som i 1990-talets New York köper blommor till den fest hon ordnar för sin sjuke före detta älskare Richard som just har tilldelats ett stort litterärt pris.
Hemmafrun Laura Brown bor i en förort till los Angeles1949 och kämpar för att ta hand om sin ende son i ett stagnerat äktenskap. En dag smyger hon sig undan för att läs romanen Mrs Dalloway.
En vacker junidag 1929 sätter sig Virgini Woolf för att börja skriva just den romanen. Hon längtar tillbaka till Bloomsbury, till bruset i London, men hon har lovat sin man att leva ett stilla liv. 1941 tar hon sitt liv. (Anna Dönsberg)
Jeanette Winterson: Why Be Happy When You Could Be Normal? (Varför vara lycklig när du kan vara normal? Bonnierpocket 2012 övers. Ulla Roseen)
En roman och en självbiografi om hur det är att växa upp med en tyrannisk adoptivmor som väntar på domedagen, i en strängt religös familj i en industristad i norra England .Det här en bok om hur andra människors berättelser genom böcker och poesi kan bli ledstjärnor när man tappat både riktning och fotfäste. Jeanette Winterson skildrar hur litteraturen bokstavligen räddade hennes liv och hur hon formades som författare. Men det är också en berättelse om att söka sina rötter, finna en biologisk mor och bli besviken. (Anna Dönsberg)
Ursula K. Le Guin: The Telling (Berättelsen är världens språk Ordbilder 2005 övers Kristian Holmgren)
Ursula K. Le Guin, en av science-fiction och fantasylitteraturens stora berättare skildrar berättandet som ett slags religion. Som observatör för ett slags intergalaktiskt FN kallat Ekumenen reser Sutty från en planet ödelagd av religiösa fanatiker .d.v.s. Jorden till en som hotas ödeläggas av teknokratiska fanatiker kallad Aka. På Aka bränner de upp allt som luktar gammal vidskepelse och alla böcker de kommer åt. Men Sutty börjar utforska de bitar av berättelser hon får tag i och beledsagas till slut till det hemliga gömstället där de som fortfarande berättar berättelsen, en rik uråldrig kultur, har lagrat de böcker som finns kvar. Boken för tankarna till kulturrevolutionen i Kina på 1960-talet. (Anna Dönsberg)
Linda Skugge: 40 Constant Reader (Piratförlaget, 2014)
Linda Skugges senaste bok 40 Constant Reader är tunn bok om ingenting, men anspråkslös är den inte. Linda Skugge viker ut sig, fläker ut sig och tar plats med sittkverulerande som vilken medelåldersman som helst.
Boken har egentligen två huvudpersoner. Den offentliga ”Linda Skugge” och den privata Linda Skugge. Den första är missförstådd, illa omtyckt och orättvist behandlad och påminner på många sätt förvirrande mycket om den andra karaktären. Ibland är det svårt att hålla reda på dem, men ett är säkert och det är gnälla kan de båda.
Själv tycker jag att det uppfriskande med Skugge som så gärna visar upp sina sämsta sidor. Jag tycker att det behövs som en balans till alla glansbilder runtomkring oss. Fram med småsinthet och avundsjuka, det att man inte talar om dem gör ju inte att de inte finns. Titeln fick mig att tro att jag skulle överösas av läsinspiration och goda tips, men det fanns det inte rum för på grund av den långa klagosången. Bra så ändå. (Anne Hietanen)
Markus Zusak: Boktjuven (B Wahlströms förlag, 2014, övers. Anna Strandberg)
Boktjuven är Markus Zusaks femte verk. Han debuterade med The Underdog 1999.
Australiensaren Zusak är bosatt i Sydney med fru och två barn. Hans mor är tysk och hans far är österrikare och när Markus var liten berättade de om Hitlertiden. Zusaks mor var sju år gammal när människor marscherade genom hennes barndomsstad Olching i Tyskland på väg till koncentrationslägret Dachau.
I Boktjuven har vi staden Molching. Till Himmelstraze kommer boktjuven, den lilla flickan Liesel Meminger till husmålaren Hans Hubermann, som beskrivs som en mycket lång, dragspelsspelande och oändligt mild man med silverögon, och han är gift med den barska tvätterskan Rosa Hubermann.
Andra centralgestalter i Boktjuven är Max Vandenburg, juden som Hubermanns, gömmer i sin källare. Grannpojken Rodi Steiner drömmer om att kunna springa som guldmedaljören Jesse Owens i Berlin 1936, honom som Hitler vägrade att skaka hand med till följd av sina rasproblem. Dessutom har vi här borgmästarfrun, Ilsa Hermann, en kvinna som så att säga har mumifierat sig i sin stora sorg över sin son som har dött i kriget.
Ända från riktigt unga år kände Markus Zusak en längtan att göra något av sina föräldrars berättelser. Men han utbildade sig först till lärare. Det var också som lärare under en skrivövning med eleverna som Zusak själv skrev tre små texter i vilka Döden talade om människorna. Och det är ju det som är det speciella med Boktjuven, att vi här har Döden som berättare!
Efter det här råkade Zusak läsa om en flicka i Sydney som stal böcker. Där fick han hela ramen till sin berättelse, också om det sedan tog lång tid för honom att hitta den rätta tonen.
Det skedde först när han kom på att kriget och döden inte är bästa vänner. Zusak såg plötsligt kriget som en chef som bakom ens axel hela tiden vill ha mera och mera ... Det här gav Zusak idén att döden i själva verket är bekymrad, trött och jagad av allt han ser människorna göra varandra. I Boktjuven har vi alltså en förståelsefull, ömsint Död, som är verkligt intresserad av människorna. Dessutom har vi helt vanliga tyskar som gör det de kan för att hjälpa andra helt vanliga människor, oberoende av om de är judar eller inte.
Markus Zusak har sagt att för honom är Boktjuven en berättelse om ordens makt i världen. Å ena sidan har vi Hitler med sitt nerrivande sätt att använda ord på och å andra sidan har vi Liesel, som på sätt och vis stjäl orden tillbaka och sedan istället delar med sig av ord med positiv kraft.(Mi Wegelius)
Suvi Ahola: Lukupiirien aika (Avain, 2013)
På 1700-talet läste präster och andra i ”boksocieteten” Montesquieus tankar om romarrikets uppgång och fall. I dag samlas kvinnor kring böcker och rödvin, diskuterar både litteraturen och livet.
Suvi Ahola har forskat i bokcirklarnas då och nu i Finland. I dag är de populärare än någonsin och det är mest kvinnor som är med. Och det de läser är ofta prisbelönta böcker, såsom Sofi Okanens romaner.
Böcker vårdar själen och läsecirklar som ”god medicin” för mentalpatienter tog Oscar Parland initiativ till under sin tid som läkare på Nickby sjukhus (1947-1975). En rätt bok i rätt stund kan ha räddat många människor från självmord. (Gungerd Wikholm)
Virginia Woolf: Mrs Dalloway
Mrs Dalloway är Virginia Woolfs fjärde roman av sammanlagt nio. 1915 debuterade hon med Voyage out, Resan ut, som är en bildningsroman av traditionellt slag, men med en kvinnlig huvudperson. Fyra år senare bröt hon med den realistiska berättarstilen.
I Mrs Dalloway utvecklar hon den inre monologen eller inre medvetandeströmmen fullt ut. I likhet med James Joyces Ulysses utspelar sig Mrs Dalloway under en enda dag. Som läsare får vi så att säga gå rakt in i huvudet på de personer som beskrivs under den här ena, helt vanliga, dagen.
52-åriga Clarissa Dalloway gör vardagliga saker, hon köper blommor, promenerar i en park, får besök av vännen Peter Walsh. Han har kvällen innan återvänt till England efter många år i Indien. I deras ungdom var han häftigt förälskad i Clarissa, men hon sade nej till ett äktenskap med honom och gifte sig istället med politikern Richard. Peter tror att Clarissa lever ett stadgat och konventionellt äktenskap med honom. Men i Clarissas inre värld finns Sally, som hon i sin ungdom delade en kyss med. I slutet av Mrs Dalloway hör hon om en man som har tagit sitt liv genom att slänga sig ut från sin läkares fönster.
Mannen ifråga som gör detta självmord heter Septimus Waren Smith. Han är den andra högst centrala personen i Mrs Dalloway. Traumatiserad av första världskriget hör han inre röster. Dessutom har den unge soldat som Septimus en gång var förälskad i, blivit till ett inre spöke som jagar honom.
På flera sätt är Septimus och Clarissa varandras spegelbilder - båda har förträngt sina verkliga känslor och därmed brukat våld på sig själva. Virginia Woolf har också själv ansett om Clarissa och Septimus att de är sidor av samma person.
Om Virginia Woolfs sätt att skriva har det sagts att hon har specialförmågan att låta medvetandets ebb och flod sjunga. (Mi Wegelius)
RIchard Kennedy: Amys ögon
Amys ögon är underbar fantasybok för barn, som passar suveränt för högläsning. Det är en berättelse om barnhem, sjörövare och guldskatter, men framför allt handlar boken om hur litteratur skapar varelser. Bokstavligen, för här är det fråga om leksaker som blir levande med hjälp av böcker. Och hur olika varelserna blir beroende på om de lyssnat till Bibeln eller Gåsmors sagor.
23 juli: Första världskriget
Medverkande: Marit Lindqvist, Staffan von Martens och Gungerd Wikholm.
Claes Ahlund: En mental militarisering, en essä om den svenska litteraturen före och efter första världskriget
(finns bl.a. på webben)
Första världskriget kom inte som en blixt från klar himmel.Redan flere årtionden före skotten i Sarajevo 1914 hade kriget pyrt under ytan. Europa kapprustade och i litteraturen förekom både krigshets och varningar för ett kommande krig.
En av de mest synliga, som kring år 1900 uttryckte sin krigslängtan, var Verner von Heidenstam. I sin dikt ”Åkallan” och löfte skrev han, att det är bättre att hela ”vårt folk förgås / och gårdar och städer brinna …” än att tyna med slocknande låge.”’
Men också fredsrörelsen fick de här åren genklang. Redan år 1988 skrev Nils Gottfrid Björck i tidningen Arbetet, att en tyst upprustning pågår och att människor med vapen i hand ”blir ett rövarband.” En mängd krigshetsande invasionsromaner skrevs före 1914, så man kan säga, kriget skildrades i litteraturen innan det hade börjat. (Gungerd Wikholm)
Stefan Zweig: Världen av igår. En europés minnen (övers. av Hugo Hultenberg och Anna Bengtsson, Ersatz förlag pocket, 2013)
Zweigs postumt utgivna självbiografiska storverk. Österrikaren Zweig var med om båda världskrigen innan han knäcktes år 1942. Han levde då i exil (han var jude) och hade förlorat sin identitet. Livligt och bildrikt beskriver Zweig den underbart framgångsrika värld han levde i innan det första världskriget. En tid då ett krig kändes som otänkbart och absurt. ”Trygghetens gyllene tidsålder”. Men krig blev det, till Zweigs fasa, en fasa som stärktes av den entusiasm och eufori som krigsutbrottet väckte. Inför det andra världskriget var all entusiasm bortblåst. Folk visste nu vad krig och stormaktspolitik gick ut på. Det första världskriget tog livet av oskulden. (Staffan von Martens)
Peter Olausson: Vägen till första världskriget 1914 (Forum bokförlag, 2014)
Peter Olausson utgår från skotten i Sarajevo den 28 juni 1914, och målar därefter upp en historisk bakgrund till varför kriget bröt ut just sommaren 1914 och inte innan - trots att de europeiska stormakterna under åren kring sekelskiftet i olika sammanhang och på olika sätt hamnade i konflikt med varandra.
”I förlängningen gällde kriget frågan om vem som ska bestämma i Europa och världen. Under lång tid tillbaka hade spänningar av flera slag byggts upp mellan stormakterna i deras tävlan om att dominera över varandra och resten av världen: kapprustning, konkurrens om kolonier, små och stora kriser, allianser med mera. Dessa spänningar utgör bokens övergripande tema.” noterar Olausson som dag för dag och land för land stakar ut vägen till världskriget samtidigt som han skissar upp en bild av vilka idéer och strömningar som var rådande i Europa kring sekelskiftet, vilka kriser och konflikter som de olika krigförande länderna varit indragna i under senare tid och hur de förhöll sig till varandra vid ingången till 1900-talet, ländernas socioekonomiska belägenheter, industriella utveckling och kulturella kapital. (Marit Lindqvist)
Thomas Weber: Hitlers första krig: Adolf Hitler, soldaterna vid Regiment List och första världskriget (övers. Per Lennart Månsson Historiska Media, 2011)
Vi vet väldigt lite om Hitlers insats i Första världskriget. Den huvudsakliga källan är Mein Kampf, där Hitler beskriver Hitler som en stor krigshjälte, något den senare Hitler frikostigt använde i propagandasyfte under andra världskriget. Tomas Weber har grävt i arkiven och kommit fram till att Hitler var lika långt från att vara en hjälte som han var från frontlinjen. ”Etappsvin” kallades han av frontsoldaterna.
Hitlers upplevelser av det första världskriget, eller i synnerhet av förlusten och efterspelet är ändå av enorm betydelse, eftersom det just var revanschlusten som Hitler använde som motiv till andra världskriget. Men enligt Weber kunde vem som helst från Hitlers regemente, där det rådde en stark pangermansk nationalistisk anda, ha tagit Hitlers roll. Hitler var en produkt av tiden, men Weber. Säkert delvis, men samtidigt en väldigt förenklad slutsats.(Staffan von Martens)
Marco Smedberg: Första världskriget (Historiska Media, 2014)
En i år utkommen bok om första världskriget. Mycket detaljerad, rikligt med källor (Smedberg har t.ex. läst såväl Zweig som Weber). (Staffan von Martens)
Första världskriget i bilder (Historiska Media, 2014)
En bild säger mer än tusen ord brukar, man ju säga. Inte i det här fallet. Här finns rikligt med fina bilder, men inga bilder om krigets fasor. Mycket tillrättalagt. För vänner av militärhistoria och vapenteknik är det här en guldgruva. Samma gäller uppföljaren ”Andra världskriget i bilder”, som också kommit ut i år. (Staffan von Martens)
Erich Maria Remarque: På västfronten intet nytt (B Wahlströms fölag 2004, övers. Curt Berg)
Remarques roman från år 1929 är fortfarande en av de mest insiktsfulla och drabbande skildringarna av vad krig är. När stämningarna piskas upp, tar unga män, 18-19 åringar, värvning i hopp om att bli hjältar. Men det är en chockartad upplevelse att krig inte har några hjältar. Döden i leran är inte värd sitt pris. Gossarna i alltför stora uniformer förlorar sitt liv, och de som överlever har också gått under.
”Vi ser människor leva, som saknar huvudskål; vi ser hur soldater, som fått båda fötterna bortslitna, fortsätter att springa: de stapplar på de splittrade benstumparna till nästa granathål; … vi ser folk utan mun, utan underkäke, utan ansikte ... Solen går upp, natten kommer, granaterna visslar, livet är slut.” (Gungerd Wikholm)
Georg Trakl: Ondskans förvandling – dikter, prosa, dramer och brev (Ellerströms förlag, 1999, övers. Peter Handberg)
En av den tyska expressionismens stora namn, samtida med Else-Lasker Schuler, som har haft inflytande bla. på Edith Södergrans diktning.
Trakl var en ung opiatberoende poet med mottot ”livet är tillkrånglad förruttnelse.” Han tog värvning i första världskriget för att få dö en värdig död, men kriget var en ännu värre upplevelse än hade föreställt sig.
I slaget om Grodek skulle Georg Trakl ta hand om en mängd svårt sårade soldater, han blev helt förvirrad av skräck och fördes till garnisonshospitalet i Krakow där handog av en överdos kokain han själv smugglat in.
Hans dikt i purpur och mystik kan kännas svulstig i dag, men värd att bekanta sig med. Han skriver om den väldiga smärtan om ”de ofödda efterkommande.” (Gungerd Wikholm)
Pehr Thermaenius: Julmatchen på västfronten - fotboll i Ingen mans land (Bokförlaget Atlantis, 2014) och Stanley Weintraub: Stilla natt (nyutgåva i pocket, Leopard förlag 2014, övers. Margareta Eklöf)
Juldagen 1914 hade första världskriget pågått i fyra månader och soldaterna såväl på den tyska sidan som på den brittiska sidan hade fått inse att kriget inte skulle vara slut till jul, såsom man låtit påskina.
Julnatten firade tyskarna och britterna i skyttegravar på var sin sida av ett fält. De sjöng julsånger tillsammans tvärs över ingenmansland, och dagen därpå gick de ut på fältet, skakade hand med varandra och önskade varandra en god jul. Dessutom spelade man fotboll.
Journalisten Pehr Thermaenius har skrivit om detta legendariska juluppehåll genom att fokusera på två soldater som var vid fronten vid denna tid och som eventuellt (antagligen eller möjligen) var med om denna historiska fotbollsmatch: å ena sidan skotten James Coyle, som hade spelat proffsfotboll före kriget som vänsterinner i Albion Rovers, en proffsklubb i division två i skotska ligan, å andra sidan sachsaren Albert Schmidt spelade för sin del spelade högerinner i tredjelaget i sin klubb Fussballclub 02 Schedewitz.
Pehr Thermaenius har spårat James och Albert och deras förband i arkiven, från mobiliseringen i augusti till den hårdfrusna gyttjan på det där fältet i Flandern som blev en fotbollsplan på juldagen. Båda var med i kriget från början: James överlevde kriget, medan Albert dödades den 20 augusti 1916.
Thermaenius har hittat 28 skildringar som handlar om britter och tyskar som spelade fotboll mellan skyttegravarna under julstilleståndet – en av dem är den amerikanska historikern Stanley Weintraubs Stilla natt från år 2001 som utkommit i pocket alldeles nyligen. Weintraub skildrar händelserna vid skyttegravarna i Flandern kring julen 1914 genom att ge röst åt dem som var med – genom soldaternas brev hem och andra vittnesbörd som berättelser, bilder och pressklipp från denna tid. (Marit Lindqvist)
Hedvig Rudling: Djur i krigets öga (Atlantis bokförlag, 2014)
”Han pallrar sig iväg. Det blir allt lugnare, men skriken upphör inte.
- Vad är det Albert? frågar jag.
- Det är ett par marschkolonner där borta, som fått fullträffar på sig.
Skriken fortsätter. Det är inte människor, de kan inte skrika så fruktansvärt.
- Sårade hästar, säger Kat.
Jag har aldrig förut hört hästar skria och har svårt för att tro det. Det är världens jämmer, det är kreaturens suckan, en vild, fasansfull smärta, som stönar där borta. Vi är bleka. Detering reser sig.
- Djurplågare, djurplågare! Skjut dem då!” (en scen ur EM Remarques bok På västfronten intet nytt)
Djur i krigets öga är ett slags spin-off till den svenska historikern Peter Englunds bok om Första världskriget (Stridens skönhet och sorg: första världskriget i 212 korta kapitel, Atlantis bokförlag 2008, som nyss utkommit i en utvidgad version) där Englunds bildresearcher Hedvig Rudling samlat en del av de bilder som hon letade fram under arbetet med Englunds bok.
I förordet till Hedvig Rudlings bok skriver Peter Englund att djuren var ett slags krigskamrater som soldatera var beroende av.
Det gick en häst på tre soldater, och ca 8 miljoner hästar dog under kriget. Hundar brukades som vaktdjur och för att leta reda på sårade i ingenmansland. Man skickade i väg hundar med meddelanden, mat, medicin och ammunition. Duvorna var oslagbara och ovärderliga som budbärare till sjöss, i luften och på land.
Soldaterna fångade vilda kaniner och tog hand om (eller stal) hönor som ofta hamnade i fältkökets gryta.
Mer exotiska djur vistades också vid fronten: de australiska soldaterna tog med sig känguruer, i Nordafrika använde man sig av kameler i krigföringen.
Förutom dessa ”nyttodjur” i krigets tjänst tog soldaterna hand om husvilla katter och en del kompanier hade getter som maskotar (men också som försöksdjur när man skulle studera effekterna av giftgaser).
Enligt Rudling var maskotarna, och djuren överlag, ett kitt som förenade gruppen och som kunde föra tankarna bort från fronten – kontakten med djuren blir en påminnelse om vardagen och hemmet, det mänskliga ”i ett krig där hopplösheten annars kan vara fullkomligt överväldigande”. (Marit Lindqvist)
Lyssna på Basse Bergholms kolumn med utgångspunkt i ”Djuren i krigets öga”:
First World War Posters (Flame Tree Publishing, 2013)
Tiden före tv och www. Då var det visuellt slagkraftiga affischer som gällde om man ville kommunicera med folket. Färggranna, grafiskt snygga, ja t.o.m. vackra bilder. Syftet är att få dej som är feg och inte låter dej rekryteras att skämmas. Eller så vill man ha dina pengar. Efter första världskriget fixade man de här problemen med allmän värnplikt och genom att satsa alla statens pengar på kriget. Man slapp tigga, och avlivade med det en absurd, men konstnärligt slående genre. (Staffan von Martens)
Länkar av intresse:
Under perioden 1871-1914 skrevs 400 invasionsromaner i första hand i England, men också i Tyskland och Frankrike. Enligt Bo Pettersson, professor i engelsk filologi vid Helsingfors universitet, har historieforskningen inte tagit i beaktande
Under våren fokuserade Lettlands nationalmuseum för konst i Riga (som är europeisk kulturhuvudstad i år) på år 1914 och den förändrade geopolitiska situationen i Europa under och efter Första världskriget.
Brittiska BBC har producerat 2 500 tv-timmar om ”The Great War” och på BBC:s webbplats hittar man en uppsjö av intressanta artiklar om olika aspekter av Första världskriget ur brittisk synvinkel.
De tyska tv-bolagen ZDF och ARD har likaså ett digert utbud av material om Första världskriget ur tysk synvinkel.
Första världskriget ur fransk synvinkel kan man bekanta sig med på bl.a. TV5:s webb och Arte tv.
30 juli: Tema Jules Verne
Medverkande: Petter Lindberg, Gungerd Wikholm, Marit Lindqvist och Mathias Rosenlund.
Jules Verne: Paris i tjugonde seklet (övers. Jan Stolpe Norstedts, 1996)
Jules Vernes roman Paris i tjugonde seklet är en annorlunda bok ett i långt författarskap som annars andas väldigt mycket teknologisk optimism och framstegstro. I den här boken har Verne utfört ett pessimistiskt tankeexperiment och försökt föreställa sig hur Paris skulle komma att se ut hundra år i framtiden.
Paris i Jules Vernes 1960-tal är fullt av bilar, tåg, och till och med en metro (något som av Vernes samtid ansågs som löjligt). Det finns en utbredd arbetsstress i hela samhället. Universitetsväsendet har dubbats till Utbildningsbanken och leds av kapitalister och allehanda styrelsemän.
Stundvis är det kusligt att läsa något som Jules Verne har skrivit på 1860-talet och inse att vissa av de smått dystopiska saker han föreställer sig kan kännas igen i vårt eget samhälle år 2014. (Mathias Rosenlund)
Jules Verne: Hector Servadacs resor i rymden (1877)
En förlupen komet nuddar jorden, tar en del av jordens yta med sig och därtill några fransmän som tillfälligt varit stationerade vid Algeriets kust. Så dramatiskt inleds Jules Vernes märkliga rymdodyssé från år 1877.
Även i den här boken kämpar människan mot naturkrafterna, men i likhet med många andra Verneäventyr räddas människoliv av manlig sammanhållningen och en omutlig tro på att teknologin kan betvinga naturens krafter. Dessutom sår Verne ett frö av osäkerhet hos både läsare och huvudpersoner, genom att i slutet av boken antyda att allt kanske bara var en dröm.
Hector Servadacs resor i rymden är inte Jules Vernes bästa äventyrsroman, men lagom spännande, absurd och humoristisk för att roa och fascinera ännu 150 år efter sin utgivning. (Petter Lindberg)
Jules Verne: Till jordens medelpunkt (övers. Karin Nyman 1965)
Ner i en vulkan på Island, några månader senare upp i vulkanen Stromboli på Sicilien! Jules Vernes bok om professor Lidenbrock, brorsonen Axel och stigfinnaren Bjelke har sådär 150 år på nacken, men denna spännande nedstigning och äventyren i underjorden kan faktiskt ännu fascinera!
Och varför det? Jo, språket är både poetiskt och katalogiskt, fantasin kombineras med teknisk besatthet. Det som händer kanske inte händer, men … kanske ändå.
Jag tänker både på Dantes gudomliga komedi, på Alice i Underlandet och andra böcker om resan nedåt, inåt. Och Tove Janssons influenser med eldsprutande berg och elektrifierade fält är inte svåra att härleda …
Fast under Jules Vernes tid skulle kvinnor icke göra sig besvär: de fick packa för långfärden, sen vänta och vänta och hade de tur, fick de gifta sig med äventyrarna, när de väl kom hem! (Gungerd Wikholm)
Jules Verne: Doktor Ox (utkommen på franska 1872, på svenska första gången 1874. Alternativ svensk titel är Professor Ox experiment)
Den djärve forskaren och fysiologen Doktor Ox och hans medhjälpare Gédéon Ygéne har slagit sig ner i det lilla, lugna samhället Quiquendone i Flandern. Quiquendone är en stad med 2 393 invånare vars behov beskrivs som ”återhållsamma, deras tillvaro är blygsam. De är lugna, måttliga, kyliga, flegmatiska” och det enda byborna ägnar sig åt är att tillverka och konsumera stora mängder karameller och vispgrädde.
Doktor Ox har intalat stadens beslutsfattare att han skall bygga ett underjordiskt nätverk av gasledningar för att göra staden till den första i Flandern som kan stoltsera med belysning. Knallgasen som den excentriska Doktor Ox pumpar in i rören lyser dock inte upp staden utan gör de dittills så lugna och sansade invånarna uppspelta och stridslystna – allt i enlighet med Ox’ uttalade plan att göra stadsborna till otacksamma slynglar.
En underhållande liten historia som visar hur lätt det kan vara att (med vetenskapen och teknikens hjälp) vilseleda och manipulera människor. (Marit Lindqvist)
6 augusti: Tema sjukdomar
Information kommer inom kort.
13 augusti: Tema Tove Jansson
Medverkande: Stefan Brunow, Birgitta Ulfsson, Trygve Söderling och Gungerd Wikholm.