En tecknad serie måste vara det perfekta stället att smuggla in politiska budskap. Vi pratade med serietecknaren Karstein Volle, som hade flera roliga historier på lager.
Har du någonsin funderat på att det du läser kanske betyder något mer än det som du ser framför dig? Serietecknaren Karstein Volle kan berätta att många serietecknare egentligen har sina egna dolda agendor som ibland kommer fram i serierna.
- En av Bamsetecknarna var aktiv satanist ett tag, så han satte in olika ockulta saker i Bamse bara för att jävlas. Han hade ett svart sinne för humor. Han ritade in upp- och nervända kors och 666 lite här och var, säger Karstein.
Budskapet förändras när du blir äldre
Ibland är en serie också menad att tilltala olika åldersgrupper samtidigt, där barnen bara ser det roliga medan en vuxen läsare kan läsa in mer i serien.
- Tove Jansson var en duktig historieberättare som gjorde serier som också vuxna människor kan läsa. Och där ser man ju att flera böcker är tänkta för en vuxen publik, som Sent i november till exempel. Rätt många barn blir rädda av Tove Janssons senare böcker.
Karstein menar att seriemakarna i USA är väldigt bra på det här – att göra historier som är roliga och har en innebörd både för barn och vuxna. Ifall politiska budskap kommit med är det antagligen ändå främst de vuxna som ser det, som till exempel i Smurfarna, där man kan läsa in kommunistiska budskap mellan raderna.
- Smurfarna bor i ett kollektiv och de är ledda av pappa smurf i röda brallor och skägg. Det verkar som att de har något sorts pengalöst samhälle, så smurfarna kan bra tänkas vara anarkosyndikalister, säger Karstein.
Serietecknare och objektivismen
Karstein berättar att amerikanska superserietecknare brukar vara mycket kära i filosofen Ayn Rand och objektivismen.
- Hon är den största ideologiska ledstjärnan för den amerikanska libertarianska högerpolitiken. Steve Ditko som skapade Spindelmannen ihop med Stan Lee på 60-talet slutade med Spindelmannen mitt i serien. Han ville istället göra sina egna politiskt inspirerade och objektiviska superhjälteserier.
Kan man se hans övertygelse i någon konkret berättelse?
- Nej, för Steve Ditko gjorde aldrig manus för Spindelmannen. Det var Stan Lee som gjorde det, och han är lite mer vänster. Steve Ditko slutade för att göra bland annat The Question och Mr. A som var riktigt objektivistiska superhjälteserier. De är otroligt roliga.
Frank Miller
En kille som tagit sina övertygelser lite för långt är seriemakaren Frank Miller.
- På 70- och 80-talet var Frank Miller superhjältevärldens största stjärna. Han gjorde mycket Batman och Daredevil, men efter det har han spårat ur. Filmen Sin City är baserad på hans serier. De flesta som läste honom trodde att han var någon sorts postmodernist som försökte att parodiera hela machismen som fanns i superhjälteserierna. Men efteråt har han bara gjort värre och värre saker och man inser att nej, han var inte ironisk. Han älskar de här maktfantasierna och hoppet på att en stark man ska komma och röja upp.
Franks senaste alster The Holy War, var så galet att det inte ens gick i tryck.
- Serien skulle egentligen gjorts med Batman i huvudrollen, men förlaget vägrade när de fick se hans manus. Det är en hatskrift av enorma dimensioner som målar alla muslimer som terrorister.
Kalle Anka
Vi måste ju avsluta med att fråga om Kalle Anka. Finns där något dolt budskap?
- Jag tror Kalle Anka är populär för han är den ultimata proletären. Han är konstant pank, han är ensam pappa och han är antingen arbetslös eller så har han ett gäng med ströjobb. Han är alltid i trubbel, han blir utnyttjad av sin farbror, och jag tror det är många som känner igen sig där. Som hjältefigur är han inte så mycket hjälte. Han blir arg på minsta sak och han har ingen kontroll på någonting, och det gör honom otroligt mänsklig.