Nu ska vi se på film. Var landar den psykologiska thrillern Borgman på vår skräckfilmsbarometer?
I helgen har den holländska filmen Borgman Finlandspremiär. Den har flera gånger jämförts med Michael Hanekes oerhört fruktansvärda (på ett bra sätt) film Funny Games, och det här fick mig så klart att bli väldigt nyfiken.
Jag gick och tittade på filmen, och passade samtidigt på att kolla var den placerar sig på vår ytterst vetenskapligt godkända skräckfilmsbarometer.
Här är resultatet.
Vad kan jag då säga om Borgman, förutom ”vad var det jag just såg?” Borgman
Irritation
Filmen är en av de mest konstiga filmer jag sett på länge, samtidigt som den är mycket sevärd. Man måste inte förstå allt, försöker jag intala mig samtidigt som jag blir allt mer irriterad. Jag blir irriterad på mamman i familjen (Hadewych Minis) eftersom hon är så himla dum i huvudet. Jag blir också enormt irriterad i slutet av filmen, eftersom den lämnar kvar så många frågor. Jag riktigt känner hur regissören Alex van Warmerdam fnissar för sig själv och gnider sina händer när jag sitter där med ett fånigt uttryck i ansiktet. Vah? Får jag inte veta mer?
Obehag
Jag känner också ett stort obehag hela filmen igenom. Redan från början känner jag det på mig: det här kommer inte att sluta bra. Något kommer att hända. Okej, det här är en thriller så självklart ska något hemskt hända, men det här är något extra. Du som sett filmen Funny Games vet vad jag pratar om. Här ljusas ändå det obehagliga upp av små fragment av humor. En gång skrattar jag till och med högt.
Ska du se den?
Jag gick in med inställningen att jag skulle bli rädd efter att ha sett filmen. Det blev jag inte. Jag blev snarare konfunderad.
Jag rekommenderar alla som tycker om konstiga historier att ta sig en titt på denna. Samtidigt får du också sitta och klappa dig själv på axeln varje gång du hör ett holländskt ord som du förstår. Ett nöje i sig.