"Hur kan man sova när det här är sant. Varför måste jag veta de här sakerna. Jag kommer aldrig mera att kunna vara lycklig, för all lycka står i kontrast till vad jag vet om de här barnen."
Hur kan man känna stark empati och lida med andra – särskilt med barn som far ofattbart illa - utan att själv gå sönder eller bli handlingsförlamad?
Om det handlar Anna Frimans Gosskören.
titta inte bort, bygg inga murar runt din snygga lilla värld
I sin urspungsform fick texten tredje pris i Hans Ruin-tävlingen. Nu sänds den som radioessä. Anna Friman och Charlotte Sundström har tillsammans arbetat med materialet för att omvandla den litterära texten till en auditiv upplevelse. Texten har bearbetats och förkortats, men man ville bibehålla dess skönlitterära kvaliteter.
"Gosskörens ljusa röster som kommer att mörkna; skönheten i den metamorfosen, inte endast sorgen. Mina barn som sover i sina sängar; godheten i det, inte endast sorgen. Leenden upp i mitt ansikte som om jag var en sol; glädjen".
Anna, huvudpersonen i programmet, berörs mycket illa av massakrer på barn i Syrien, av fallet Eerika och andra fruktansvärda dåd mot barn. Så illa att hon tvingas söka hjälp hos psykolog. Informationsflödet är så stort idag, vi påtvingas hela världens barns lidande. Men samtidigt vägrar Anna sluta ögonen för allt det hemska som sker. Kunskapen ska kunna kanaliseras i handling.
Anna försöker förstå och komma till rätta, utan att själv gå sönder. I förtvivlan dricker hon vin i nattens ensamhet och tänder ett virtuellt ljus för Eerika. Hon läser filosofen Ayn Rand, idéhistorikern Karin Johannisson, Sigmund Freud. Hon försöker tala med vänner, men känner sig inte förstådd.
Till slut får hon ett brev ...
Dokumenterat i Radio Vega 11.5 kl 9.03 och 14.5 kl. 11.03. 30 dagar på Arenan.