Wolfram är old school

Image may be NSFW.
Clik here to view.

Matti och hans kompisar tröttnade på att spela covers och slöa partylåtar. De bildade istället rockbandet Wolfram, som vill och ska gå långt. De måste bara ta sig i kragen först.

När jag träffar bandet Wolfram lägger jag märke till att trummisen Ruben har på sig en keps med bandnamnet på. Genast visar sångaren Matti att han bär en t-shirt med samma tryck. Bandet har existerat i ungefär ett år, men de har redan bandprylar.

- Vi försöker få synlighet så bra vi kan. Till exempel är vi med i en tävling för osajnade band där vinnaren får spela på Hietsurock i Vasa. Planen är att få fram vår egen musik. För oss som är okända är det ganska svårt att komma ut med vårt material. Men hittar folk oss tror jag vi kan ha en ganska bred publik, eftersom vi är mångsidiga, säger Matti.

En salig blandning

Mångsidigheten kommer från medlemmarnas olika musiksmak. De gillar alla rock, men stilen och tidsepoken varierar.

- Jag skulle säga att vår musik är en salig blandning. Det finns tunga låtar, blandat med mer lugna och melodiska låtar, säger Rasmus.

- Jag tror det är det som gör bandet intressant också, att det är väldigt varierande musik. Jag vet inte om det handlar om att vi fortfarande söker vår stil, eller om det beror på att vi tycker om mycket olika musik, säger Rasmus.

När jag lyssnade på några av bandets låtar fick jag först en känsla av 80-tal, sedan 90-tal, och så landade jag slutligen i 70-talet. När jag berättar det här för bandet ser de nöjda ut.

- Det är roligt att du säger det, för då har vi lyckats. Det är nog 70- och 80-tals rockmusik som vi är inne på. Det var också den musiken vi tänkte satsa på från början. Old school rockmusik, säger Matti.

Född med rocken

Orsaken till att det blev just rock som bandet spelar verkar självklar.

- I was born this way … eller hur man nu ska säga, säger Ruben.

- Vi har alltid lyssnat på rock. Men min första favoritlåt, som jag hade när jag var sex år, var Lambada. Den var skitbra på den tiden, säger Matti.

Men stämmer det att killar oftast vill bli rockare för att få ligga mer?

- Jag tror inte det började så för mig i alla fall, för jag var väl runt elva år när jag började lyssna på rock, så jag hade nog inte så mycket sånt i tankarna, säger Matti.

- Det är poserstyle det där, att bilda band för att få brudar, det är vi inte inne på, säger Ruben.

Pudelfrisyrer och läderbrallor

När jag hör orden rockmusik och 80-tal tänker jag på spända läderbrallor och pudelfrisyrer. Fastän Wolfram anammat musiken verkar de inte vara så inne på själva stilen.

- Jag har inte någonsin blivit lockad till musiken av stilen och utseendet, säger Matti

- Jag diggar ändå den där glamstilen. Jag skulle inte klä mig själv så, men jag tycker den är lite cool, säger Rasmus.

- När man tänker tillbaka på Led Zeppelin eller glammen så nog är det utstrålningen och utstyrseln som gör dem till dem de är, men pudelfrisyr skulle i alla fall inte jag köra på, säger Ruben.

- Stil är viktigt, men man kan ju ha lite klass, säger Matti.

Vi fortsätter diskutera stil, och kommer fram till att Matti i alla fall ska införskaffa ett par läderbyxor till nästa spelning. Vi vet ju alla att läder + kedjor = rock.

Sex och rock'n'roll men ändå inte

Visst är stilen en stor del av ett band, men nu går vi tillbaka till det som det egentligen handlar om: musiken. Enligt Matti handlar texterna inte riktigt om sex, drugs and rock ’n roll men ändå lite ditåt.

- Till exempel kom idén till Jack and Coke från berättelsen som Jack och bönstjälken. Beroende på hur man tolkar den så kan den vara ganska vrickad. Den skulle också kunna handla om droger. Man sår några bönor och åker upp till himlen och ser jättar. Det är ju ganska sjukt egentligen, säger Matti.

- Alla som har hört låten tänker säkert ändå på drinken, säger Ruben.

Bandet har nu runt sju stycken helt färdiga låtar, och några halvfärdiga. Skulle de sätta sig ner och jobba intensivt skulle de alltså få ihop en skiva, eller åtminstone en ep. Bandet kommer ändå att ta en liten sommarpaus eftersom Ruben åker hem till Sibbo för att sommarjobba. Men på hösten, då smäller det.

- Vi är ett bra band. Lyssna på oss, vi är ambitiösa och vi kommer att göra bra musik. Vi har potential, och det märker jag varje gång vi övar. Vi har mycket idéer, det handlar bara om att ta sig i kragen, säger Ruben.

Rasmus kan vara monster

Bandet har också funderat lite löst på en musikvideo.

- Vi har bollat med idéer kring låten Late Night Horror, att vi kanske skulle göra någon kort skräckfilm eller något, säger Matti.

En skräckfilm med er i huvudrollerna alltså?

- Ja kanske det. Jag kan vara monster, säger Rasmus.

Allt prat om skräckfilmer får mig att tänka på bandnamnet, Wolfram. Jag får reda på att det kom till under en ganska krystad situation. Bandet satt och slängde ut idéer men det gick trögt.

- Jag minns inte vad vi var inne på men kanske dog eller wolf och så kom vi på wolfram. När vi sedan kollade upp vad det betyder så hittade vi en bra beskrivning. Wolfram är världens tyngsta metall, så det passade perfekt, säger Matti.

- Det finns en discoartist som också heter Wolfram, men det passar ju inte alls lika bra, säger Ruben.

Jag avslutar med att fråga den tyngsta metallen vad deras mål är. Källarband eller arenaband?

- Att sälja slut fotbollsstadion och turnera världen runt, skulle jag säga. Lite ambitiöst kanske, men … säger Ruben.

- Jag tänkte just säga att vi inte ids lägga målen så högt, men kanske så där jo. En spelning på Hartwall Arena skulle nog fungera, säger Matti.