Fantasy för barn som vuxna gärna läser. Det är Septimus Heap Elden, den sjunde och sista boken i serien av Angie Sage. Fyra barn mellan 11 och 13 har läst den och ger fulla poäng - nästan.
– Jättebra. Bättre än Harry Potter, säger Viggo Stolzmann.
Selma Amper håller med om att böckerna är bättre än Harry Potter.
– Världen i de här böckerna är så fin, både Borgen och Hamnen, man skulle gärna bo där, säger Selma.
– Det är fina personer, spännande intrig och mycket humor, säger Suvi Östman.
Peik Keinänen säger att Angie Sage är bra på att skriva. Berättelsen är fint berättad och håller bra ihop.
Ett nyfött barn i snön
Författaren Angie Sage började sin karriär som illustratör och grafiker, och har skrivit barnböcker och fantasy i några års tid. Hon hade en idé sedan gammalt: ett nyfött barn blir funnet i snön, och barm som växer upp och får veta vem de är på riktigt.
Septimus Heap själv rövas bort som nyfödd från sin stora familj (han är den sjunde sonen). Prinsessan Jenna räddas av övermagikern från den mördare som har dödat hennes mamma drottningen, hon placeras ut i snön där hon sen hittas av Septimus pappa, och hon växer upp i hans familj. Dessutom är det barnmorskans son Merrin: barnmorskan har rövat bort Septimus för att den onda magikern Dom Daniel vill ha honom som lärling, men den som ska hämta honom tar av misstag barnmorskans barn, medan Septimus själv hamnar i ”ungdomsarmén” och blir barnsoldat nummer 412.
Alla de här tre barnen är 10 år gamla i den första boken Magi och sen växer de till sig genom 7 böcker.
I bok sju Elden är Septimus övermagikerlärling och 14 och ett halvt år gammal, och har klarat av en massa faror och äventyr tillsammans med ett gäng andra barn och ungdomar, och nu väntar ytterligare en riktigt stor katastrof på dem.
Peik Keinänen säger att det märks att Elden är den avslutande delen i en serie.
– Viktiga personer från de tidigare böckerna återkommer, och spelar en stor roll. Och gamla tanter och hundar dör på ett lyckligt sätt.
Barnen vill alla ge fulla poäng för Elden, utom Viggo som drar av några decimaler eftersom berättelsen kom lite långsamt igång och det dröjde innan den blev spännande.
Prinsessor och drottningar
De två flickorna som läste boken hade båda fastnat speciellt för prinsessan Jenna.
– Hon är bestämd och envis, och tuff, säger Selma.
Jenna blir krönt till drottning i den sjunde boken. Det är något hon har tvekat inför efter att hon som tioåring får veta vem hon är på riktigt.
I Borgen (som alltså är en stad och ett rike), så går kungligheten i arv bara på mödernet. Det finns alltså bara drottningar och prinsessor, och en lång rad avlidna drottningar och prinsessor medverkar dessutom som spöken.
Som vuxen läsare slås jag av att kvinnornas roll i böckerna är ovanligt stark också i övrigt och att många av dem är bestämda personer. Övermagikern Marcia är kanske den viktigaste av dem, en huvudperson med ett gott hjärta och en stor svaghet för lilafärgade skor av pytonormsskinn.
Men det finns också kvinnor som är båtbyggare, skeppare, handelsmän och arkitekter
Men männen och pojkarna är inte heller i underläge. Och personerna skildras så väl att man lär känna dem och känner med dem.
Svikarna får en ny chans
Ett viktigt tema i böckerna är balansen mellan godhet och ondska, ljus och mörker. Septimus storebror Simon är en som drabbas av mörkret och till och med försöker döda Septimus och prinsessan Jenna.
– Han är avundsjuk på Septimus och vill visa att han är bättre, säger Suvi.
– Simon hade själv velat bli övermagikerlärling, och Septimus tog hans plats. Men han blir snäll på nytt sen, säger Selma.
Simon har en mycket bestämd flickvän som marscherar ut till honom där han sitter ensam i ödemarken och ägnar sig åt mörker, och sen kommer han själv fram till att det får räcka. Han får kämpa hårt för att återvinna förtroendet, men han blir förlåten och får en viktig roll som hjälte i de sista böckerna.
Barnmorskans son Merrin gör ännu värre missdåd än Simon. Men när han sen blir besegrad så får han helt enkelt flytta tillbaka till sin mamma, som han blev bortrövad från 14 år tidigare. Ingen blir inburad här inte, utom av skurkarna.
Trassliga intriger
Septimus-böckerna är, tycker jag själv, betydligt mera humoristiska än Harry Potter-böckerna. Angie Sage njuter av att trassla till intrigen, folk gör misstag och är slarviga (Septimus pappa Silas är en sån och delvis också mamman, Sarah) och det leder till en massa komplicerade förvecklingar. Det finns vålnader och "saker" och elaka häxor som vill åt prinsessan och andra huvudpersoner. Men slutet är alltid gott, och det är en vänlig och försonande värd.
Barnen väntar nu ivrigt på en fortsättning. Angie Sage håller på med en ny romantrilogi som utspelar sig 7 år framåt i tiden, den första delen kommer ut på engelska i höst. Här finns nya huvudpersoner men Septimus och hans vänner finns med som bifigurer och världen är den samma.
Filmer om Septimus Heap lär också vara på väg så småningom.