Oförutsägbarhet är en av popmusikens kardinaldygder och trots att jag inte visste vad jag skulle förvänta mig då jag lade på Brooklyn-bandet Teens andra album, Zi/ The way and color så försatt öppningsspåret ”Rose 4 U” mig i ett lätt feberrusigt tillstånd.
Vokalharmonier, synthslingor, en drivande men samtidigt nervös melodi och främst en låtstruktur som får en att inse att Teen gör musik som är allt annat än strömlinjeformad, kalkylerande. Jag blev alltså glad och lyssnade på låten några gånger eftersom den var så bra.
Sen lyssnade jag på resten av albumet.
Teen gör en slags hybrid av elektronisk pop, r&b och alternativ rock; jag associerade bland annat till alternativebandet Sleater-Kinney. Då tänker jag främst på sångrösterna men också energin. Texterna förefaller vara poesi snarare än politik och det är också spännande att märka hur många otroligt kreativa kvinnliga artister mer eller mindre gör de intressantaste albumen just nu.
Zi/ The way and color är ett djupt album, det händer mycket ljudmässigt i låtarna hela tiden, sångmelodierna är ständigt progressiva och just mötet mellan en soulighet och alternativ rock är beklagligt sällsynt i musiken. Här möts de två världarna på ett väldigt fint sätt. En flöjt drillar till den ena stunden, elektronisk surr den andra.
Det här är också ett mångsidigt album, varje låt är en historia för sig och bandet rör sig mellan tunga låtar till reflekterande, drömsk pop. Ändå finns den röda tråden där hela tiden, dels i rösterna men också just i att det orädda och fantasifulla låtskrivandet är den gemensamma nämnaren.
Teen består av de tre systrarna Lieberson och bassisten Boshra AlSaadi. Det är ett av de mera spännande band jag hört i år och jag tror att det kommer att funka perfekt då sommarnätterna blir långa och ljusa. Det är en bubblande känsla att lyssna på ett band som verkligen vill ge sin egen beskrivning på hur popmusik kan låta.
I Lasso har vi ett undergroundtema idag och där presenterar vi ett annat band vid sidan om mainstreamen, Åbobandet Swaying Wires.