Scott Holiday har en läcker mustasch och långrandiga byxor. Förutom hans yttre attribut är han även en av grundarna till bandet Rival Sons, som han också spelar gitarr i. Bandet är på festivalturné i Europa för tillfället och självklart såg vi guldgruvan av festivaltips och började vaska.
Scott Holidayär en avlappnad och pratsam typ. Han och bandet han spelar i, Rival Sons, kommer från Kalifornien och uppträder på festivaler varje sommar. De är så ofta i Europa, att grannkontinenten börjar kännas som hemma.
- Varje sommar, det är dealen. Det är då det är festivaltajm och det är underbart.
Vad är det bästa med att spela på festivaler?
- Festivaler är som rock'n'roll-sommarkollo, man får träffa både gamla kompisar och nya spännande människor samt njuta av solen och musiken. Det finns värre saker man kan göra för att tjäna sitt levebröd.
Scott berättar också att han upptäcker en handfull bra, nya band band varje turné, och att han har besökt bara Finland redan sju gånger.
- Jag har varit i Finland fem gånger åtminstone. Det här är kanske sjätte gången, eller sjunde! Jag tror jag varit här två gånger den här turnén.
Eftersom Scott är en sådan festivalveteran blir jag tvungen att fråga vad han själv skulle arbeta med om han hörde till festivalbesättningen.
- Åh, det är tufft att jobba på festival. Jag ser alla arbeta väldigt hårt, så det är svårt att säga...jag kanske skulle arbeta i matståndet! Ja, jag är franskiskillen!
Vem skulle ha trott det? Någon som frivilligt arbetar bland matos, måsar och långa köer. Men Scott ser romantiskt på saken - folk blir alltid på gott humör av mat.
Vad är ditt bästa överlevnadstips på festival?
- Solskydd. Om det är lika fint och soligt som idag och du är på en tredagars-festival kan du förstöra allt under första dagen. Solkräm, solglasögon och stadiga skor ska du ha med dig.
Hur kommer det då sig att Rival Sons hänger så mycket på den europeiska kontinenten och inte mer hemma i USA?
- Hmm, just nu verkar det som att vi utan tvekan är mer uppskattade här. Se bara på publikmängden, storleken på spelplatserna, radio och media. Men jag tror det har att göra med vårt fokus. Saker och ting tog snabbt fart här när vi satte i gång, och sedan dess har vi mer eller mindre arbetat för att hålla intresset stadigt uppe. Men småningom tror jag att vi kommer att börja vända blicken mot Amerika.
Skulle du säga att ni har mera rivaler i USA? frågar jag och hoppas han ska förstå min töntiga ordvits. (Rival Sons - rivaler. Förlåt.)
- Hahaha, självklart finns det en del bar rock'n'roll-band, men jag skulle inte nödvändigtvis kalla dem rivaler.
Renodlad rock'n'roll
Då kommer vi osökt in på Rival Sons egen musik och musikstil. Själv kan jag uppskatta rock, men skulle inte direkt kalla mig en rock chick. Trots det har jag mer än gärna lyssnat på Rival Sons och sångaren Jay Buchanans hjärtliga ylande medan jag gjort research och även i skrivande stund. Hur kommer det sig?
- Tack! Jag uppskattar verkligen att höra det. Vi gör musik för gemene man, den arbetande mannens rock'n'roll och det ska inte utesluta någon. Vi lyssnar själva på all sorts musik och har många influenser som vi försöker inhysa i musiken. Du hittar till exempel spår av blues och soul, men även psykedelisk rock och garage i vår musik.
Det finns många som tycker att Rival Sons spelar klassisk, old school-rock med mycket känsla från 60- och 70-talet.
- Jag förstår hur folk kan tycka det. Musiken under den tiden var väldigt influerad av olika musikstilar och eftersom vi jobbar på ett liknande sätt kan musiken uppfattas så, men vårt mål är att helt enkelt vara ett rått, ärligt rock'n'roll-band.
Scott frågar vad jag själv lyssnar på och han nickar gillande när jag säger att jag är svag för hiphop, r'n'b och soul.
- Aah, jag fattar, det är därför du kan greppa vår musik. Vi alla älskar hiphop. Bryggorna mellan hiphop och liknande genrer och rock'n'roll, borde ligga närmare varandra.
Senare när jag får se hela bandet samlat på scen faller pusselbitarna på plats. Allt Scott har berättat åt mig om deras musik stämmer visuellt också - sinsemellan är bandmedlemmarna oerhört olika i sina uttryck, men som band är de verkligen samstämda.