I år har det gått hundra år sedan Första världskriget bröt ut – ett krig som skördade över 8 miljoner liv, och gav mer än 6 miljoner människor men för livet. Utställningen ”1914” på Lettlands nationalmuseum för konst fokuserar på den förändrade geopolitiska situationen i Europa under och efter Första världskriget när tio stater (bl.a. Lettland, Finland, Polen och Ungern) förklarade sig självständiga.
Den lettiska filmen ”Rigas sargi” (”Rigas försvarare”, 2007) inleds med att ett gäng kompisar befinner sig i kyrkan.
En av huvudpersonerna, Elza, sjunger psalmer samtidigt som hennes tankar ständigt går till fästmannen Martins, som cyklar runt i staden för att mobilisera det lettiska folket till aktivt motstånd:
”Min Martins är ädel och stark. Han tänker aldrig på sig själv. Han tänker på vårt lands framtid. Han säger att vi letter inte kan leva under ryssarna, tyskarna eller någon annan. Martins tänker stora och ädla tankar. Han säger att vi måste styra vårt eget land och bilda vår egen stat. Om vi kan komma över vapen så att vi kan få bukt med tyskarna. Vi kan försvara Riga och vinns tillbaka Lettland. Segern blir vår! Det är den Martins jag älskar och alltid kommer att älska.”
Första världskriget har nyss brutit ut och Elza och Martins står i beråd att gifta sig. Men i stället för att gå fram till altaret väljer Martins att anmäla sig till militärtjänstgöring för att bekämpa den tyska ockupationsmakten.
När första världskriget är över återvänder Martins till Riga i ett Lettland som förklarat sig självständigt den 18 november 1918.
Men i efterdyningarna av kriget står såväl Tyskland som Sovjetunionen redo att ockupera landet – när Lettland förklarade sig självständigt befann sig den tyska ockupationsmaktens styrkor fortfarande i landet, och från öst hotades landet av den sovjetiska krigsmakten. Kampen om Lettlands frihet börjar och letterna tvingas föra krig mot två håll.
Händelserna i filmen kulminerar den 11 november 1919, en avgörande dag i kampen för Lettlands frihet och självständighet, när frihetskämpen Martins och ca 11 000 andra frivilliga i olika skytteförband gick samman i den nationella lettiska armén och lyckades försvara Riga mot inkräktare.
Tiotusentals frivilliga anslöt sig till dessa skytteförband, och när Lenin lovade minoriteterna rätt att träda ut ur ”folkets fängelse” anslöt sig många letter till revolutionen. Lenin ansåg själv att revolutionen räddades av de lettiska skyttarna. Det var också lettiska skyttar som bildade Lenins livvakt och som utgjorde kärnan i Röda armén.
På utställningen ”1914” är en avdelning tillägnad alla dessa lettiska frihetskämpar och skyttar som kommit att framstå som symboler för lettisk identitet och nationell stolthet.
Här finns en hel del fotografier som man lånat från privata samlingar samt från Lettlands krigsmuseum.
Via fotografierna får vi en inblick i livet såsom det tedde sig i väntan på kallelse till frontlinjen: de unga killarna roar sig med att spela teater eller kort, de badar näck tillsammans med hästarna eller bygger mänskliga pyramider. Här finns också ett antal fotografier som gestaltar krigets fasor och grymhet: lemlästade och förstenade lik i ett obarmhärtigt vinterlandskap vid kärret i byn Tireli, där fem tusen man fick sätta livet till i de s.k. julstriderna som varade i sex dagar (från den 23 till den 29 december 1916 enligt den gamla kalendern).
Skövlat kulturarv
Första världskriget förändrade kartan och den geopolitiska utvecklingen i Europa.
Tio nya och självständiga länder steg fram ur askan sedan stormakterna föll samman, bland dem Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ungern.
På utställningen ”1914” har man velat ta besökarna genom olika skeden i händelseutvecklingen – både ur ett bredare europeiskt perspektiv och ur ett lokalt lettiskt perspektiv.
Vid ingången till 1900-talet utgjorde letterna en fjärdedel av befolkningen i Riga, de tyskättade femtio procent. När första världskriget bröt ut hade antalet letter i Riga ökat till 50 %, och staden var en högt industrialiserad stad med ett flertal etablerade industrier bl.a. för tillverkning av tågvagnar, bilar och flygplan.
Under hela 1900-talet har Riga (och Lettland) befunnit sig mellan barken och trädet i ett slags postkrigs-prekrigstillvaro.
Som en del av det ryska imperiet blev Lettland indraget i första världskriget från dag ett, och många letter deltog i kriget på den ryska sidan.
Åren 1914-20 präglades Riga starkt av krig: under första världskriget som en del av Ryssland i beväpnad kamp mot anfallande tyska styrkor, och därefter som självständig stat med ständiga hot och påhopp från såväl tysk som rysk sida.
Förutom att utställningen “1914” lyfter fram de lettiska frihetsmännen och deras betydelse för den lettiska självständighetskampen, vill man visa hur kriget fick katastrofala följder för bl.a. det lettiska kulturarvet.
Där krigsmaskineriet drog fram skövlades förutom människoliv också ett kulturellt arv som i hög grad gått förlorat.
I början av 1900-talet fanns ungefär 1 500 gods runtomkring på den lettiska landsbygden. När trupper drog fram sattes många slott, gårdar och kyrkor i brand eller förstördes och därmed gick en hel del ovärderliga konstverk och boksamlingar upp i rök.
På utställningen finns t.ex. en installation som presenterar krigsskadade föremål och konstverk från palatsmuseet i Rundāle.
Barockpalatset Rundāle byggdes på 1730-talet som ett sommarresidens åt den ryska kejsarinnans Annas Ivanovnas favorit, hertigen av Kurland, Ernst Johann von Biron (1690-1772).
Under första världskriget etablerade tyska trupper bl.a. ett armésjukhus i palatset och palatset kom att tillfogas omfattande skador både under första världskriget och under det lettiska frihetskriget år 1919.
Nydanande konst i krigets skugga
Krigstiden var inte enbart en destruktiv tid – på utställningen framhåller man också att första världskriget satte djupa spår inom konst och kultur, inte minst tack vare all nyskapande konst som kom till under 1910-20-talet som t.ex. fauvismen, kubismen, futurismen, dadaismen, surrealismen, expressionismen.
Några nedslag: år 1915 gör Malevitj skandal på en futuristutställning i Petrograd när han ritar en svart kvadrat på vit botten, år 1917 grundar man det neoplastiska konstkollektivet De Stijl i Holland (konstnären Piet Mondrian var en av de centrala medlemmarna), år 1918 gav den rumänsk-franske poeten Tristan Tzara ut sitt DaDa-manifest, år 1919 grundades Bauhaus (en skola för konsthantverk, formgivning och arkitektur) i Tyskland, år 1921 hölls den första konstruktivistiska utställningen i Moskva, och år 1922 gav James Joyce ut ”Ulysses”.
I krigets begynnelse trodde många konstnärer starkt på kriget som en renande kraft – för dem tedde sig kriget som ett enda stort äventyr, och t.ex. den tyska målaren Max Ernst, österrikaren Oskar Kokoschka, liksom fransmännen Georges Braque och Fernand Léger begav sig frivilligt till fronten.
Men livet i skyttegravarna och krigets fasor lade snabbt sordin på entusiasmen.
På utställningen ställer man ut verk från samtliga nya nationer som kom till i skuggan av konflikten mellan Tyskland, Ryssland och Österrike-Ungern.
Många konstnärer skildrar livet vid fronten – ett liv av smärtsam sorg och tunga förluster, lidande och död. Andra skildrar vardagen i krigets skugga – en vardag full av umbäranden och nöd.
Kännetecknande för i synnerhet de lettiska konstnärerna, som t.ex. Jāzeps Grosvalds och Jēkabs Kazaks, är att de ofta skildrarkvinnor, barn och åldringar på flykt. Det har sin förklaring i att oerhört många letter drevs bort från sina hem under Första världskriget.
Finland representeras på utställningen av bl.a. Marcus Collins ”Fabriksarbetare på väg hem” (1917), Ilmari Aaltos ”Klockor” (1914), Greta Hällfors-Sipiläs ”Johanneskyrkan” (1918), Tyko Sallinens ”Hihuliterna” (1918) och Henry Ericssons ”Fångläger” (1918).
Vid sidan av krigstida konstverk rymmer utställningen också verk av några samtida lettiska konstnärer: Ēriks Božis, Krišs Salmanis och Andris Breže.
Utställningen ”1914” visas t.o.m. den 20 april på Lettlands nationalmuseum för konst (Izstāžu zāle Arsenāls) som är inrymt i Arsenalen, en byggnad som uppfördes av ryssarna som tullhus på 1830-talet. Här låg tidigare den svenska arsenalen, dvs. det var en plats där den svenska garnisonen förvarade sina vapen.