Kulturhuvudstadsåret i Riga bjuder på en massa i musikväg, inte minst klassisk musik: bl.a. en stor internationell körfestival äger rum i Riga i juli, i början av augusti är det dags för en stor Operafestival i Sigulda (ca 60 km nordost om Riga) och det centrala tonsättarnamnet under året är Bach.
Stort utrymme ges också lokala förmågor – orkestrar, ensembler, sångare och kompositörer.
En av huvudsatsningarna under kulturhuvudstadsåret i Riga är den lettiske kompositören Kristaps Pētersons (f. 1982) debutopera ”Mihails un Mihails spēlē šahu” (”Michail och Michail spelar schack”), som hade urpremiär på Nationaloperan i Riga den 12 mars.
Librettot är skrivet av Sergejs Timofejevs, och föreställningen är uppbyggd som en föreläsning på en och en halv timme.
Historien tar fasta på den popularitet som schackspelet rönte under Kalla krigets dagar.
Det berättas att högste åklagaren och justitiefolkkommissarien Nikolaj Krilenko (1885-1938) var en hängiven schackentusiast, och att han uppmanade alla sovjetiska hem att införskaffa ett schackbräde. I snabb takt blev schackspelet oerhört populärt och riket runt grundades otaliga schakklubbar, man gav ut ett antal specialtidskrifter om schack och i radio sände man specialprogram om schack.
Den sovjetiska regimen uppmuntrade schackspel som ett led i att stärka sovjetmedborgarnas intellekt liksom det strategiska och logiska tänkandet. Man ansåg också att spelet fostrade till uthållighet och mental styrka.
Trollkarlen från Riga mot den analytiska världsmästaren
I fokus står det legendariska mötet våren 1960 i Moskva mellan ”Trollkarlen från Riga”, dvs. den då 23-åriga lettiske schackspelaren Michail Tal, och den dubbelt så gamla och mångfaldiga sovjetiska världsmästaren Michail Botvinnik.
Lördagen den 26 mars 1960 är det smockfullt i Pusjkinteatern i Moskva - inför 600 hänförda åskådare på plats och tusentals utanför teatern och än fler hemma vid radioapparaterna - förs en kamp mellan Botvinniks vetenskapligt analytiska och kalkylerat metodiska spelstil å ena sidan, och Tals mer risktagande, ologiska och våghalsiga spelstrategi å andra sidan.
Pētersons och Timofejevs opera är vad man kunde kalla en multimedieföreställning, och i föreställningen deltar sammanlagt 32 ”pjäser” (dvs. lika många som i ett schackparti) – varav 14 är musiker, 8 sångare, 8 dansare och 2 dirigenter (kan tänkas symbolisera en svart och en vit kung).
Varken Michail Tal eller Michail Botvinnik är gestaltade på scen (de förekommer i filmsekvenser och fotografier som projiceras på dukar) – här är det schackpjäserna som ger oss historien om det avgörande sjätte partiet där Botvinnik gör ett ödesdigert misstag.
Musiken följer schackspelets rörelser
I en intervju har kompositören Kristaps Pētersons sagt att han skapade ett eget system för att kunna överföra ett parti schack till musik – rent konkret betyder det att han indelade schackbrädet i olika noter, en not per ruta, och när man gör olika drag på spelbrädet skapar man ett musikaliskt motiv som så småningom kommer att bilda den melodiska strukturen i operan.
De facto blir musiken på det här sättet till genom att kompositören Pētersons följer/läser av protokollutskriften från partiet mellan Tal och Botvinnik.
Färgerna, det svarta och det vita, används t.ex. för att illustrera olika rörelser och tonlägen. Och varje schackpjäs motsvaras av ett instrument eller en sångare, så att t.ex. kontrabasen spelar rollen som tornet.
Librettisten Sergejs Timofejevs konstaterar för sin del att han fascineras av hur spelet i det stora hela försiggår inuti spelarnas huvuden, och på vilka sätt spelet avslöjar olika sidor och karaktärsdrag hos spelarna.
I fallet med Tal och Botvinnik står två generationer mot varandra, två epoker och två olika temperament - teorischack mot solschack.
När operan sätter igång har vi 16 vita och 16 svarta pjäser på brädet – efterhand som schackpjäserna slås ut tystnar också instrumenten, sångarna och dansarna tills endast en handfull sångare/musiker/pjäser kvarstår på scenen/spelbrädet och partiet är över.
Efter 21 partier vann Michail Tal över Michail Botvinnik och därmed blev Tal den dittills yngsta världsmästaren i schackhistorien. Efter segern lär Michail Tal ha konstaterat att: ”Mitt huvud är fyllt av solsken”.
Mytomspunnen schackspelare
Michail Tal var en av de mest beundrade och mytomspunna schackspelarna – inte minst tack vare sin kreativa och aggressiva spelstil och sitt osunda leverne, som bl.a. omfattade stora mängder tobak och alkohol.
Siffran 3 dyker upp gång på gång: Tal lär ha rökt 3 paket cigaretter om dagen, han hade endast 3 fingrar på höger hand, han var gift 3 gånger och vann VM i schack som 23-åring.
I operan beskrivs han som ett fenomen – en oberäknelig spelare som slog motståndarna och åskådarna med häpnad.
För Kristaps Pētersons har det varit viktigt att göra operan så allmän som möjligt för att också en åskådare som inte är särdeles väl insatt i schack ska kunna uppskatta föreställningen.
Därför har man också valt att göra föreställningen som ett slags föreläsning med overheadapparater, videokanoner, pekpinnar och andra pedagogiska hjälpmedel.
Musiken böljar fram och tillbaka och bildar ett tätt musikaliskt universum i lager på lager där sång, recitativ och ljudklipp varvas och går in och ut i varandra.
Eftersom musiken är så tätt förbunden med händelser och rörelser på scenen har jag svårt att tänka mig att man skall kunna uppleva operan enbart som audio – förankringen i tid och rum är nästan ett måste för att denna föreläsning inte enbart i schack, utan också i en politisk tid och ett mentalt landskap ska komma till sin fulla rätt.
Operan framförs på ryska (textremsa till engelska ackompanjerar föreställningen) och ges ytterligare tre gånger på Nationaloperan i Riga (23.5) och därefter under Operafestivalen i Riga i juni (7.6 och 10.6).
Schack tacksamt för att skapa spänning i dramat
Ända sedan 900-talet har schackspelet inspirerat författare, konstnärer och filmskapare på mångahanda vis.
Om man tänker på scenkonsten, så kan man ju inte förbigå musikalen ”Chess” med musik av Björn Ulvaeus och Benny Andersson, sångtexter av Tim Rice och libretto av Richard Nelson – en musikal som hade teaterpremiär år 1986.
Musikalen Chess utspelar sig under Kalla kriget och handlingen kretsar kring två stormästare i schack, en amerikansk och en sovjetisk mästare. Förutom att de två antagonisterna kämpar om VM-titeln i schack är de känslomässigt involverade i samma kvinna.
Trots att huvudpersonerna i Chess inte var avsedda att representera några verkliga personer, var amerikanen Freddie löst baserad på schackstormästaren Bobby Fischer, medan delar av berättelsen kan ha inspirerats av de sovjetiska stormästarna Viktor Kortjnojs och Anatolij Karpovs schackkarriärer.
Musikalen har säkerligen också inspirerats av en del politiska intriger som ägde rum under VM i Reykjavik år 1972 när Bobby Fischer var den första amerikanen som vann världsmästerskapet i schack när han vann över den ryske titelhållaren och Boris Spasskij. Matchen fick stor medial uppmärksamhet och presenterades bland annat som en match mellan individen Fischer mot det sovjetiska kollektivet.
Schack är ett tacksamt spel att använda som metafor för att skildra spänningar mellan två kontrahenter (ekonomiska, politiska, psykologiska, sociala, amorösa mm) och att analysera intrikata strategier och det taktiska spelet mellan såväl enskilda personer som grupper och folkslag.
Den amerikanske stormästaren Bobby Fischer och hans liv har inspirerat ett flertal konstnärer, bl.a. Lars Norén, som år 1988 skrev pjäsen ”Bobby Fischer bor i Pasadena” - en pjäs som fokuserar på ett för Norén kännetecknande ämne, dvs. en familj i sönderfall. Pjäsen är uppbyggd i enlighet med de tre faserna i ett schackparti: en spelöppning, ett mittspel och det allt avgörande slutspelet.
År 1993 var det premiär för den amerikanska långfilmen ”Searching for Bobby Fischer” (på svenska ”Oskyldiga drag”) som handlar om Josh Waitzkin, en baseballintresserad kille som en dag upptäcker att han har en stor talang för schack. Föräldrar och schacklärare förväntar sig att Josh ska bli en ny Bobby Fischer, men Josh är för sin del inte säker på att det är vad han vill.
På webben finns en intressant lista över en del verk där schack förekommer.