Bra affärer är den bästa konsten, skrev Andy Warhol 1975 i boken ”The Philosophy of Andy Warhol”. Det är som om han profetiskt förebådat avregleringarna inom affärslivet och finanshajarnas segertåg fram till kraschen 2008. Men Warhol provocerade inte finansinspektionen utan den goda smaken.
När Andy Warhol slog igenom med sin popkonst på 1960-talet förstod han sig inte på hippierna som sade att pengar är dåligt och att det är dåligt att arbeta. Warhol kombinerade konst och kommers på ett sätt som provocerade hela konstvärlden som ansåg det vulgärt att tala om pengar.
Att göra pengar är konst, liksom att arbeta, skrev Warhol.
Man kan se honom som en banbrytare för den postmoderna konsten som ifrågasatte äktheten och kvaliteten. Den moderna konsten skulle vara upphöjd, ren och unik. Men Warhol kombinerar ohämmat det höga och det låga, både i fråga om konsten och pengarna.
Liksom profeterna och helgonen på biblisk tid gick till den tomma öknen för att söka sanningen och meditera sökte Warhol upp sin tids vakuum och marginaler som ingen brytt sig om att se. Han sög till sej allting och visade upp det. Tolkningarna låter han oss själva göra, generöst nog.
Diamantglitter på mörka skuggor
Efter finanskraschen ser vi hur den unga s.k. millenniegenerationen inte längre ser pengar som något vulgärt. Tvärtom! Undersökningar visar att tre av fyra av dagens 14 till 34-åringar anser att det är mycket viktigt att vara rik.
Det gör dem inte till några borgarbrackor. De är samhällstillvända men ogillar storföretagens skatteflykt. De är tolerant liberala och kräver respekt för etnisk mångfald.
Efter genombrottet som popkonstnär prövade Warhol flera nya grepp. Han arbetar också abstrakt, ickeföreställande, fast på ett lekfullt sätt och han förebådar vår tids behov av lyxtrender och lite guldkant i livet.
På Sara Hildéns konstmuseum i Tammerfors kan vi låta oss förföras över Warhols serigrafier med diamantstoft och mörka skuggor. De är helt abstrakta, skapade med belysta färgfält och helsvarta skuggfält.
Fyra tavlor från 1979 med namnet ”Shadow V” är överströdda med fullt synligt diamantstoff på de mörka skuggdelarna. Museet nämner inget om diamantstoftet i namnskyltarna men museet kanske rättar till misstaget småningom.
Flockledaren på konstmarknaden
Warhols målningar hör till de allra dyraste konstverken som går för runt 100 miljoner dollar, senast i november på Sotheby´s i New York.
Andy Warhol-stiftelsen på Manhattan samarbetar med Warholmuseet i Pittsburgh. Den understöder unga konstnärer med årliga summor som gör stiftelsen till en av de största understödarna av bildkonsten i USA.
I samband med två storsatsningar på Warhol i London år 2009 skrev The Economist att han är både en trendsättare och marknadsledare, en flockledare på konstmarknaden.
Warhol har blivit en vägvisare för många av dagens mest uppmärksammade konstnärer som förenar sitt konstnärskap med publiciteten och marknadtänket. Jeff Koons, Damien Hirst, Takashi Murakami och Francesco Vezzoli har alla nått stjärnstatus med en Warholsk attityd.
Också i Finland ser vi strävsamma försök i samma riktning av konstnärer som Jani Leinonen.
Masskulturen som konst
Warhol beundrade mästarna inom konsthistorien och superstjärnorna inom den amerikanska populärkulturen. Varför kunde inte konsten också bli en del av masskulturen?
Varför kunde inte masskulturen också bli konst?
Warhol serietillverkade konst med silkscreentryck och han gillade avtrycket bättre än det unika originalet.
Marcel Duchamp var för hundra år sen en pionjär för s.k. ready-mades som den industriellt tillverkade flasktorkaren och urinoaren. Efter 1950 blev han speciellt viktig i USA där han påverkade både popkonsten, minimalismen och begreppskonsten. Han blev en föregångare för postmodernismen och den främsta inspiratören för Warhol.
I Tammerfors ser vi i en TV-monitor ett långt filmklipp med Duchamp i närbild. Duchamp tittar på oss, småskrattar plötsligt och dricker lite vatten i jämbredd med Susan Sontag, Bob Dylan, Dennis Hopper bland många andra med stjärnpotential i serien ”Screen Tests”.
På undre våningen i Tammerforsmuseet kommenterar Warhol på ett lekfullt sätt Jackson Pollocks abstrakta action-painting, den stora konsten i USA efter kriget. Warhols ”Fancy Yarn” eller ”Gilla konst” från 1983 är silkscreentryck av fotograferat garn i långa slingor.
Popkonstnären klarade också av abstrakt expressionism, fast på sitt eget sätt!
Tyvärr har museet igen gett felaktiga uppgifter i namnskylten. Och den berömda silkscreenserien ”Marilyn Monroe” på papper sägs vara utförd på duk men ser dess värre inte ut att vara annat än helt vanligt boktryck.
USA:s kulturrevolution
1960-talet var i Amerika en tid för hippiegenerationen och Love and Peace men också en tid av studentrevolter, öppen rasism, polisbrutalitet och politikermord.
Tammerfors visar Warhols ”Raskravaller i Birmingham” i Alabama, ett silkscreentryck från 1964 gjort på en berömd pressbild där vita poliser låter attackerande schäfrar anfalla en svart man.
Pressfotografen Charles Moore var aktivist och också själv konstnär och han åtalade Warhol för att ha snott fotografiet ur tidskriften Life. Warhol undvek rättegång genom att göra upp i godo med fotografen.
På samma vägg i Tammerfors ser vi hur Warhol under presidentvalet 1972 ger en leende Richard Nixon ett grönt ansikte. Den handskrivna texten under silkscreentrycket uppmanar: Rösta på McGovern, motståndaren som förlorade mot Nixon i presidentvalet.
Andy Warhol var ändå ingen politisk aktivist. Man kan i stället se honom som en schaman som vandrar in och ut i andra världar. Liksom dagens millenniegeneration godkände inte heller Warhol en stigmatisering p.g.a. etnicitet, klass, kön eller religion, inget ”vi mot dom”.
Vad många inte vet är att Warhol var en troende katolik. Han gick dagligen i kyrkan där han satte sig längst bak och gjorde korstecknet som de ortodoxa östeuropéerna. Hans föräldrar hade utvandrat från Östeuropa och den lilla byn Miková i dagens Slovakien.
1968 i Stockholm, Helsingfors och New York
Man kan säga att Warhol landsteg i Europa den 10 februari 1968. Då öppnades den första retrospektivutställningen någonsin med Warhols konst på Moderna Museet i Stockholm.
Den blomprydda Warholkatalogen är en legendarisk dyrgrip med de berömda Warholcitaten. De sägs delvis vara formulerade av museichefen Pontus Hultén som t.ex. ”I framtiden kommer alla att bli världsberömda i 15 minuter”.
Många finländska konstnärer har senare vittnat om hur utställningen blev en vattendelare för det unga finska konstlivet. Stockholm blev introduktionen till den nya konsten också för Finland.
Finlands filmarkiv visade påpassligt i mars 1968 experimentell ny film från USA under rubriken The New American Cinema med bl.a. Andy Warhol och Kenneth Anger.
Moderna Museet hade visat filmerna redan 1964 men nu blev det rusning till storbiografen Bio Bristol i centrum av Helsingfors. Följande år visades där flera undergroundfilmer av Warhol såsom ”Chelsea Girls”, ”Lonesome Cowboys” och ”Flesh”.
Bara några månader efter Europasuccén i Stockholm utsattes Warhol den 3 juni för ett mordförsök hemma i New York av den urspårade manshataren Valery Solanas.
Livet efter dödsskotten
Han överlevde skotten i två decennier men repade sig aldrig konstnärligt eller psykologiskt. Han levde i ständig fruktan för ett nytt angrepp av Solanas. Hon hade skrivit ett manifest om att döda alla män.
Warhol väckte inget åtal och vägrade att vittna mot henne vid rättegången. Hon gick under i drogmissbruk och prostitution. Hon dog ett år efter Warhol som dog i sviterna av en operation i februari 1987.
Att rikta sitt manshat mot just Andy Warhol var en missriktad manifestation.
Warhol vägrade ständigt att låsa sig och kunde vara ett föredöme för dagens genusaktivister som vill luckra upp de låsta genusmönstren. De vill inte att kön eller etnisk och social bakgrund ska vara något hinder.
Vem har bättre levt upp till de idealen, rent konkret, än Andy Warhol?
Han såg sig själv som skådespelaren som precis har lämnat en roll och väntar på följande, som befinner sig mellan två roller.
- Livet mellan rollerna. Det är min favorit, sade Andy Warhol.