Jag borde egentligen inte ha överlevt min barndom. Jag var, tja, ett nyfiket och kreativt barn. På alla de där visen som inte uppmuntras.
Jag var enda barnet, jag hade inte värst många vänner, min mamma var ensamförsörjande och hade inte tid att underhålla mig jämnt och ständigt. Så jag hittade på saker själv. Farliga saker. Jo, jag lekte med tändstickor, smällare, elektricitet, smält bly, knivar, på taket, på järnvägsspåret, på cykeln och i roddbåten. Utan cykelhjälm och flytväst. Min skyddsängel hade burnout, magsår och amfetaminberoende till slut.
Mina egna barn är betydligt lugnare. De sitter visserligen med näsan fast i pekplattan och spelar Angry Birds mer än de borde, men jag resonerar som så att det är okej - det håller dem i alla fall borta från Extreme Duudsons-konsterna som jag höll på med.
"Håll händerna innanför vagnen."Marcus Rosenlund
Men samtidigt så känner jag också motvilligt att de missar någonting väsentligt. Alla galenskaper som jag hittade på utvecklade i alla fall min kreativitet. Det fanns också annars mer spelrum för fantasin på den tiden, känns det som. Lekarna och leksakerna var inte lika nischade och pedagogiska i min barndom som de är nu. Eller så hade mamma bara inte råd att köpa de där pedagogiska prylarna. Eller kanske hon hade det, men jag sprängde dem i luften, jag minns inte så noga.
Lek på blodigt allvar
Hur som helst, numera är alla leksaker så... målinriktade. Specifikt framtagna i något laboratorium för att locka fram mozarten, einsteinen och rembrandten i barnen. Föräldrarna har också mera pengar, de kuskar allt oftare sina barn till olika styrda hobbyer, fotbollsträningar, häststallet, hockey, prepkursen för Hankens dagis... Tävlingsinstinkten ska väckas och networking skills ska utvecklas redan innan den första mjölktanden har trillat ur munnen.
Allting är maximalt genomtänkt, pedagogiskt, supertryggt, allting stöder och styr barnets utveckling, allting är designat för att utveckla barnets unika, individuella drag (på precis samma sätt som alla andras). Och helst så att barnet kan engelska eller mandarinkinesiska innan det fyller fem. Något nyttigt språk hur som helst.
Nu tänker ni säkert att "ja, OCH?" Är det något fel på att man vill ge sina barn samma möjligheter som alla andra, att lära dem att fungera i grupper, att anpassa sig? Att man vill satsa tid och pengar på deras hobbyer? Att man vill försäkra sig om att de är konkurrenskraftiga sedan när de behöver vara det? ”Vill du att de ska tillbringa dagarna utan vuxen övervakning, i ett grustag experimenterande med hemgjorda sprängämnen och ballistiska cyklar?”
Är du inte klok??
Jo! Nej! Eller tja... Jag vet inte. Det enda jag vet är att förr eller senare ska de ut i arbetslivet. Kanske kommer de in på Hanken eller Aalto-universitetet och får ett sommarjobb på en reklambyrå eller en spelfirma. Och förr eller senare har de sitt första möte, sin första brainstormingsession. Vad kommer projektledaren att be dem göra då? Jo:
"Think outside the box". Släpp loss, var lite "crazy". Tänk annorlunda!
Hur då? När hela deras liv, ända sedan de fick sin första "My First ABC-tuggleksak by Fisher Price", rosa prinsessmodell om de är flickor, ljusblå Transformers-modell om de är pojkar...
...Har gått ut på att tänka INSIDE the box.
Hör mer om lekens betydelse i Familjeliv på lördag 15.3 kl.9:03 i Radio Vega och måndag 11:03.