På lördag kväll är det dags för final i Melodifestivalen 2014. De Eurovisa, dvs Hanna Othman, Johan Lindroos och Eva Frantz, har lyssnat noga på de tio finalbidragen och tippat vinnare.
Anton Ewald – Natural
Johan: Jag är så innerligt trött på sådana här låtar. När dessutom Anton Ewald inte klarar av att sjunga den här ganska monotona melodin på ens ett ok sätt så faller hela korthuset ihop. Den här gången skulle det faktiskt behövas autotune och så lite ”natural” som möjligt. 1/10
Eva: Mina damer och herrar, kvällens första snopp-pillrare. Blir väldigt konfunderad över den där moven. Är det verkligen någon som tycker det ser fräckt och tufft ut år 2014? Dessutom nyper Anton väldigt hårt, det skulle i alla fall vara en förklaring till falsksången. 2/10
Hanna: Numret är snyggt förverkligat och dansen tar bort en del av fokusen från Antons sång. Men han sjunger inte tillräckligt bra för att fixa det. Låten får ett verkligt lyft när kören kommer in i gospeldelen, och egentligen borde han ha en kör bakom sig största delen av sången. 4/10
Ellen Benedictson – Songbird
Johan: Skönt med en lugn låt som ändå inte är en smörballad! Känslomässigt för den mig ungefär till samma ställe som Anouk gjorde ifjol med Birds. Ellen levererar den dessutom riktigt bra, och i år då indievindarna kommer att blåsa hårdare än någonsin i ESC så kommer den här att vara en bra kompromiss, som nog kan få en hel del röster. 9/10
Eva: Ellen upptäcktes under ESC i Malmö i fjol då hon var stand in-sångerska under repetitionerna. Tack till den den som kom på att puffa henne i riktning Melodifestivalen! Av de s.k. okända artisterna i år är hon absolut den intressantaste. Hennes röst får mig att tänka på både Lykke Li och olika country-drottningar. Ser fram emot att få höra mera av Ellen! 8/10
Hanna: Väldigt vacker låt, Ellen har en underbar röst som håller också i de svårare delarna. Men hon är för okänd och för vanlig när det finns en verklig balladdrottning med i tävlingen. 7/10
Alcazar – Blame it on the disco
Johan: Alcazar gör allt rätt: de är duktiga artister, de har en bra show (discobollen är faktist väldigt bra), låten håller, men tyvärr är det bara 15 år för sent för en låt som denna. Det känns som att vi hört det här allt för många gånger. Men de gör det så pass bra att de nog med marginal förtjänar att landa inom topp-3, men absolut inte högre än det. Bra skulle det här se ut i en ESC-final. 8/10
Eva: Här har vi ett typexempel på hur bra svenskarna är på att producera glittrig popschlager. Alcazars paket är moget, slipat och oerhört proffsigt, varenda paljett och falsett sitter där den ska. Tycker dessutom det är fint med en trio som klarar av att dela på rampljuset och komplettera varandra. Det enda tråkiga är att låten känns lite gammal. 7/10
Hanna: Jag har aldrig varit ett stort fan av Alcazar och förstår inte riktigt vad alla andra ser i dem. Jag är glad för att de är i final eftersom de hämtar fest, färg och fyrverkerier, men visst verkar de som ett disco tributband? 6/10
Oscar Zia – Yes we can
Johan: Ja inte är det ju helt nyskapande, men tillräckligt bra för att nå en viss framgång. Hela idén med det stora huvudet på skärmen i början är riktigt kul och säkert någonting man kunde utveckla ännu mer för ESC. Numret är det hur som helst som gör det för mig mer än själva låten, även om nog refrängen har en tendens att fastna i huvudet. Däremot har Sverige nog skickat tillräckligt med sådana här likadana pojkar till ESC:en, så nånting annat sku sitta bra i år. 7/10
Eva: Snoppnypare 2. Oscar var ju med också i fjol, då som en del av Behrang Miris trupp i Jalla dansa sawa. Den gillade jag rätt mycket, så därför hade jag hoppats på att Oscar skulle hitta på nånting roligare än att förvandla sig till ytterligare en Eric Saade-kopia i mängden. Jag börjar nästan sakna den riktiga Eric Saade. Obs, nästan. 4/10
Hanna: Jag tänker också på Eric Saade då Oscar uppträder, men tänker inte hålla det emot honom utan erkänner istället att det här är den låt av årets urval som fastnat mest. Melodin har bra krok, dansen är snygg, gillar skärmarna. Och jag kan inte förstå att han bara är 17 år gammal! 9/10
Linus Svenning – Bröder
Johan: Av nån orsak har det tagit väldigt lång tid för mig att hitta ens nånting att ”tycka” gällande den här låten. Men den bara inte berör mig, utan blir snarast lite naiv. Moduleringen på slutet borde absolut skippas, den för in låten i ett schlagerträsk medan den skulle vinna allt på att ta ett steg åt andra hållet. Men den är väldigt populär i Sverige, så plötsligt kan den att överraska och placera sig väldigt högt på lördag. 6/10
Eva: Oj. Här får man trampa försiktigt. Det är ju elakt att såga någon som sjunger helhjärtat för att hedra sin döda bror. Så jag skyller på låtskrivaren Fredrik Kempe istället. Den sedvanliga Kempe-pampigheten sitter väldigt dåligt ihop med Linus MC-knutte med känslor-stil, det blir lite smörigt. Hade det varit en mer nedtonad ballad hade jag köpt det hela, för sångaren är duktig och storyn viktig. 3/10
Hanna: Linus röst och sången fungerar bra ihop, för att vara en sådan tuff kille visar han skönt känslor. Blir inte för smörig för mig. Skulle gärna lyssna på den här på radio, men Melodifestivalsscenen känns som ett lite malplacerat ställe för sången. 6/10
Helena Paparitzou – Survivor
Johan: Precis som med Sanna Nielsen så kan ju Helena Papariziou sin sak, men låten känns för gammalmodig, därför tror jag inte heller att den sku klara sig jättebra i Köpenhamn. Övergången till refrängen är stulen från Alicia Keys låt ”Girl on Fire” från ifjol, medan texten för mitt huvud till Destiny’s Childs låt ”Survivor”. Den växer inte heller med tiden utan blir bara tråkigare ju fler gånger jag hör den. 4/10
Eva: Undan ur vägen, här kommer Sköna Helena! Hon vet exakt hur man tar en publik, varenda kamerarflirt är på sekunden. Men låten har jag dessvärre glömt i samma sekund som den tonar ut. Synd. 6/10
Hanna: Låten kräver en diva och en stark scennärvaro som Helena kan bjuda på. Känns kanske ändå som att vi hört det här tidigare? Men en stark refräng. 7/10
Yohio – To the end
Johan: Vad hände med Yohio? Låten är betydligt sämre än ”Heartbreak hotel” som han tävlade med ifjol. Årets låt är allt för platt i hur den låter (med ordentligt tryck i gitarrerna och Jared Leto som solist kunde det kanske bli nånting). Yohio själv är också blekare på scenen (inte alltså bara hans makeup utan hur han rör sig och i sin utstrålning). Nån hit har den här låten ju inte heller blivit i Sverige, jämfört med flera andra av årets finalister, så om varken den utländska juryn eller publiken gillar honom blir det nog ingen ESC i år. 3/10
Eva: Jippii, här har vi honom igen! I svart den här gången, uuuh. Yohio kommer att få massivt tittarstöd igen, han behöver ju bara lägga ut en bild på en fingernagel på instagram för att få hundratusen likes. Men om man ska vara riktigt ärlig har han ju inte så mycket till sångröst… och till och med Heartbreak Hotel var mera medryckande än To the end. 3/10
Hanna: Yohio är tillbaka i år med en starkare låt än ifjol enligt mig. Kanske till och med en aning säkrare på rösten. Men hans spännande utseende och japantemat är inte längre något han kan rida på. Och den europeiska juryn gillar honom antagligen inte något mer i år. 8/10
Sanna Nielsen – Undo
Johan: Sanna är en bra artist, och också visuellt har numret sett bra ut på tv. Det som det dock faller på är själva låten som saknar nånting för att riktigt lyfta. Det att Fredrik Kempe som skrivit låten återanvänt versmelodin från Eric Saades ”Popular” (som han alltså också skrev, dessutom är tonerna i introt i Erik Grönwalls låt ”Higher” exakt de samma) gör inte heller saken bättre. Men har man fyra låtar med i finalen av Mellon så kan ju alla inte vara guld. 5/10
Eva: Om man tyckte att ”You” var svår att tralla med i ifjol höjer ju Sanna ribban ytterligare med denna refräng. Men jag älskar Sanna och njuter av att se vilken superstjärna hon har blivit. De första gångerna hon dök upp i Mellon sjöng hon också som en ängel men var lite tafatt. Nu är tafattheten som bortblåst och Sanna är en fröjd att se och höra. Skönt att hon inte behöver stå på någon jobbig snurrskiva den här gången heller. 9/10
Hanna: Vilken röst, vilken säkerhet och vilken utstrålning. Jag är helt färdig att sända Sanna till Köpenhamn. 9/10
Panetoz – Efter solsken
Johan: Efter briljanta ”Dansa/Pausa” har ju inte Panetoz lyckats göra en låt som ens sku vara nära på lika bra. ”Efter solsken” går totalt in genom ena örat och ut genom andra, dessutom härjar de runt på scenen så mycket under själva låten att det blir mest bara flås i mikrofonen. Ingen garanterad finalplats i eurovisionen ifall den här vinner mellon. 2/10
Eva: Dansa Pausa var en genialisk låt, men jag är lite rädd för att Panetoz aldrig kommer att kunna överträffa den. Varje gång killarna skuttar fram blir man på gott humör eftersom deras energi smittar, men tyvärr är det hela ganska enformigt. Hade hoppats på nånting mera catchy! 2/10
Hanna: Här har vi världens smidigaste finne, och ändå verkar han stel mot resten av gruppen! Men låten får mig på gott humör fastän den saknar det där lilla som ska göra den till vinnare. 6/10
Ace Wilder – Busy doing nothing
Johan: Solklart årets bästa låt! Man känner igen dne eftersom den påminner om en av fjolårets riktigt stora hits, Asaf Avidians “One Day / Recogningsong” i versen, utan att det känns stulet. Refrängen bjuder på skönt Icona Pop-stuk på ett sätt som kommer att kännas fräscht ännu i maj. Svenskarna gör ett misstag om de inte skickar den här låten, för den här kan gå hur långt som helst. 10/10
Eva: Nåja, nu har vi för omväxlings skull en tjej som tar sig på snippan istället. Finns ju salva för sådana besvär. Men annars är Ace en av årets intressantaste bekantskaper. Låten sticker ut i det här startfältet och känns modern. Loreen fick ju för två år sedan in en stilmässig fulträff med knälång pannlugg och fladdrig kimono, jag undrar om inte Ace kommer att göra samma grej med napapaita och röda herrbyxor. 9/10
Hanna: För mig krävde låten ett antal genomlyssningar innan jag började gilla den. Ace kommer upp på Melloscenen med en attityd som vi inte är vana att se och jag reagerade emot det. Men låten är modern, tempot bra. Och jag gillar Ace mer och mer. 8/10
Vem vinner?
Johans tippning:
Jag tror faktist att Ace Wilder har en fördel genom att hennes låt har allt som behövs, omväxlande i tempo, busy-busy-busy delen som fastnar som klister i skallen, den är redan en stor hit i Sverige (mest lyssnade på Spotify de senaste dagarna), och varken hon som artist eller låten i sig krockar med något annat bidrag. Att hon går sist upp på scen i finalen är bara en bra sak (kan komma in och sopa golvet med alla andra) Dessutom tror jag att den internationella juryn kommer att gilla den här – så visst blir det en seger!
Evas tippning:
Många har reagerat på falsksången i årets melodifestival och jag tror att många kommer att rösta på den säkraste sångaren. Medan de yngre tittarnas röster delas upp mellan Anton, Oscar och Yohio kommer de äldre att rösta på Sanna Nielsen. Sedan drar den internationella juryn säkert upp Ace Wilder, men jag tippar ändå på Sanna Nielsen.
Hannas tippning:
Jag tror att det är Sanna Nielsens tur att vinna i år! Svenskarna älskar henne, hon har en stark låt och vackert scenuppträdande. Hennes största hot är Yohio. Som Eva säger så kan det hända att flickfavoriterna Anton, Oscar och Yohio tar ut varandras chanser att vinna. Vilket också kan betyda att Ace Wilder kan placera sig bra.
På lördag 8.3 klockan 20.30 bjuder de Eurovisa på en spektakulär direktsänd Melodifestival-uppvärming inför finalen! I studion finns mello-fantasterna Catta Oras och Tage Rönnqvist. Dessutom får vi veta vilken av alla tiders Melodifestival-vinnare som är Svenskfinlands favorit. Så fram med datorn, denna sändning hittar du på Yle Arenan.