Clik here to view.
Vi går igenom Oscarsnomineringarna film för film. Hur kommer det att gå för den vackra och filosofiska sci fi-filmen Her?
Majoriteten av de nio filmerna som är nominerade för Bästa film under Oscarsgalan är sanningshistorier. Det är inte Spike Jonzes film Her. Den är inte baserad på verkliga händelser, men nästan. Spike Jonze har skrivit och regisserat en framtidsvision som känns skrämmande påtaglig.
Her handlar nämligen i all sin enkelhet om social ifrågasättning i morgondagens samhälle. Theodore Twombly, spelad av en av mina absoluta favoriter Joaquin Phoenix, är en sluten och jordnära karl med ett förfallet äktenskap i bakluckan. Men när han skaffar sig ett nytt operativsystem, en röst i datorn (Scarlett Johanssonär liksom bättre när man inte ser henne) kallad Samantha, då börjar livet och känslorna svalla igen. Inte kan man väl älska en röst i en dator? För Theodore är Samantha bara så mycket mer.
Fem Oscarnomineringar sitter Jonzes verk på varav en är Produktionsdesign. Detta betyder i stort sett hela filmens utstrålning och look. Produktionsdesignen är klockren. Varför? För att denna framtidsvision inte går mot det typiska, alltså dystopiska och mörka toner. Tankegången "att bli kär i sin dator" (riktigt på riktigt) är ett skräckscenario, ändå presenteras det som en vacker möjlighet. Kulörerna i varje scen är inbjudande och oskyldigt välmenande. Och det är då Spike Jonzes fantastiska manuskript, nominerat för Bästa Originalmanus, skiner i all sin prakt. Varje replik är tankar värda att tänka.
Filmen är perfekt fullgjord då kärlekssagan i detta fall handlar om 1,5 personer. (Ja, jag definierar en människa som 0,5-personlighet och 0,5-utseende.) Faktum att Spike Jonze, skaparen av Jackass, lyckas övertyga världen om att operativsystemskärlek verkligen existerar, borde absolut kunna tjäna honom sin första Oscar i kategorin Bästa Originalmanus.
Två fiiliskategorier
Jag var inne på filmens makalösa (och lite suspekta) stämning, och stämning kan göras på femtioelva olika sätt. Ett starkt verktyg är såklart musiken, och musiken är så nominerad som det bara går.
The Moon Songär nominerad för Bästa sång. Den sjungs lite falskt, men är ändå kärleksfylligt fin. Tyvärr kommer The Moon Song högst antagligen tryckas ner av redan Golden Globe-belönade Ordinary Love av U2 från filmen Mandela: A Long Walk to Freedom.
Dessutom är filmens hela soundtrack också nominerat. William Butler från bandet Arcade Fire och solokompositören Owen Pallett ställer sig mot storhetskompositörer som Thomas Newman (12 Oscarnomineringar genom tiderna) och John Williams (5 Oscarvinster genom tiderna) i kategorin Bästa Originalsoundtrack.
Något säger mig ändå att Steven Prices soundtrack till filmen Gravity blir Williams och Owens största hot. I min värld är detta… perfekt. Både Gravity och Her känns som de enda riktigt samtida, riktigt huvudet-på-spiken-aktuella filmerna på årets gala. Och även om vi nu endast snackar om soundtrackkategorin förtjänar båda filmerna belöningar för vad de sammanfört.
Bästa film-Oscarn är dock utom räckhåll för Her, tyvärr. Det är en Oscar som Gravity-gänget får hajppa. Men Spike Jonze har lätt skapat förra årets bästa kärleksdrama i och med Her, således skulle det vara ytterst viktigt att han också får sin första Oscar för det. Om inte, framstår Akademin bara som Jonzes tidigare verk, Jackass.