Berlinale 3/6
Det går att stå i centrum, utan att säga ett enda ord. Det visade danska regissören Lars von Trier i Berlin på söndagen. En specialtillverkad Cannes-tskjorta gav det hela en typisk Larsk komisk touch.
Så fick ett nordiskt land äntligen något så ovanligt som huvudrollen under en Berlinale-dag.
Visst uppmärksammas Norden visserligen sådär smått hela tiden.
I tävlingsserien finns en norsk film, i Panorama-serien finns danska Pernille Fischer Christensens En du elsker (med Mikael Persbrandt i huvudrollen) som får sin premiärvisning ikväll men som redan har väckt stor uppmärksamhet, danskarna blir inte mindre stolta för att skådespelerskan Trine Dyrholm sitter i Berlinale-juryn, och så har branschtidningar gett utrymme åt nordiska filmer som finns på plats inom ramen för European Film Market där allt mellan nyss avslutade eller inte ens påbörjade produktioner söker internationella kontakter.
Bara ett land saknas. Finland.
När jag lusläser branschtidningarna ser jag till slut en notis där man talar om Antti Jokinens kommande film Helena, eller att huvudrollsinnehavarna i Mika Kaurismäkis Drottning Kristina-film (inspelningarna inleds förresten i Åbo på tisdag) nu är klara: Malin Buska och Sarah Gadon.
Nej, på basen av snacket i Berlin är Finland ett allt annat än hett filmland just nu.
Tidskrifter som Variety eller Screen lyfter fram intressanta kommande filmer från alla andra nordiska länder. Som en svensk kvinnogangsterfilm där popstjärnan Lykke Li gör skådisdebut, eller svenska (Call Girl-regissören) Mikael Marcimains filmatisering av kultromanen Gentlemen, eller isländska Dagur Kári som är aktuell med en ny film som får sin branschpremiär i Berlin, och så är det förstås Danmark Danmark Danmark: Susanne Biers A second chance visas det allra första snuttar ur för branschfolk, det talas om Oscarsvinnaren Bille Augusts kommande film där han återvänder till sitt hemland, eller om min favoritmanusförfattare Anders Thomas Jensen som igen ska regissera (igen med Mads Mikkelsen i huvudrollen) osv osv.
Världspremiärer i Berlin. Och i Cannes?
Lars von TrierLars von Trier.
Men för att ett nordiskt land ska stå helt i centrum behövs förstås en personlighet som Lars von Trier, som nu för första gången på 29 år är Berlinaleaktuell - med del ett av den långa versionen av Nymphomaniac som igår fick sin världspremiär i Berlin.
Det spekulerades länge i om von Trier själv alls skulle dyka upp i Berlin, sedan Cannes-skandalen 2011 har han ju mediamässigt hållit sig i skuggan.
Till slut dök han ändå upp för fotosessionen inför presskonferensen, där han (pr-mässigt perfekt) offentliggjorde en ny specialdesignad t-skjorta med texten ”persona non grata, official section” under Cannes-festivallogon.
När det sedan blev dags för presskonferens, var han igen försvunnen. Då var det istället skådespelarna som fick huvudrollen. Och producenten Louise Westh, som vägrade avslöja var den långa Nymphomaniac-versionens andra del skulle få sin världspremiär.
På något sätt fick man ändå känslan av att det kanske sker i Cannes senare i år.
I så fall har von Trier lyckats med något omöjligt. Att samma film får världspremiär på Europas två viktigaste filmfestivaler.
”Man vill göra allt för honom”
Men till presskonferensen. Här några citat, på tal om huruvida Lars von Trier pressar sina skådespelare och tvingar dem ut ur sina ”comfort-zoner”.
Christian Slater: ”Lars var otroligt... mild under inspelningarna, han sa ständigt ’slow down’, och kommer man från Hollywood är det något väldigt ovanligt, att man får tid att verkliga hitta fram till enskilda ögonblick. Jag har aldrig känt mej så trygg som med Lars, han är så genuin, och sensitiv, och för en skådespelare är det stort att få arbeta med någon sådan, han får en att vilja göra allt för honom”.
Uma ThurmanUma Turman.Zentropa
Stellan Skarsgård: ”Med Lars så... som skådespelare får du pröva saker, och sedan är det hans uppgift att pussla ihop det. Och när alla frågar hur svårt det är att jobba med honom så måste jag säga att, det är lättare än med någon annan, man har ju mest roligt när man jobbar med honom”.
Själv kan jag inte jämföra den långa versionen med den kortare som redan snurrar i Finland, så frågan får istället besvaras av producenten Louise Westh.
”Det är förstås samma historia, men i den långa versionen gräver Lars djupare i tematiken, vilket förstås är självklart eftersom det är här som han får med allt han ville ha med. Och så är det sexuella innehållet mer explicit”.
45 sec tillräckligt för manlig sexualitet
Man har frågat sig varför von Trier har fastnat vid den kvinnliga sexualiteten, och när det blir den manliga sexualitetens tur.
Det finns förstås ett svar på den frågan.
1986 gjorde han en reklamfilm för danska kvällstidningen Ekstrabladet, från en bastu där en man kunde smygtitta in på damsidan. Hans öga upptäcktes, och när dörren till männens sida öppnades fanns där en erektion som täcktes av en tidning.
Punchlinen som följde löd: ”vad skulle vi göra utan Ekstrabladet”.
Om han behövt film efter film för att gräva i den kvinnliga sexualiteten, behövde han uppenbarligen inte mer än 45 sekunder för att hinna berätta allt om den manliga sexualiteten...
Idag: mera danskt, och Nick Cave
Idag ser jag då fram emot speciellt två filmer.
Pernille Fischer Christensens har jag redan nämnt.
Men så väntar jag också på 20.000 days on earth, en brittisk dokumentär om dag nummer 20.000 i Nick Caves liv, en film som det också lär finnas orsak att återkomma till.
Bis bald.