Vi går igenom Oscarsnomineringarna film för film. Hur kommer det att gå för mommofilmen Philomena?
Philomenaär philmen som ingen kommer att uppmärksamma på Oscarsgalan. Den är nominerad i fyra kategorier: Bästa film, Bästa musik, Bästa kvinnliga huvudroll och Bäst anpassade manus. Inte för att det är en dålig film, tvärtom. Den är ändå inte en film som bräker på med den största accenten, trots att Philomenaär den enda bäst-nominerade filmen från Storbritannien.
© 2012 Pathe Productions Limited
Värt att börja med är att uppmärksamma att denna historia är sann och baserad på Philomenas upplevelser. Philomena är alltså då ett namn, hur än du associerat och i detta fall ett namn på en nunna från Irland på 50-talet. Philomena bröt kyskhetslöftet, blev på smällen och födde en son, en son som tyvärr adopterades bort, långt bort från modern. I nutiden är Philomena, spelad av Dame Judi Dench, en gammal dam som bara har en vilja i livet, att söka upp sin son. Sökandet blir verklighet då journalisten Martin Sixsmith, spelad av underhållande Steve Coogan (som också mekat på manuset), får upp ögonen för Philomenas berättelse. Resan för Philomena och artikeln för Sixsmith kan börja och visar sig vara en berg- och dalbana för båda två.
Fem av nio är sanna berättelser
Skratt och tårar utlovas, utdelas och undgås ej. Britterna är snärtiga när det kommer till att blanda dramatik med komedi. Hur de gör, det förblir en konst svår att apa.
Som konstaterat är berättelsen om Philomena baserad på en sann historia vilket ofta gör det du ser mer känslosamt. Det är inte bara Philomena som baserar sig på verkliga händelser i Bästa film-kategorin. Hela fem av nio är sanna berättelser, vilket varje gång får mig att fundera över dessa saker:
1. varför är det bara nio filmer nominerade och inte tio?
2. varför skulle inte den tionde filmen kunna vara Rush? Också den en sann berättelse om Formula-rivaliteten på 70talet.
Så vad kan philmen belönas för?
Inget, sådär kort sagt.
Men kategorierna Philomenaär mest aktuell i är två stycken: bästa musiken och bästa kvinnliga huvudroll.
Musiken är komponerad av Alexandre Desplat, en man som sedan 2007 varit nominerad hela sex gånger. En trend som antagligen kommer fortsätta för fransmannen i några år framöver. Och nu menar jag alltså att nomineras, inte att vinna.
Dame Judi Dench har plockat åt sig sin sjunde Oscarnominering (hon vann 1999 för Shakespeare in Love) i och med rollen som Philomena. I kategorin ställer hon sig mot storheter som Meryl Streep och Cate Blanchett, storheter som i slutändan är snäppet vassare än Dench. Philomena porträtteras nämligen som en ytterst jordnära individ, en fröken som tror på förlåtelse och kristendomens guldtoppar, en fröken som sist och slutligen framstår som blåögd och naiv. Eller en "go' gammal tant". Det är precis det vad Judi Dench gör och är i filmen. Hon är den där ytterst gemtyliga mommon. Varför en felfri tantporträttering skulle belönas med Oscarsstatyetter är oförståeligt i min värld - då borde ju min mormor också ha två statyetter på hyllan. Minst.