Clik here to view.
Philip Seymour Hoffman inledde sin karriär, precis som så många andra, med att göra biroller. Hoffman visade sig ha en otrolig begåvning att göra udda, kufiska typer, han gjorde helt enkelt birollerna med sådan finess att de ofta ”hotade” att ta över hela filmen.
Listan över birollerna är lång, i Boogie Nights spelade han en blyg och olyckligt förälskad ung man, i Happiness den deprimerade grannen, i Magnolia den empatiska sjukskötaren, i The Talented Mr Ripley den arroganta överklasskillen och i Cold Mountain den omoraliska prästen.
Länge verkade det som om Philip Seymour Hoffman var dömd att spela biroller trots sin stora talang och begåvning. Men det ändrades 2002, då Hoffmans egen bror Gordy Hoffman skrev manuset till filmen Love Liza. Där spelar Hoffman en man som sörjer sin frus död och han sörjer så intensivt att det gör ont att se.
En av Hoffmans specialtalanger är att spela karaktärer som är arga och aggressiva, som den här klassiska telefonscenen i Punch Drunk Love.
Punch Drunk Love
Eller som här i rollen som CIA-agent i filmen Charlie Wilson’s War, där han lite upprörd över att han inte fått jobbet i Helsingfors.
Charlie Wilson's War
Rollen i Charlie Wilson’s War gav Hoffman en oscarsnominering. Nominerad blev han också för sin roll som katolsk präst i filmen Doubt och den senaste oscarsnomineringen kom för rollen som sektledaren Lancaster Dodd i The Master. Och en oscarsstatyett har Hoffman redan fått, för bästa huvudroll i filmen Capote.
Hoffman har en imponerande lång lista över de mest olika och otroliga filmroller. Men han har också alltid varit en aktiv teaterskådespelare och regissör. Under många år har han arbetat för LAByrinth Theater Company i New York, en teater som specialiserat sig på ny amerikansk dramaturgi men Hoffman har även spelat i flere uppsättningar på Broadway.
