Helsingforsbandet Krohnstadt har tagit sitt namn från en random stad på kartan och spelar alternativ rock med 70-talssound. Ibland. Ibland spelar de något helt annat.
Vintern har precis anlänt till Helsingfors och det är svinkallt ute när Simon Rutby och Anders von Wendt från Helsingforsbandet Krohnstadt anländer till Yle för en intervju. Naturligtvis har vi lyckats förklara adressen alldeles fel och killarna måste gå en extra sväng utomhus före de hittar fram till redaktionen.
Det är lite svårt att uttala och skriva, men det kanske är en bra sak.
Simon, som sjunger och spelar gitarr, har splittrade rötter: hans mamma är från Tammerfors, hans pappa är svensk och själv bor han nu i Helsingfors. Simon och Anders, basist i bandet, har träffats när de gått i Svenska Samskolan i Tammerfors och nu studerar de båda på Hanken. Den finlandssvenska scenen är ganska liten i Tammerfors och alla känner alla.
- Det är en passligt stor stad men där finns ju inget stort utbud för studier på svenska, säger Anders. Därför blev det Helsingfors.
Här träffade Anders och Simon Niklas Wiik och Eetu Toivanen och tillsammans blev det Krohnstadt.
Inget tyskt varuhus
Hör man endast namnet Krohnstadt kanske man börjar tänka på något tyskt, ett tyskt varuhus eller kanske en tyskspråkig avis. Men faktum är att Krohnstadt ursprungligen är en rysk stad.
- Vi hade svårt att hitta ett namn som passade alla i bandet och vi ville inte ha ett ett engelskspråkig namn. Till slut råkade vi se staden Krohnstadt på en karta och det namnet passade alla. Det är lite svårt att uttala och skriva, men det kanske är en bra sak, säger Anders.
X3M/Catariina Salo
Med sin nuvarande uppsättning har bandet spelat sedan sommaren 2012. Tidigare ingick Simons bror Christopher också i bandet, nu figurerar han vid sidan om och hjälper till med låtskrivandet. När det gäller låttexter vill bandet inte göra innebörden alltför djup.
- Jag vill att de som lyssnar själva kan få tänka ut vad låtarna innebär för dem, säger Simon och tillägger att det ändå för dem är melodin som är viktigast.
När Krohnstadt sätter sig ner för att skriva sin musik är det melodislingorna som kommer först. En naturlig stig går från vers till refräng, melodin fastnar i huvudet, man nynnar på den och sen föds texterna.
Första plattan som en nyfödd bebis
Krohnstedt har precis fått färdigt sin första ep, Motif EP. På ep:n finns fyra låtar som i sin stil känns relativt olika. När jag ber killarna porträttera sig som band och definiera sin musik skruvar de på sig lite besvärat.
- Det är en svår fråga. Jag vill egentligen att alla skapar sig en egen bild av oss, jag har inget emot hur man ser oss. Kanske låtarna får tala för sig själva, fortsätter Anders.
Låtarna på Motif EP känns som allt mellan alternativ indierock och finsk iskelmä. Ibland finns det inslag av Brian Molko i Simons röst, ibland är det hårda gitarrer, ibland klinkar det till på ett typiskt indiesätt. I nästa stund är vi ute på en danslave i insjö-Finland ackompanjerade av 70-tals gitarrleads. Det ger diversitet - och utmanar lyssnaren.
- Jag tycker låtarna ha en seriös känsla som genomsyrar dem, vi försöker ändå ha en röd tråd, säger Simon.
Sitter man med den nyfödda ep:n framför sig möts man av en lika nyfödd bebis på konvolutet. Vem bebisen är förtäljer inte historien, men det är en liten typ som är släkt med någon i bandet.
- Bilden är väldigt rolig och en av våra låtar heter Baby Grip så jag tyckte den passade som omslagsbild, säger Simon.
Vhs-estetik
Trots att Krohnstadt gör sin musik på fullaste allvar är det inget de tänker lämna sina jobb eller studier för.
- Så länge vi har roligt fortsätter vi göra musik. Det är ändå något som är helt annorlunda än vad jag håller på med till vardags, säger Hanken-studerande Simon.
Så länge bandet fortsätter att göra lika fin och inspirerande musik som hittills hoppas vi förstås att vi får höra mer. En musikvideo är också något varje band med självrespekt borde ha. Krohnstadt har inte ännu hunnit tänka så långt, men har redan konceptet klart.
- Vi ska ha en vhs-kamera och spela in den på gammaldags vis, säger Simon.
Jag gillar verkligen känslan av hemmavideo.
En skakig och knastrig vhs-bild skulle onekligen passa väl med det finska dansbandssoundet i låten Lead On, och kanske bandet till och med kunde hålla kvar estetiken i att ha kvar datum och klockslag nere i högra hörnet på videoinspelningen.
- Ja det är en bra idé! Jag gillar verkligen känslan av hemmavideo, säger Anders.
När vi avslutar intervjun för att gå ut och fotografera killarna har det hunnit bli ännu kallare ute. Vad ska vi egentligen göra för att överleva denna hemska Mordor-vinter, undrar jag med gråten i halsen.
- Ni ska lyssna på vår ep förstås! säger killarna.
Och ja, verkligen. Krohnstads musik ger verkligen lite tröst i vinterkylan.
Vill du se bandet live ska du med fördel infinna dig på Sober Social Clubs Love is in the air-party. Passar perfekt för dem som har en vit månad, tillställningen är som namnet antyder helt alkoholfri.