Det handlar om Sandra

Sandra ligger på bloggtoppen i Sverige med bloggen Nio till fem och ska snart ge ut sin första roman. Hon berättar om hur man bäst kan undvika skrivkramp och om hur hon engagerade sina bloggläsare i boken.

Jag träffar Sandra Beijer i Stockholm på Konditori Valand, ett café som inte har förändrats sedan det öppnade på 50-talet. Det är charmigt och slitet och vi går längst in i det L-formade utrymmet och sätter oss i ett hörn.

Sandra har på sig ungefär det man förväntar sig att se henne i: en kort kjol med hög midja, tjocka strumpbyxor och en söt topp med en värmande kofta över.

Kommer du någonsin börja använda byxor?

- Svår fråga! I så fall byxor med hög midja. Jag gillar hela den här 60-talsestetiken, men jag gillar också hela poängen med att klä sig lite som en seriefigur. Exakt alla mina kläder har precis samma form - korta kjolar med höga midjor i olika färger och t-shirtar som slutar precis där midjan börjar. Jag tycker att det finns något fint i att se ut som i en serietidning, att man liksom har en grej. Det är flott, ler Sandra.

Nio till fem i nio år

Bruden som sitter mitt emot mig är en av Sveriges största bloggare med över 170 000 besök i veckan. Bloggen Nio till fem har redan över nio år på nacken och där delar hon med sig av sin vardag i både text och bild, lägger upp bilder på outfits och, framförallt, diskuterar en hel del känslor.

- Bloggen kanske står ut från många andra bloggar, som tycker det är viktigt att vara privat, medan jag inte har problem med att ge av mig själv. Folk kanske tycker att det är roligt att jag bott på olika platser i världen, tar med kameran överallt och att de får följa med i mitt liv. Kanske det är mixen med roliga fester och någon slags djupare ton gör att den kanske känns mer personlig.

Du känner aldrig att du ger för mycket av dig själv eller blir du aldrig trött på att skriva?

- Jag känner aldrig någon press att inte blogga, för det är så himla roligt. Jag väljer ju själv vad jag vill ge ut av mig själv. Jag har märkt att ju mer man skriver desto mindre spelar det någon roll. Det gör inte så mycket att folk vet att jag var superledsen när det tog slut med mitt ex förra året. Det är snarare tvärtom, att det känns som att bandet stärktes mellan mig och mina läsare.

Sandra har mycket kontakt med sina läsare och svarar både på mejl och kommentarer som dimper ner. Det händer också att hon lyfter upp kommentarer och frågor i inlägg och svarar på dem där.

Många av frågorna handlar om relationer och läsarna vänder sig till Sandra för råd. Sandra är noga med att göra det tydligt för läsaren att hon är en helt vanlig person, som alltid svarar utifrån sina egna erfarenheter.

- Ibland kan jag tänka att det känns lite knäppt och jag kan bli orolig över att folk ska tycka att jag anser mig vara någon som skulle veta bättre. Och därför tycker jag att det är jätteviktigt när jag svarar på frågorna att jag skriver “jag vet inte, men jag tror…”. Det ger ju aldrig några rätta svar eller direktioner, utan mer en tanke på hur jag ser på deras problem.

Senaste utkastet på bokens omslag.Rabén & Sjögren

Det handlar om dig

Förutom bloggare, krönikör, frilansskribent och copywriter är Sandra snart också författare. Hennes debutroman Det handlar om dig kommer ut i april.

- Boken handlar om en höst i Stockholm, om två 15-åringar, som fyller 16 i boken. De går i första ring i gymnasiet och man kan säga att det handlar om deras av och på-förhållande. När man blir ihop med någon för första gången och inte har alla verktyg. Man vill så gärna vara med varann, men man är samtidigt så himla förvirrad över sig själv att det kanske inte alltid går rätt.

Hur mycket av dig själv finns i boken?

- Ganska mycket tror jag. Boken är ju påhittad, men jag skulle säga att den är som en komprimering av alla killar jag har varit kär i.

För någonting man skriver i mobilen kan ju aldrig bli en bok, och så blev det det ändå.

Det tog ganska exakt ett år för Sandra att skriva boken. Hon arbetade samtidigt på en reklambyrå och skrev därför på kvällar och lunchpauser. För att inte kvävas av prestationsångest och drabbas av skrivkramp hade hon ett listigt trick.

- Jag började skriva på anteckningarna på mobilen för att det inte skulle kännas så himla övermäktigt. För någonting man skriver i mobilen kan ju aldrig bli en bok, och så blev det det ändå. Det tyckte jag var ett smart knep, berättar Sandra.

- Jag inte jättebra på reklambyrån jag jobbade på och jag tror att boken kanske var lite som en biljett. Jag bestämde för mig själv att lyckas jag få klart den här och lyckas jag få den utgiven på ett förlag, då kanske jag ska testa på att satsa på det här ett litet tag.

Sandra bodde i New York i tre år och återvände till Stockholm januari 2013, men våren tillbringade hon i Paris för att avsluta boken.

- Jag bestämde mig för att om jag nu ska göra den här klyschiga grejen och skriva en bok så lika bra att göra det på en jätteklyschig plats. Eftersom jag var frilans och inte hade något hem här i Stockholm så begav jag mig till Paris. Jag tänkte tre månader, det känns som en bra period att skriva klart.

Gabriella, Alice och Anton

I höstas involverade Sandra sina bloggläsare i kärleksromanen och ordnade en namntävling för tre av karaktärerna.

- Man kan säga att boken är skriven som ett långt brev, så huvudkaraktären och hennes kärlek har inga namn. Den är skriven som att “jag träffar dig” eller “du är där”, men deras kompisar har ju namn, så då tänkte jag att det är klart jag ska låta mina bloggläsare välja vad de ska heta, för de har säkert en massa vackra namn på lager som betyder något för dem. Och det är mycket roligare att namnen har någon slags betydelse för någon.

Som bäst håller Sandra på att skriva på sin andra roman. Det var hennes förläggare som uppmanade henne att börja innan den första ges ut, för att undvika den berömda skrivkrampen.

- Jag har kommit ganska långt, 150 000 tecken, säger Sandra stolt och fortsätter, då känner jag, även om den blir dålig så har jag lyckats skriva lika långt igen. Och det är en bedrift bara i sig själv.

Kan du berätta vad boken kommer att handla om?

- Den är lite knäppare. Jag skulle säga att den har mer ett koncept. Men framförallt handlar den nog mer om vänskap än kärlek, men jag vill inte säga mer än så, säger Sandra och ler pillemariskt.

Utspelar den sig också här i Stockholm?

- Ja, det gör den. Jag gillar Stockholm, jag kan mycket om den här stan.

Under tiden vi talas vid i caféet har ett gäng pensionärer hunnit avsluta sin träff, medan två kvinnor i närheten fortfarande sitter och tjattrar på behagfull franska. Vi hänger kvar en stund efter intervjun och snackar om bloggar och atmosfären på internet, för att sedan gå ut på gatorna i Sandras stad och knäppa några bilder.